He will always be by my side

Att spendera fyra timmar med att stryka kläder är kanske inte det mest vanliga, inte fyra timmar skoltid i alla fall. Fast detta har jag faktiskt pysslat med idag. Samma sak förra veckan också. Vi var tre - fyra personer som strök alla dessa åtta timmar, så därefter kan ni kanske räkna ut hur mycket kläder vi har strykt. Det är en hel del kan jag säga. 

Ensamheten har varit extra påtaglig idag. Telefonen har som vanligt varit tyst. Igår ringde det faktiskt någon, det enda problemet var kanske att personen i andra ändan av linjen hade ringt till fel nummer. Så jag kanske nog inte räknar det. Har suttit i min sedvanliga fåtölj och bara varit. Regnet har öst ner utanför mitt fönster medan ljusen i mitt rum trängt undan mörkret. Det är något speciellt med levande ljus. 

Saknaden har också varit stor idag. På teamet behövde man aldrig känna sig ensam, där fanns det alltid någon som såg en, någon som uppmuntrade en, någon som alltid fick en på bättre humör. Jag saknar detta. Att bo tre stycken i en lägenhet är ganska stor skillnad från en del ställen vi bodde på i sommar. Jag trivs med mina sambos, och de är av de bästa. Men som det är nu så klarar jag inte av det mycket längre. Det är inget jag kan sätta i ord mer än så här. Min käre vän som jag fick återse igår påpekade detta också då, på ett sätt jag inte tänkt på tidigare, men det stämmer. Alltför väl. 

There's no other who can love me like You do

Man har en hel del tid att filosofiera och fundera när man spenderar 6.5 timmar på resande fot, tåg. Egentligen är det nog helt ok att åka tåg. Jag menar man har all tid i världen att tänka, inga måsten, man får bara vara. Skönast är det ju förstås när man har Jesus med sig. Inget går att jämföra med det. Avslappnande.  Okej, timmen i Böle var ingen hit, men annars.

Lite surt var det väl att man inte fick se någon annan teamare nu när man var nere, men jag skall inte klaga, jag har haft en riktigt najs helg! Bönesvar, diskussioner med vänner både "live" och över nätet. Alla lika bra och givande, och vissa lite mer flippade. Chill och impulser har format helgen, och nästan inget har blivit som vi tänkte från början. Men det har bara varit mer givande tycker jag.

En till helg som jag sent kommer att glömma. Avslutningen på helgen var inte så tokig den heller. Jag visste att det fanns en orsak till att jag åkte tidigare till Vasa idag. Sion. Vilken feelis på gudstjänsten idag, och ja, jag fick mycket idag. Gud har verkligen berört mig flera gånger den gångna veckan, visat mig saker, och jag har bara kunnat vila i hans armar. Allt medan jag fortsätter förvånas över mycket. 

Jag kommer åter och återigen tillbaka till en tanke, hur ser andra på mig? Hurudan person är jag i deras ögon? Jag kan inte låta bli. Jag har fått höra nu flera gånger att folk ser annorlunda på mig än vad jag ser på mig själv. Och jag fortsätter bara att förvånas, att hur kan folk se mig på detta sätt? Det är ju en positiv bild av mig, så jag tycker inte att det är något fel på den över huvudtaget, men jag förstår bara inte varifrån de får den. När var jag frimodig då när J först började lära känna mig? När på teamet skuttade jag omkring och var full av glädje? Okej, där kan ja komma på några, många gånger, men ändå inte. Då kommer jag återigen in på den frågan: Vem är jag? Känner jag faktiskt mig själv? Nej, jag tror inte det, för då skulle jag inte förvånas över dessa saker.

Nothing compares to Your embrace

Denna dag kan också gå under samma rubrik som gårdagens, men. Vi har inte gjort så mycket idag egentligen. Sov ganska länge, for sedan in till storstaden, vår vackra men idag mulna huvudstad. Vandrade runt där lite medan vi funderade på vad vi skulle hitta på.

Vi navigerade oss till fila, efter lite om och men. Vi virrade runt lite till, talade och gick på lunch. Chillade, och till sist tog vi oss tillbaka till tågstationen och så småningom Karis. Väl "hemma" igen, eller, ja mitt hem denna helg, så bänkade vi oss i vardagsrummet och såg film och serier.

Jesus är rätt så fantastisk. Nothing compares to Your embrace. En sak från gårdagens ungdomsmöte lämnade kvar hos mig. Eller flera egentligen. Men en av dem var att när vi ber, varför ber vi? För att umgås med vår far, att bara få vara med vår frälsare, eller för att få något. Varje gång vi ber, ber vi för att få något? Det borde ju inte vara så här. Jag vill tacka Honom för att han har räddat mig, för att han känner mig, och älskar mig för den jag är. Jag tror Gud vill ge oss vad vi ber om, bara vi har hjärtat på rätt ställe. Vi är inte med våra vänner bara för att få något av dem, utan vi vill också bara spendera tid med dem, umgås, prata. Så borde det vara med vår relation med Jesus också.

Chill

Det ordet beskriver denna dagen rätt så bra. Jag har inte gjort så mycket, mest bara tagit det lugnt, och det har varit jättenajs. Jag tror jag har behövt det. Har även hunnit diskutera en hel del med E, och det har också varit jättebra, vi ser på saker på så lika sätt, och vi synkar väldigt mycket. Det har vi redan konstaterat under teamet att vi är lika och tänker ganska lika, men det är fortfarande najs att prata om våra upplevelser tankar och så vidare.

Vi har även fått berätta om våran sommar på en ungdomssamling idag, och det var nostalgi på hög nivå måste jag säga! Att bara få gå igenom sommaren steg för steg och alla minnen kommer upp till ytan. Saknar människorna, upplevelserna, konserterna, allt. Men jag gillade att få dela med mig av sommaren till de andra, plus att påminna sig själv om vad man faktiskt fått vara med om i sommar. Att påminna sig själv om allt Gud visat en i sommar. 

Jag tycker om att vara här, här just nu. Det är här jag skall vara. Jag och E har talat mycket, och det är bra. Imorgon blir det att fara in till Helsingfors, men vad vi ska göra där har inte riktigt visat sig än, men det blir nog bra, det måste vi bara tro. 

Nyland

Befinner mig nu i Karis, och kan inte förstå att det är torsdag idag, eller var. Har haft det som fredag mest hela dagen. Kan bero på att jag efter min lunch (som jag blev tvungen att flytta lite framåt för att hinna) for till tåget med F och tog en impulsresa ner till vår vackra huvudstad.

Har känt mig som en packåsna mest hela dagen, men det får man ta. Några erfarenheter rikare, och har nu fått träffa en efterlängtad vän! Förhoppningsvis blir det även mer av den varan i helgen, men vi får nu se. Ska fortsätta leva på impulsen som tog mig ner till nyland nu resten av helgen, så vi får se vart detta bär.

Vet inte vad jag skall säga egentligen. Jag är jätteglad över att vara här och få träffa E, och har en känsla av att det kommer bli en hel del härjas nu här. Men de blir najs! Ska bara komma på vad jag skall göra imorgon medan hon är i skolan.

Nu sova! Gonatt på er, och ta hand om er! 

Impulser

Är smått förstummad. Är impulsiv och skall tydligen ta tåget ner till Helsingfors i morgon på dagen. Vilt. Vet egentligen inte alls vad jag håller på med. Borde packa, men är ganska så handlingsförlamad för tillfället.

Det började med att jag blev förfrågad att komma ner till nyland över helgen, och till sist bestämde jag mig för att fara på fredag. Strul med tider för tåg, och det visade sig att jag skulle bli tvungen att åka direkt efter maten på fredag. Nu skall jag plötsligt fara ett dygn tidigare än jag "planerat". Har ännu ingen aning om vad jag skall göra imorgon kväll, eller på fredag dag. Det återstår väl att se. Jag får väl fortsätta vara impulsiv antar jag. 

På fredag väntar i alla fall ungdomsmöte i Karis, där jag skall få vara med och berätta om sommarens äventyr med en vän. Det blir najs. Och jag har ännu inte fått tag i henne, så hon vet inte att jag kommer ner redan imorgon. Vilt. 

Nåja, nu skall här packas. 

Du är älskad

Skulle du vilja stå och stryka tunikor i fyra timmar? Utan paus. Det är i alla fall vad jag och min vän gjort idag. Det sorgliga är att vi inte ens är nära på färdiga än. Dessa tunikor och dylika kläder skall användas till en medeltida upplevelsedag, som vi treor håller på att fixa ihop. Det blir kul, men jag vet inte om det är så givande att stå och stryka i fyra timmar. Enformigt är det i alla fall. 

På kvällen drogs jag med till bowlinghallen som skolan hyrt, och bowlade. Vi hade det riktigt kul, och jag njöt. Flippade totalt på vägen hem. Skratt. Glädje. Min handled gillade kanske inte att vara och bowla, men det får man ta. Har även talat några av mina vänner i söder, och jag förvånas över deras förmåga att få mig på bättre humör, de får mig alltid att le. 

Telefonen har varit tyst idag igen, inget nytt, men lite annorlunda från helgen. Helgen verkar så långt borta nu, men den förde med sig mycket lärdom och kärlek. Jag såg att jag är älskad, precis som jag är. Skulle nog annars vara riktigt intressant att få höra vad andra har för bild av en, för jag kan slå vad om att min egen bild är mycket annorlunda. Förvånas över andras bild av mig, det är inget fel på den bilden, alls, men. Så ser inte jag på mig själv. Jag blir alltid glatt överraskad över andras bild av mig. Då återstår ju frågan; "Vem är jag?". 

Gårdagens uppenbarelse är fortfarande stark. Idag förstärktes den ytterligare, eller på kvällen snarare. Sommaren har satt sina spår, och jag har växt som människa. Jag är närmare Jesus än tidigare, och jag vilar i hans trygga famn. Han visar mig saker som jag inte sett förr. Han är min klippa, ingen kan ta hans kärlek ifrån mig. 

Funderar annars på att ta en tripp ner till södra delen av landet till helgen. Eller om vi säger så, någon försöker dra mig ner dit, och jag måste säga att det nog är lite frestande. Men jag får se. Inget är bestämt än, måste höra efter med lite fler, och sedan fundera på vad jag vill. Vilket kan vara svårt. Brukar inte riktigt veta vad jag vill.

Älskar mina vänner, och tackar dig för att du är precis den du är! Du är älskad och alldeles underbar. Tack för att du finns.

Jag är älskad

Jag som tyckte att helgen varit riktigt bra. Fast idag, oj, jag gillar verkligen den här dagen!

Sov inte så många timmar natten till idag, och sen när man äntligen får lite sömn får man ett meddelande, före man satt väckarklockan att ringa. Före! Jag hade inget emot det egentligen, för den brukar vanligtvis inte väsnas så mycket och nu gjorde den det. Fast om jag skall vara ärlig skulle den ha fått vänta i åtminstone två minuter. (jag är nog glad att du skickade)

Har varit aningen hyper hela dagen, kan bero på de få timmarna jag fick någon sömn. Men det har varit en bra dag. Riktigt bra. Jag har fantastiska vänner, jag känner mig inkluderad, och jag har hur roligt som helst för det mesta. Vet inte hur mycket jag har skrattat idag. Fast det är ju också bra. 

Har även fått träffa människor idag, saknade människor och fantastiska människor. Idag är dagen då jag insett att jag verkligen är älskad för den jag är. Har inte vågat tro på det tidigare, men idag har Jesus verkligen visat mig sanningen. Att det finns människor som verkligen bryr sig om mig. Jag har vänner att skratta med, prata med, och leva livet med. Med människor menar jag då vänner, och jag är otroligt välsignad att ha fått just Dig som min vän! 

Livet är rätt så fantastiskt ändå. Nog när man lever det tillsammans med Jesus. Idag är dagen när Jesus verkligen öppnat mina ögon, och jag har sett kärleken. Jag har sett den i de människor jag umgåtts med, jag har sett den i de människor jag talat med. 

Jag tycker om dig.

Vem är jag?

Att ha för mycket att tänka på har aldrig varit bra. Det brukar allt som oftast leda till sömnlöshet, och det är väl något jag inte direkt behöver just nu. 

Jag har aldrig varit bra på att tala. Har en tendens att ta det den enklare vägen, över internet (t.ex msn) eller sms. Att tala öga mot öga har jag alltid tyckt är svårt, men ändå tycker jag fortfarande det är det mer "rätta" sättet. Ibland finns det orsaker varför man gömmer sig bakom några datorer när man är med och tjänar istället för att stå uppe på scenen. 

En tanke slog mig igår, Vem är jag? Vad svarar man på en sådan fråga, om man tänker efter är svaret på den frågan kanske inte så självklart mer. Blev idag markerad som "powerpointaren" när en vän skulle förklara till en annan vem jag var. Har egentligen inget emot det, men då kom jag igen på att tänka på den frågan "Vem är jag?". Vem vill jag att andra skall se mig som, hur ser andra på mig, vem är jag för dem?

Min telefon har faktiskt ringt idag, vilket har förvånat mig lite, för det hör inte till det vanliga. Dessutom att den bestämmer sig för att väsnas klockan ett på natten är ännu mer ovanligt. Fast det hindrade ju inte mig från att bli glad. Har annars också varit en helt bra dag, umgåtts med några vänner, planer som ändrats och dylikt, men det hindrar inte heller dagen från att ha varit bra. 

Powerpoint i sion som vanligt kan man nästan börja säga har jag även hunnit med idag. Subway med återseendet, vilket jag tyckte var riktigt bra. Chill i lägenheten. Och efter gudstjänsten blev det plötsligt pizza, hade först inte fara, men eftersom någon faktiskt ville ha dit mig for jag, och jag ångrar det nog inte. En riktigt bra kväll, många skratt, konstigheter och helt fantastiska människor. 

Ordlös

Har svårt att hitta ord. Vet inte vad jag skall skriva. Vet inte vad jag ska göra. 

Skriver, suddar ut, skriver igen och ångrar mig.

Jesus du är mitt allt, Du är min fasta grund. Vad vore jag utan Dig? Jesus, jag väljer Dig och ingen kan ta Din kärlek till mig ifrån mig. Jag är älskad för den jag är. Jesus.

Är ensam hemma idag och vet inte vad jag skall göra. Hade hoppats träffa gårdagens återseende, men inget än. Telefonen är, som alltid, tyst. Ensam. 

Jesus, du är mitt allt.

My new home..

Har nu flyttat klart för denna gång, nästan i alla fall. Cykeln och en hylla är väl ännu på kommande, men annars så. Fick även den sista detaljen till mitt rum idag: datorn. "Min" mac är tillbaka! Plus att vi har internet sedan igår i lägenheten också, så nu skulle jag säga att allt är klappat och klart.

Så om ni är nyfikna på hur jag bor detta år är det bara att slå en signal! Alla är hjärtligt välkomna. Kan väl berätta att i vårt underbara kök finns det orange köksskåp. Fint, eller så inte, så jag rekommenderar att ni inte har på er till exempel rosa när ni kommer på besök.

Mina ögon har bestämt sig för att dumpa linserna ett tag, vilket betyder att jag måste gå omkring med glasögon, något varken jag eller min omgivning är van med. Fast jag har fått många komplimanger också, så det gör inget. Problemet är att jag inte ser något. Fast det gjorde jag inte heller med linserna eftersom ögonen bestämt sig för att sjukskriva sig, vilket ger några bekymmer när man ska se vad det står på tavlan.

Fina människor och den stora flyttdagen

Har haft en riktigt bra helg! Mycket powerpoint i Sion, men sådant tycker vi bara om. Nog för att det har varit mycket att göra båda gångerna, lite strul och dylikt, men sådant får man ta, och jag njuter ju av det så.

Igår var jag då på dagen in till Jakobstad med mina ex-kämppisar för att äta lunch, och det måste vi göra igen tjejer! Det var riktigt najs, och många skratt och flipp-moments. Hade det fantastiskt, och efter lunchen gick vi till ett café och satt där en stund.

När vi senare kom tillbaka till Vasa, for jag snabbt hem för att hämta några papper, och sedan tillbaka till Sion för att ta sig an powerpointen. Inget program krascha då, som det gjort dagen före, men så bestämde det sig plötsligt att inte fungera när vi skulle rigga predikan från en annan dator. Även fast vi gjorde precis som dagen före, skumt. Nåja, efter ett tag fungarar det, och vi kan börja.

Ett kärt återseende av en teamare fick man också, så det är välkommet. Efter gudstjänsten for jag och fyra andra till subway, och därifrån hem till Edith där jag och Emppu lämnade nån timme innan vi kom på vad klockan egentligen var.

Idag är det då den stora flyttdagen, bilen står nästan färdigt packad på gården, och jag väntar bara på att tvätten ska bli klar, vilket den nog är vilken minut som helst nu. Så skolåret får sin början, jag flyttar tillbaka in till stan, och jag vet inte ännu var, men snart. Plus att man snart slipper denna tröga dator som borde pensioneras och får tillbaka "sin" mac. Najs.

Men nu far flyttlasset, och på återseende! Ha en fantastisk vecka! :)

All I want is to worship You

Fast just nu går det inte så bra, inte alls faktiskt. Allt tack vare min underbara hosta, och därefter har jag nästan ingen röst. Speciellt ingen sångröst. Inte för att jag är så mycket till sångare annars, men nu låter det verkligen förfärligt när jag försöker sjunga. Men jag vill ju så gärna!

Min ihålliga hosta som vägrar ge med sig har även sett till att mina magmuskler nu är helt utpumpade och sjuka, men det verkar ju hostan inte bry sig om, så den bara fortsätter. Tortyr skulle jag säga. Så inte nog med att min hals tar kål på mig varje gång jag hostar ska nu min mage också försöka få livet av mig. Så nu har jag hostan, halsen och magen emot mig.

Nåja, jag hoppas det är över snart, och febern har faktiskt gett med sig nu verkar det som. Jag och tekoppen, som har varit min trogna kumpan de senaste dagarna är fortsättningsvis med i bilden och hjälper mig. Idag har vi hunnit med en massa dejter, och imorgon lär det bli fler.

Har spenderat de senaste två kvällarna ensam hemma med sällskap av filmen, tekoppen och datorn. Helt trevligt, många diskussioner med olika människor har jag haft, några mer givande än andra, några frambringade mer saknad än andra, och somliga frambringade en längtan. Jag tror denna höst kommer att bli riktigt bra! Jag ska försöka satsa på att vara social, och inte alltför bekväm. Jag vet ju hur lätt det är att bara lämna hemma i soffan och dega. Men denna termin ska jag verkligen ut och träffa folk! Plus att det kommer att bli några vändor ner till södra Finland för att träffa mina vänner där nere.

Jag ser fram emot att se vad hösten kommer att föra med sig för äventyr och utmaningar. Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att växa som person, och att jag kommer att knyta nya vänskapsband, samt stärka de vänskapsband som knytits i sommar. Att se vad Gud har för plan med mitt liv, och förhoppningsvis få klart för mig vad jag kommer att göra om ett år.

Har spenderat största delen av kvällen att lyssna på lovsånger, tyvärr utan att sjunga med, eftersom min hosta och hals förhindrar mig. Men Gud är fantastisk och hans kärlek är större än vi någonsin kommer att förstå!

Oh, I'm running to Your arms

I'm running to Your arms

The riches of Your love will always be enough

Nothing compares to Your embrace

Light of the world forever reign

You are more, You are more

Than my words will ever say

You are Lord, You are Lord

All creation will proclaim

You are here, You are here

In Your presence I'm made whole

You are God, You are God

Of all else I'm letting go

My heart will sing

No other name

Jesus, Jesus

Forever Reign - Hillsong

Saknad, nylänningar och vänner

Okej, jag har hunnit vara hemma nu ett tag, träffa många vänner, och några kära återseenden av teamare. Jag har sprungit ganska mycket på stan, men då mest för att träffa vänner.

Har denna vecka kommit fram till att jag är väldigt lyckligt lottad att ha så fantastiska vänner! Det är något jag kommit fram till i sommar, plus att man borde säga det oftare till dem också, säga hur mycket de egentligen betyder för en. För jag tror att man tänker ofta, att de vet nog, men vad skadar det egentligen att säga till dem? Vi förlorar inget på det, det finns bara att vinna.

Har då träffat många vänner denna vecka, Sofi har varit här och sovt över, så också Emilia, trots att det kanske inte blev så mycket sömn den natten Emilia var här (inatt). For igår på Humle, men med för höga förväntningar. Men många människor fick man ju träffa, och några som man då inte sett på ett bra tag. Men sedan for jag och Emilia tillbaka in till Vasa för att Lukke och Beni skulle komma upp från nyland. Det hela slutade med att Jag, Emilia, Julia, Beni och Lukke kollade film hela natten, typ. Riktigt kul, och jag njöt nog för fulla muggar. Det var lite som att vara tillbaka på team, och kan bara konstatera att jag saknat det och människorna mer än jag insett.

Hem, saknad och människor

Efter några hektiska dagar är det nu äntligen lungt. Sedan jag kommit hem har vi haft besök från USA, och idag for min kusin, en av mina mostrar och hennes pojkvän hemmåt igen. Så idag har jag faktiskt varit på stan och haft ett kärt återseende av en av teamarna. Satt på café ett bra tag och sedan gick vi runt på stan lite.

Efter det blev det ett kärt återseende med min celledare, återigen på ett café, men lika bra det. Och jag har haft många givande och riktigt trevliga och roliga samtal med flera olika idag. Träffade även Jossan på stan idag, och ja, haft en rikti bra stund på stan.

For sedan upp till M-L och lämnade där, och här är jag ännu. Oho. Men har chattat med två andra teamare också, så jag är riktigt glad nu alltså! Ah, vilken skön känsla! Lycka tror jag också att den kan kallas.

Veckan är packad, men det är skönt, och dessutom bara program som innehåller träffar med vänner, vilket känns bra. Imorgon kommer Sofi, och hon är här ti på onsda, och sedan på freda blir de kärt återseende av Emilia som kommer upp från Karis. Plus att de e Humle på freda och lörda, så då blir de förhoppningsvis många kära återseenden! :)