One choice, two futures

Det känns inte som fredag. Mycket beror väl på att jag var ledig igår från jobbet och ska jobba imorgon. På en lördag. Men någon måste göra det också, plus att jag tror det blir rätt lugnt. 

Efter jobbet åkte jag iväg på sommarens första sommarteater, "Djungelboken" framförd på Korsholms Teater. Riktigt bra var den nog, och inte riktigt vad jag förväntat mig, på ett positivt sätt. Definitivt sevärd enligt mitt tycke. 

Idag har jag blivit lite klokare när det gäller hösten. Men ytterst lite klokare, så lite så att det nästan inte räknas. Fast nog ändå. Jag har alltså idag fått veta att mitt val av studier till hösten står mellan att studera det sociala området på Novia, eller socialpolitik på ÅA. Tips?

Skrämmande att beroende vilket jag nu väljer, så kommer mitt liv att se olika ut. Jag väljer i princip mellan två olika liv. För beroende på hur jag väljer kommer jag att få olika människor runt mig, olika utbildningar och olika arbeten. I slutändan blir det två olika jag. Men jag tror att bara en av dem är jag meningen att vara. Vilken av dem vet jag ännu inte.

You lift us up on wings like eagles

Ett tag hade denna dag potential att bli riktigt bra. Fast denna gång blev det inte så. Kort och enkelt. 

Har gjort undan en större del av andra skedet idag, imorgon förhoppningsvis sista delen. Jag har ätit färska jordgubbar och haft en riktigt sommar-känsla. Dels för att det är varmt, men också det att man varit ledig, tagit det lugnt, gått på stan och ätit glass. Lite så. Kanske. Men idag var det som sommar för mig. 

Det är mycket på gång inom mig. Jag oroar mig, jag är rädd. Har ångest. Jag vill fly. Samtidigt vet jag att allt kommer att bli bra. Jag vågar bara inte riktigt lita på det nu, jag vet för lite om hur hösten kommer att se ut, och jag har aldrig varit bra på förändringar. Det gäller bara att våga ta steget ut i det okända och lita på att det håller. 

Det som räddat dagen från total katastrof är den fina planeringen ikväll. Nästa helg kommer jag äntligen få träffa finaste Emilia! Jag kommer att åka ner till nyland på fredag, ta en paus i Kimito till lördagen och sedan under lördagen dels besöka medeltiden och dels åka in till Helsingfors för att förhoppningsvis träffa någon fin vän och sedan gå på bio. 

Emilia

Söndagen blir ett äventyr; då ska vi söka oss norrut med sikte mot Vasa, men hur vägen kommer att se ut vet vi ej. Vi tar det som det kommer, med långa pauser, prat, simma om fint väder och lite annat skoj tills vi landar i Vasa och åker till Sion innan vi landar här hemma igen. De kommer att bli grymt! 

The look in Your eyes

Mitt huvud går ännu på högvarv från förra veckan, och jag blir lätt rastlös. Speciellt på jobbet. Kvällarna bli lätt väldigt långa när man inte har något program, och jag finner mig själv sökande efter sysselsättning varje kväll. Träffa någon eller något annat. 

Imorgon skulle jag egentligen ha min lediga dag, men istället åker jag och jobbar lite från morgonen innan jag fortsätter resten av dagen på bilskolan för att ordna mitt andra skede. Därefter blir det ledarsamling i Sion med fina människor. Ser fram emot det. 

Har börjat planera en roadtrip ner till nyland om två veckor, någon som vill hänga på eller som vill träffa mig när jag är på sydligare breddgrader? Hör av er vetja! Jag är öppen för förslag! Inget är väl spikat än, men jag tror nog att det blir av. 

Idag har jag igen insett vad jag saknar. Ja, den där famnen att krypa upp i när man kommer hem, någon som älskar en. Tillsammans med detta kommer den där blicken. Några av er vet säkert vilken jag talar om. Blicken så full av kärlek, tillit, glädje. Ögonen bara strålar. Störst är kärleken i blicken, men man kan även se stoltheten i blicken; tänk att hon/han valde mig, att hon/han älskar mig! Den blicken.

Tänk att någon kommer att se på oss alla på det sättet någon dag. Samma blick får vi av Jesus, en blick så varm och full av kärlek. Så ser Han på oss. Oss alla. 

You know what the future holds for me

En rätt så skön dag om jag får säga det själv. Jobb 9-5, varpå sången "Working nine to five, what a way to make a living" börjar spela i huvudet. Sedan blev det en liten trip till kvevlax och sedan till sundom under vilken jag hade en fin pratstund med min vän. Lite pinsamt att det mest var jag som höll låda. 

Därefter blev det att åka tillbaka in till stan för att gå på middag med finfina människor. Det var lite som en tack-middag för de som hade ett lite större huvudansvar under konferensen med ena pastorn. Hur kul som helst, fina diskussioner och förstås härlig gemenskap med dessa fantastiska människor!

En rätt så avslappnad dag med en allt emellanåt rätt så lugn dag på jobbet. En skön kontrast från förra veckan. Men snart vill jag väl nog vara igång igen. Men jag börjar ha något att sysselsätta huvudet med snart i alla fall: recensioner av sommarteatrar, ska väl skriva någon fler novell och sedan fundera över hösten.

Det är i alla fall skönt att veta att det finns människor som vill ha kvar en i Vasa. Folk som vill ha kvar en här och som uppskattar en för den man är. Ser och uppmuntrar en och stöttar det arbeta man gör. Sådana människor gillar jag. En sak vet jag; jag är inte redo att lämna Vasa och Sion, inte än. Gud har fina planer för mitt liv här ännu. Jag bara vet det. 

Memories that will last forever, and so the love of God

Som att bli brutalt dragen tillbaka till verkligheten där man inte får göra endast det man vill eller tycker om. Man måste leva av någonting också. Så jag är alltså tillbaka på mitt sommarjobb efter en intensiv och helt fantastisk vecka under konferensen. Självklart kunde jag jobba med konferenser hela tiden, men då är det snart inte speciellt längre. 

Och nej, jag kan inte sluta tala om sommarkonferensen. Så, ni får leva med det nu i några dagar. Det har varit helt skönt ändå att äntligen få ha en ledig kväll bara för mig själv och inga måsten över huvudtaget. Att bara få slöa i soffan med en bok och se lite TV. Det är ett bra tag sedan senast. 

Fick idag veta att jag kommit in på en utbildning i Vasa, men jag väntar ännu på några svar, så när jag bestämt mig får ni också veta vad som sker i mitt liv i hösten. Studera gör jag väl nog. 

Här kommer de utlovade bilderna från konferensen ännu, och tack än en gång för en otroligt fin och givande konferens! Gud är fantastisk och förändrar liv. Gud är kärlek.  

Karakören som gjorde succé!

"You raise me up" sjöngs av Marina, kompades på piano, violin och karakören

Lovsång

Predikan av Egil Svartdahl, sjukt bra och en hel del skratt!

Pastorn, som jag fick avbryta under söndagsmötet, hur kul som helst!
En riktigt helskön, uppmuntrande och stöttande pastor!

Ichtys var med under söndagen

Ichtys band

Avtackning av pastors familjerna

Pelle Hörnmark

Lovsång

Konferensen slut och bort roadning

Mer roadning

The way it was

Det blev en av de kortaste dagarna under konferensen, men det var nog den dag som jag var mest slutkörd på när jag äntligen kom hem. Jag kännde mig halvt manglad. Helt totalt slutkörd och i ett behov av nya fötter.

Sista mötet gick av stapeln som planerat (håller nog inte mötesledaren med om) och blev riktigt bra! Aningen vemodigt när man insåg att nu var allt slut och man skulle få lämna denna uppgift som EventManager bakom sig för en obestämd tid. Jag vet ju inte om jag någonsin får vara det igen.

Efter mötet igår, under vilket jag avbröt min pastor mitt i när han var uppe på scen och ledde mötet. Fy vad det var kul! Minen och kommentaren "men du e EventManager, int ska du stå på scen" var obetalbar och jag gjorde detta för att från ungdomsledarnas sida tacka pastorerna för konferensen. Det var jag och min partner, Julia L som också var EM, som överrekte gåvorna.

Sedan blev det att riva hela konferensen och städa skolan. Vi började kanske halv 1, och halv 6 var vi klara, och de som då var kvar for på efterfest ( = pizza). Eller, det var egentligen bara jag som åt pizza, men i alla fall. Väl hemma sedan somnade jag nästan direkt på soffan och fick sova 11 timmar innan det var att återvända till "verkligheten" och mitt jobb.

Bilder kommer ikväll. Tack för en sjukt fantastisk konferens, och möjligheten att få vara EventManager!

This is who I am

Nu är det bara sista mötet kvar under konferensen, och jag tycker det är smått sorgligt att behöva lämna denna fenomenalt roliga uppgift bakom sig. Fast vissa säger väl att man ska sluta på topp? Då är det väl det jag gör.

Jag har idag också fått lite, men ytterst lite klarhet om var jag kommer att var i höst. Eller, jag har fått veta var jag inte kommer att vara; då stämmer det bättre. Jag kommer nämligen inte att åka till Helsingfors för att studera journalistik, utan jag kommer högst antagligen att befinna mig i Vasa till hösten. 

Nu ska här sovas, och sedan ger man allt man har imorgon under sista mötet. 

I will

En kort uppdatering innan jag stupar i säng. Det blev några aningen hektiska timmar där innan kvällsmötet. Men allt ordnade sig till sist och det blev en sådan succé! Karakören var en sällan skådad hitt!

Jag njöt för fullt under kvällsmötet och roligt hade jag också. Vilken fröjd. Nattmötet var förstås en helt egen historia. Vi körde party och det var riktigt najs! Var dock inte riktigt på humör, och det hela förbättrades inte direkt av den misskommunikation som rådde. 

Först får veta att de inte ska ha någon media - alltså stängs hela systemet av. Mitt i allt kommer en springande och säger "vi behöver den och den videon riktigt just!". Wow, grattis! Kunde ni inte komma på det lite tidigare?! Alltså var det bara att rusa in i salen, sätta igång allt och köra filmen. Plus att det egentligen inte var jag som skulle varit mediatekniker idag. Men, vad kan man göra?

Ingen är perfekt, men jag är glad och helt nöjd ändå. Just nu tror jag bara att jag har en "mitt-i-konferensen-mini-depression". Inte för att man kan kalla det depression, men en humöret är inte lika på topp. Men vänta bara, imorgon kör vi full fräs igen!

My shelter

Gårdagens arbetsdag blev väl ungefär 18 timmar. Det känns verkligen när man måste ta sig upp ur sängen på morgonen. Halva konferensen har varit och farit och det har varit fantastiskt! Nu är det bara resten kvar och vi väntar många fler besökare nu när det blir helg och programmet kommer bara att bli bättre och bättre!

Börjar ana den där stoltheten som jag kände under EC'11 när jag var EventManager där, för det är så fantastiskt att sitta och förbereda ett möte, se till så allt är ordnat innan mötet börjar, och sedan se fantastiskt talangfulla människor kliva upp på scen och ge gärnet! Man kan inte låta bli av att le lite sådär fånigt stort ibland. 

Idag under förmiddagsmötet fann jag mig själv på främsta raden (där jag ska sitta) mitt emellan mina pastorerna och predikanterna. Precis som om jag var en i gänget. Jag anser mig själv inte höra dit, men det var en skön känsla av att stå där, och veta att ingen tyckte att det var konstigt att jag var där. Det är bara att inse att man har en ganska stor roll under den här konferensen. Sjukt roligt!

Här är lite bilder från igår: