When the stars align

I've seen the stars align before - is it time? 

Is it time to stand up for what we believe in, or is it time to stand up for each other? I've seen it all before; how people stand up for what they believe in out of faith, and how they stand up for each other out of love. But I've never seen anyone stand up for me.
            I lift my eyes to the skies and through the tears I count the stars to a million, and then to a million again. But when I look back at the world nothing has changed, and I'm still all alone. Alone in the world with a couple of million stars gazing down on me. I might never know if its time or not, but I've chosen to always stand up for my friends and those closest to my heart. I just wish upon the millions of stars above that I'll meet someone along the way that will do the same for me.
            My life is like a night where no stars shine, it's completely covered in darkness. I'm so tired of being alone in the darkness. I keep all my friends on distance; afraid they'll hurt me or grow tired of my company, and then run away. I've traveled this road for so long that I've become afraid of letting someone in. Afraid of love, but also so tired of loneliness. 
            I turn my eyes to the skies once more, and suddenly I know why the stars align. It's for me. It's time to concur fear of love and time to let people in. I'm filled with fear, but I can also feel hope. Hope of a brighter future where I won't have to be afraid to let people in or that they will grow tired and ran away. Brighter days will come, but it won't be easy. Suddenly I feel a hand on my shoulder and I'm turned around. I find myself in a warm embrace and I can feel the love pouring over me. I'm afraid to let it in, but I can't hold up the façade anymore. With a sigh I let it all go, and for the first time in forever I'm not alone. Yes, this is the time for me, but also for us. Time to stand up for one another, and for our beliefs. 
I've seen the stars align before - it's time!

This is for you - the start of new a adventure.

They are all going on and on about how everything is going to change when you leave. How hard it will be for them, how empty it will be and how nothing will be the same. But when they worry about their new everyday-life without you, I worry about you. 

            I've never had the courage to take everything I have and move away. I dream of it, but until this day I've never done it. This fall, you do exactly that. It is one thing to pack your stuff and go away for a few months and then come back, but this time you're off for a new beginning somewhere else. A new home. New church. New school. New people. Everything will be new, while the old is left behind. 
            I worry about you. We loose you, but you loose all of us. You leave family and friends behind, everything you know for this new adventure. I believe this new adventure will leave you speechless and this will always be something you can look back on with gratitude and a smile on your face. Yes, there will be hard times when you question yourself, but I tell you to hang on. God tells you to hang on and trust in Him. 
            There is one person you all bring with you on your new adventure - God. And you know that when He is on your side, nothing can go wrong. You'll be right where you're all meant to be. You will miss your old home, and we will all be missing you - like crazy - but this is for you. And even if I worry, I still believe this will be the best time of your life. 
            You'll make a new home, meet a new church-family, make new friends and in a way start a new life. But remember us here back home. We'll see you when we come to visit, or when you visit us and we'll hear all your stories from this new adventure. You'll always have a special place in all our hearts. We'll never leave you even if you are far away, and I'll always know that you never really left us, even though it's miles and miles between us. 
            Remember, this is for you - and we're all right here in your heart and we're not going anywhere. Now, go and start your new adventure - it's time. 

Love you, miss you, and wish you all the best! 

Mina nostalgi-sambosar flyttar denna vecka till grannlandet för att börja studera. Ena till Göteborg, och den andra till Umeå. ML tar visserligen med sig två personer då hennes andra hälft också joinar flyttlasset till Umeå, och tur är väl det! Älskar er och kommer sakna er massor! Jag kommer och hälsar på er när jag kan och snyltar lite på era äventyr, men annars fortsätter vi andra våra egna äventyr här hemma! 

Courage to open up your heart after having it closed for so long

To let your heart be open to both yourself and to others is not only a scary thing, it is an immensely hard thing to do. And at any day and any time, something might happen to you that makes you close your heart. Not only to others, but maybe even to yourself.

            To lock down your own heart is the beginning of a lonely life. Just because this one thing happened to you it will be so, so hard to let people in in the future. And when you finally do and the person doesn’t respond  - it hurts so bad that you’re even more scared to let people in, and you close yourself down even more.

            In the end you’re unable to open up your heart because there’s so many persons that have let you down. Your life is now lonely and hurtful. Your always wearing a mask that tells people you’re OK, pretending to be strong. One day your pot will start to burst and everything will boil over - until you once again open up to someone. If you’re lucky that one person will listen to you and pull you up, and you can slowly start to heal. You'll learn to open up and hopefully there are people along the way that can support you, and I pray that that someone never let you down so you fall right back down.

            But if you’re not lucky, I’m afraid the spiral will continue downwards – until that day someone comes along and listens to you, sees you or lend you a helping hand, so that you finally can start to climb upward and start to heal. It’s a long way up and even if it is that simple, its not easy. All it takes is one person willing to love you for who you are – all your luggage, all your failures, wrongdoings, good and bad sides.

            I hope this one person, who has the power to change everything for you, also has the strength and heart to love you when you can’t accept their love - when you don't believe that you're lovable. A person that has the ability to lift you up from your deepest shadows, make you laugh again, and for one moment forget all your troubles. Someone who has the patience to be able to give you the greatest gifts of all – your life back.

            This person – or these persons – is more important than they'll ever realise.

Thank you.

Grateful

Tiden springer som vanligt och det känns som att en hel del kommer att förändras när hösten väl kommer - men jag är nog inte riktigt redo för det än. Verkligheten kommer snart emot och hösten börjar om allt mellan 2 och 5 veckor - beroende på vem man frågar. 

Sommaren är ju också verklighet, men en annan sorts verklighet än vad hösten är. Jag tror de flesta kan förstå vad jag menar där. Sedan sist har jag haft en smått fantastisk månad. Sommaren har verkligen visat sig från sin varmaste sida, och även om man kanske klagar lite på värmen är det ganska så underbart!

Men, nu över till en liten (läs: lång) bild-uppdatering om vad som skett sedan sist! ..och som vanligt är det bara att klicka på bilderna för att få dem större. 

Husbolaget har bestämt sig för att dra igång en fasadrenovering, som innebär att vi är förbjudna från att använda balkongen - och därigenom har alla vädringsmöjligheter stängts. Passligt i denna värme.

Så, jag packade ihop mina saker och bor för tillfället hos mamma då man får värmeslag redan kl 8 på morgonen, för att inte tala om allt oljud & byggdamm som finns överallt. En helg kom min ena moster från USA också på besök så då slog vi på stort och had grillfest med en del av släkten.

En vacker dag rensade jag 2 stora lådor jordgubbar, i skålen endast en liiiiten del av alla jordgubbar.

Här för någon vecka sedan återvände jag till närpes för första gången tror jag sedan Young? Då var det i alla fall Tomatkarnevalen som stod på schemat och det var kul&lärorikt!

Efteråt tog jag en sväng via Vassor på enda lägret jag int var ledare på denna sommar och hälsade på fina människor + lägerplanering. Sedan åkte jag iväg på några dagars verklighetsflykt ut till villan mes familjen där det chillades, solades, simmades, skrattades och skrevs i massor! 

Sedan har jag också dessa veckor härjat med fina människor, 4 personer (blå bilden nedan lyckades jag få alla på bild) jag börjat lära känna mer och det är ingen hejd på hur kul vi har! Härjas, nattsim, flipp, bergsbestigning, och massa flipp! Är så glad att få lära känna dessa 4 bättre och så tacksam! nej, ord kan inte beskriva!

Sedan blev det dags för årets sista Vassor-läger, sorgligt, men ett av de bästa denna sommar! Kanske för kollegorna, kanske för att det var mer inriktat på kultur så vi hade fyra olika workshops (dans, film/drama, musik/bandspel & kreativt skrivande) och det sistnämnda drog jag. Det var en ny workshop vi introducerade och jag var nervös - men själv tyckt ja de gick riktigt bra!

Vi härjade massor detta läger! Vi hade nunnor (vi ledare utklädda) på besök en kväll som höll kvällsprogram, vi hade på rymmen då vi släppte deltagarna fria ut i Vassor på olik uppdrag medan de skulle undvika att bli sedda av oss ledare, vi hade open stage och massa kul! 

Därtill workshopsen, lite undervisning, härjas, simmas och sådant. Sista workshopen jag hade åkte vi iväg till kockas där deltagarna i min workshop fick finna en plats av inspiration och börja skriva sin egen story - efter att vi också skrivit en gemensam - som blev grymt bra!

Sista natten hade vi sedan ett extra äventyr då "hemliga agenter" fått reda på att vi ledare var kidnappade och åkte för att väcka barnen så de kunde hjälpa till att hitta oss ledare som alla utom en var bortförda till kockas där vi var gömda på olika ställen. Till sist fick deltagarna även popcorn & choklabollar som bovarna glömt kvar som tack. Galet lyckat, nattsim och nöjda deltagare!

När lägret sorgligt nog var slut tog jag en riktig semester och åkte ner till Åbo&Kimito för några dagar. Jag hälsade på Josefine och vi chillade på hennes villa i Kimito ett dygn innan vi åkte in till Åbo där det blev mer chillas, cykling, shopping, bio, turistande och massa skoj! 

Sedan kom jag hem igen, vilade upp lite hemma, spenderade en härlig söndakväll/-natt med dessa fyra plus Simon, då vi hade picknick, simmade, härjade, talade och hade en riktigt fin kväll! 

En fin-fin lapp jag fann i postluckan då jag åkte via lägenheten en sväng för att plocka upp lite jobb-kläder och kolla posten! Tack! 

Nåja! Det är väl ungefär vad som har hänt den här senaste månaden. Jag har haft det ofantligt kul, och är så tacksam för vad den senaste månaden fört med sig! Nu befinner jag mig återigen i Närpes, denna gång för att arrangera RÖRROCK som går av stapeln i helgen - så ta med era vänner och kom till Grånne i helgen och ha skoj tillsammans med oss! 

This is the truth: You and I - we make a difference

Tiden springer iväg och snart har till och med juni rusat förbi. Det är nog en av mina längsta pauser i bloggandet. Kanske det är dags att sluta så småningom? Vi får se. 

Ska försöka ge er en så komprimerad uppdatering om vad som hänt den senaste månaden som möjligt, men för er som känner mig så vet att det inte alltid brukar gå så bra. Det där med att hålla det kort alltså. Jag kan ju också säga att det där med att vara projekt-lös inte gick nå vidare, förutom sommarens 4 läger har jag också påbörjat ett lite större projekt - får se om jag ens ror det i land.

Först, en hög bilder. Sedan senast har jag haft några lediga veckor som innehållit skoldeadlines, studentfester och syrran som nu gått ut lågstadiet. En LIFE-träff ute i det gröna, flera lägerplaneringar och till sist de tre senaste veckorna har jag bott ute på Vassor och varit ledare på tre otroligt bra, flippade och fantastiska läger! 

 Det finns inte många syskonbilder av mig&syrran, men denna måste jag säga att jag är smått glad och stolt över! Sedan vårens sista LIFE-träff med picnic.

Bilderna ovan och kollaget nedanför är alla från sommarens första läger - maxi! Fin-fina barn, galna och bästa ledar-kollegorna massor av roligt program och varmt väder.  

 Just de! Berättade jag att jag var på inträdesprov för att studera masskom. i höst? Well, jag kom in&jag har fått preliminära schemat för hösten! Det kommer bli en galet intensiv höst, och ännu är jag inte riktigt vän med tanken att ge upp mitt fria och lediga schema jag haft dessa tre år.

Sen har vi mini-lägret! Inte många bilder därifrån, men med pirater på besök och livliga barn mm. så blev det ett riktigt fantastiskt läger det också! 

 Inte många bilder från medi-heller, men det var största barnlägret för sommaren, vi hade som vanligt galet roligt! Vassors bästa hinderbana lägergården sett på åratal, galna gladiatorer, kidnappade ledare, roliga storyn, vattenkrig, hjältar, filmkväll och helgalna-&hjärtligt fantastiska ledarkollegor! 

Det har varit tre riktigt fantastiska veckor! Så välsignat att få vara ledare åt dessa fantastiska barn, och det har varit så roligt, galet och härligt att jobba med så många fina och fantastiska "kollegor"! Ord kan inte beskriva det nog, men av hela mitt hjärta är jag evigt tacksam! 

Sedan kom midsommaren och jag fick det finaste besöket från Åbo! Vi har haft en härligt skön chill-helg. Vi har sett på filmer, talat, hängt på balkongen och grillat. Jag har också jobbat på mitt nya projekt - jag jobbade också sådär halvt på projektet under lägren, men nu har jag tid att satsa lite mer. 

Midsommaren tog slut, Josefine har åkt hem och allt från balkongen plockas in - eftersom husbolaget bestämt sig för att påbörja nästa renovering: fasaden. Vilket betyder att balkongerna kommer att rivas. Nåja, jag har ledigt, det blir konfirmation, vi får besök från USA och tid för mitt projekt innan det är dags för sommarens fjärde och sista läger för min del. Dessutom ska jag jobba på mina social-skills och umgås med lite folk här emellan.

Vill nån träffas är det ju bara att ta kontakt eller rycka mig i ärmen&vill man veta mer om mitt projekt är det ju bara att fråga!

I miss the people, the adventure and how loved it all made me feel

 Oh, how I miss my crazy and fabulously-epic Närpes people! 

Sedan i torsdags befinner jag mig återigen i mitt älskade Vasa efter 11 fantastiska dagar i Närpes. Det har varit mycket att göra, stress och press, men mest av allt har det varit lärorikt och så otroligt roligt! Närpes-vistelsen avslutades med fina diskussioner och lite natt-äventyr bland åkrar, vass och diken. 

När jag skulle styra hemåt på torsdagen fann jag mig konstigt kluven. Det skulle bli skönt att få komma hem till sitt eget, men jag ville inte lämna Närpes. Där hemma väntade bara den tomma lägenheten, listan med saker att göra, de sista skol-deadlinerna och allt som hör vardagen till. 

Men, istället för att få saker gjorda finner jag ensamheten pressande, jag får inget gjort och sitter endera på balkongen och lapar sol eller stirrar tomt mot TVn där film efter film rullar förbi. Visst, jag har också varit till Sion två gånger och träffat lite Vasa-människor - fint så, och så har jag äntligen fått se hockey! Två höjdpunkter, plus dagens varma väder som försöker väga upp mot ineffektivitet och ensamhet. Grillen har jag förresten också invigt. 

Egentligen tror jag att detta är precis vad jag behöver - lite egentid. Få koppla av och koppla bort allt en stund och bara ladda batterierna. Bättre skulle det vara om jag fick de där sista deadlinerna skrivna, lägenheten städad och bort med disk-&tvättberget. 

Allt har sin tid, men just nu saknar jag faktiskt all the epic Närpes-people!

Närpes - Young

Tiden flyger iväg, en hel del har varit på tapeten sedan EC och det har varit ganska fullpackat i schemat. Jag har nu bott i Närpes i en vecka, Young förberedelser, själva Young, barn med massor av energi, två shower då vi ledare stod och dansade backstage medan våra fantastiskt duktiga barn stod på scen, bortstädning och allt det där som kommer efter ett event. 

Utöver det har också annat hänt - jag har till exempel lämnat in min kandidat!! (doing the happy-dance!). Nu, en bild-bomb om vad som varit i fokus för mig sedan EC: 

 

Tack alla barn som var med, alla ledare som ställt upp, kämpat, stressat och jobbat fantasiskt bra! Vi har varit sura på varandra, kommunikationen har kanske inte fungerat perfekt alla gånger, men jag är åndå stolt över er och tacksam för att ni varit med i detta!

Som bäst sitter jag ännu i Närpes och har ingen klar idé om när jag återvänder till Vasa. Vi har efter-träff på onsdag och känns smått onödigt att återvända till Vasa imorgon, tisdag för att återvända på onsdag. Men itt jere na. Vi skåda uvi a. Ni får na reflektioner seinan tå ja har na tid.

Vi skådar na! // A