31 oktober 2010

If our God is with us, then what can stand against?

Dagens fundering:
I heard a story about two farmers who desperately needed rain. And both of them prayed for rain, but only one of them when out and prepared his fields to receive it. Which one do you think trusted God to send the rain? Which one are you? God will send the rain when he’s ready. You need to prepare your field to receive it.

Tyckte detta var väldigt bra sagt i en film jag såg idag. Och igår. Filosofin är väldigt simpel egentligen. Vi kan inte bara sitta och vänta på att saker och ting skall hända, ibland måste vi göra något för att det skall hända. Vi är inte kallade för Guds "redskap" bara för sakens skull, utan det finns en orsak till det också. Logiskt.

Helgen har nu varit och farit. Detta betyder då en till arbetsvecka/skolvecka, men ibland känns det nog som en arbetsvecka trots att man går i skolan. Yrkesprov på tisdag, men inget jag tänker ta stress över, medvetet i alla fall. Nervös kommer man säkert att vara under något tillfälle vare sig man vill det eller inte. Så är det bara. Hela yrkesprovet går ändå mest ut på att vara sig själv och klara av situationen på ett bra sätt. Medeltiden, here we come! För sista gången dessutom. 

Helgen har varit riktigt bra. Fått spendera tid både med vänner och Gud. En bra kombination. Har inte haft några desto fler måsten. Bara det jag har velat göra. Har fått en hel del att fundera och filosofiera över, men det är bra. Tänkvärda saker. En sak som kanske varit lite bristfälligt är kontakten till södra Finland. Endera så är de man vill tala med inte online någon gång, eller så är de bara upptagna hela tiden. (Pik-varning?) Förlåt. 

Sedan kan man fint observera att man faktiskt får lämna kommentarer och reaktioner på mina inlägg. För jag har märkt att jag har en tendens att bli glad när folk kommenterar eller annars bara visar att de, ja vad skall man säga? Helt enkelt läser min blogg. Också roligt om man skulle få veta vilka tankar inläggen väcker. Och så vidare. Var frimodiga och lämna ett "fingerprint". 

Hade tänkt skriva något filosofiskt, eller vad jag nu skulle kalla det, men kommer inte på något. Tror inte jag kan vara filosofisk på beställning. Det är som att man mitt i sommaren får lust att ha snöbollskrig, inte kommer snön då på beställning. Det är ju sommar. Man får snällt vänta tills det blir vinter. 

30 oktober 2010

I march to the beat of a different drum

Ne, nu är det nog något som är galet här. Jag vaknade klockan åtta i morse, vilket måste betyda att jag skaffat mig en dygnsrytm, för det andra så blev jag snål på och åt vitt bröd med chokladsmör idag. Illa. För er som inte vet så åt man vitt bröd med chokladsmör i massor och mängder under teamet, och jag trodde nog aldrig jag skulle bli snål på det igen. Men se, den dagen var nu kommen. 

Får man sitta och småle när man läser sin egen blogg? Vet inte, men det gjorde jag i alla fall idag när jag skulle förklara lite av mina filosofier till min vän. Jag måste nog ha fått hjärnsläpp och inte haft någon desto mer censur de senaste inläggen. Men det är ju desto roligare för er, om ni tycker det är roande förstås. Annars tycker ni väl bara att jag är smått galen.

Idag har jag städat ett kök, diskat, skurit sönder en tröja (eller hjälpt till), sett film, tvättat och spenderat tid med vänner. En bra dag alltså, fast det är nog inte varje dag man skär sönder en tröja med flit. Inte var det min heller. Och ja, bäraren av tröjan var med på saken. Jag är egentligen inte knäpp/galen, vad ni än tror. 

Jag är bara mig själv.

29 oktober 2010

God is love and love speaks through

Jag gillar nog de bloggar som man kan riktigt identifiera texten med skribenten. Alltså, så att när man läser texten kan man riktigt höra personen säga så, för det är något som skribenten bra skulle kunna säga annars också. Att skribentens personlighet lyser igenom, och plötsligt känns det som om personen i fråga befinner sig i samma rum och berättar allting istället för det faktum att man faktiskt läser en skriven text. 

Man blir så glad av sådana blogginlägg. Vet inte hur andra ser på min blogg, men ibland är det faktiskt ganska roligt att bara skriva det som kommer till en och inte ha på någon desto större censur. Som igår när jag talade om saker som trillar ner från någon hylla, fast vad har den hyllan med saken att göra? Inget över huvud taget. Men lite kul var det. Min vän som var hit idag och som jag läste upp det stället för fick sig ett gott skratt i alla fall. 

Skulle vilja var just så oftare. Vad skall vi kalla det? Filosofisk? Eller så kallar vi det bara hjärnsläpp utan censur. Jag vet inte. Egentligen har det väl inte så stor skillnad det heller. Allt behöver inte vara rakt upp och ner svart på vitt, utan man skall få vara lite kryptisk ibland. Följ inte alla andra för att de går åt ett håll, utan tänk efter själv vart du vill gå och gå sedan dit. Det finns ändå någon som gått vägen före dig, så du är inte ensam.

Förstår nog ännu inte hur alla mina inlägg kan bli så arma långa. Jag tänker för mycket. Så, där har vi svaret. Jag borde sluta tänka. Fast ibland är det ju bra att tänka lite. På tal om - vad skall vi ta? Vinbär? - så ser nu saker och ting ordna sig med personer till powerpointen. Förr var vi ynka tre, nu ser vi ut att bli närmare nio stycken! Detta gillar vi, starkt! 

Nu när vi tänkt färdigt på vinbär och alla som läser och orkat läsa så här långt tycker att jag är helt virrig/konstig/knäpp eller helt enkelt mig själv kan vi bara summera dagen att den nog varit bra. Saknar er som inte är här.

28 oktober 2010

You know you can't stay right where you fell

Har länge tänkt att jag skall börja lägga upp bilder i samband med mina monotona och extremt långa inlägg. Visst, med en bild med skulle inlägget bli längre, men det är ju en annan sak. Det är ju en bild. En bild säger mer än tusen ord, och man behöver inte läsa dem, endast beskåda och ändå veta vad där står. Praktiskt. 

Det har varit en tung dag. Inte har det varit helt lätt. Fick idag reda på att jag måste vara i skolan på självständighetsdagen. Woho! Eller? Kanske inte nej. Vad skall ni göra på självständighetsdagen? Jag skall vara i skolan och öva inför julshowen i x antal timmar. Så, dit for min plan att åka ner till nyland den helgen. Aj.

Det är väldigt mycket nu, och jag tycker allt har trillat ner från hyllan nu på samma gång. Sjukt tar det också när allting slår en. Speciellt de som träffar redan existerande blåmärken. Vad filosofisk och kryptisk man var idag nudå. Nåja, för den som inte förstår kan jag summera det hela: i princip allt är åt skogen. Okej, inte allt, men väldigt mycket. Inte är allt om mig heller, men jag och mitt hjärta för andra känner med dem som har det jobbigt nu. De är några, och inte är det alltid småsaker heller, men jag vill inget hellre än att finnas där för dem.

Läste en av mina vänners bloggar igår kväll innan jag skulle sova, eller egentligen läsa mer till den tent jag hade idag. Vilken glädje! Det var nog dagens! That made my day! Så, tack! Det är bra med små glädjeämnen varje dag. Hur länge lever man inre på dem? Dagar som dessa så betyder just de små glädjeämnena så hemskt mycket! En kram, ett meddelande, ett leende, uppmuntran, en väns framsteg, det finns massor!

Livet. Saknad. Längtan. Vänner. Kärlek.

27 oktober 2010

Let Your will be done in me

Hade egentligen glömt hur det var att läsa till en tent/prov. Har tent i biologi imorgon, och det var nog aningen så trögt idag när man skulle börja. Har egentligen inte haft någon tent förr i år, utan i måndags hade vi första, men den räknar jag inte riktigt, för det var bokföring och där är det lite som matte-tenterna, kan man det från förr är det inte så mycket att öva på. Eventuellt hade vi en tent riktigt i början av året, men det var ju länge sedan. 

Det är sex veckor till vår julshow. Tänk de. Det är inte mycket kvar tills julen nu. Det är väl ungefär 19 veckor kvar tills penkkis, och då är det jullov på några veckor där emellan ännu. Det börjat inte vara mycket kvar. Tänk, snart är jag klar med denna skola, jag som nästan just började. Bara nästan. Det har hänt en hel del dessa år sedan dess, har växt mycket, och fått vara med om mycket och lärt känna många fantastiska vänner under den tiden. 

Tänkte eventuellt ta en roadtrip ner till nyland om ca fem veckor. Men vi får nu se ännu hur det blir med den saken. Saknar de vänner jag träffade i helgen. Egentligen är det illa att träffa saknade vänner för en kort tid, för då är saknaden nästan ännu mer olidlig när man är på skilda håll igen. Saknar diskussionerna, skratten, "massören" och reaktionerna på den, gemenskapen. Allt. Saknar sommaren, människorna. 





If I rested here a while more, would you hold me to your heart?








Min helg i bilder. Tog mest bilder från själva mötena. Annars var jag ganska så upptagen med att träffa och tala med underbara människor. Skulle gärna ha mer bilder av mina vänner, men det är ju sådant man tänker på så här i efterhand. Några av bilderna har konstig färg, jag vet, men jag experimenterar med min kamera lite. Det var en bra helg! Fy vad bra den var!

26 oktober 2010

You took my hand and touched my heart

Somnade ett tag efter att jag kommit hem. Är väl ännu på minus på sömnkontot efter helgen. Brukar inte drömma så ofta, men denna gången gjorde jag det. Jag drömde mig tillbaka till Helsingfors och Fila. Det var skönt att vara tillbaka där, fast jag inte var där. Jag trivdes nog. 

I min dröm var jag då till Fila, och jag skulle nu få möjligheten att lära mig deras multimedia. Fy vad roligt! Riktigt spännande var det också. Någon som missat att jag gillar teknik? Nå, det gör jag. Det ända dåliga i min dröm var att den som skulle förklara hela systemet till mig var inte på plats, så jag var ensam, men var ändå tvungen att förbereda allting till en gudstjänst en timme senare. Det hela löste sig nog på något vänster och min "lärare" dök nog upp senare. I drömmen fick jag även träffa en massa finfina människor. 

Under kvällens gång är det en massa tankar och funderingar som kretsat runt i mitt huvud. Vissa mer relevanta än andra. Som att alla inlägg i min blogg tenderar att bli väldigt långa. Eller som funderingen över hur de som idag är i unga vuxna, hur kommer de att klä sig som pensionärer? En konstig tanke jag vet, men den slog mig när jag var och handlade idag. 

Talade med en av mina nära vänner idag också. Enligt mig ett mycket givande samtal. Många tankar och funderingar. Jag tycker om när jag får tala med mina vänner, och inte bara sådär ytligt, som att vad man gjort idag och bara snabbt om hur man mår, och i många fall slutar samtalet där. Så vill jag inte att det skall vara. Jag vill kunna dela livet med mina vänner och skapa det förtroende så de känner att de kan dela sitt liv med mig. Jag kan inte dölja mitt hjärta för andra människor, för det finns till för dem. 

A friend is someone who loves you when you don't even love yourself.

25 oktober 2010

Take me deeper than I've been before

Det känns som om jag försöker hålla i en dröm. Som om jag försöker göra en dröm till något som hänt på riktigt. Enda problemet är att det faktiskt har hänt på riktigt. Jag var i Helsingfors i helgen, jag var på konferensen, jag var i bussen, jag träffade alla vänner och Gud mötte mig på riktigt. 

Bussen hem var också den en intressant historia. Bussen var fylld till sista plats och ganska mycket folk på liten yta med andra ord. Efter mer än halva tiden tar en vän initiativet att be tillsammans i grupp. Det är redan en grupp som gör detta, men vi bildade en till så att det inte skulle ta fem evigheter. Vi stod/satt i en ring, så gott det nu gick i bussen och bad. Härligt var det också! Fy vad bra! Sedan var det också en som började sjunga en lovsång som vi sjöng under flera tillfällen under konferensens gång. Det var mäktigt. 

Idag har varit en helt bra dag. Lite jobbigt att det första man gör i skolan efter höstlovet är att ha tent. En tent som hör till vårt yrkesprov. Men, det gick helt bra, så ingen fara på taket där heller. Gick hem vid lunchen fram och tillbaka. När jag sedan kom ut och skulle skynda mig tillbaka till lektionen möter jag en äldre dam som är på väg in på höghusets innergård. Hon ser ganska så förvirrad ut och tårarna rinner. Hon har tappat bort sig på sin väg till tandläkaren. Innan vi har talat färdigt och hon nu vet hur hon skall ta sig till tandläkaren har tårarna slutat rinna och hon ger mig ett fint leende och en klapp på axeln innan hon går med lättare steg mot tandläkaren. Dagens insats. 

Det var en mycket givande väg tillbaka till skolan. Först damen som tappat bort sig, och sedan möter Gud mig starkare än tidigare. En bekräftelse på att man inte måste vara på konferenser eller annat för att få möta honom. Jag var på väg till skolan. Jag har aldrig förr upplevt att Gud talat direkt till mig. Idag fick jag ett svar. Jag ropade till Jesus när jag gick längs gatan, och innan jag hinner längre får jag ett svar, ett svar jag inte väntade mig att få. "Ja, vad vill du min älskade dotter?"

Jag är så chockad att jag stannar upp mitt i mitt steg. I den enkla meningen från honom får jag så många bekräftelser. Han frågar dessutom vad jag vill, fast han redan ser mitt hjärta och vet mina tankar, han frågar ändå; vad vill jag? När jag någon sekund senare kan gå igen kan jag inte annat än att säga tack och sjunga den lovsång som snurrade runt i mitt huvud. 

Take me further, God I long for more

Varning för ett långt inägg. Bara så att ni är med på noterna sedan. Så, nu har jag varnat er, och ni har ingen rätt att klaga. Inte för att någon klagat förr, men det har varit en lång helg, på ett bra sätt, och en helt fantastisk helg! Skulle inte byta ut den mot något!

Min helg startade då redan i torsdags, och då begav man sig mot huvudstaden. Vet inte hur mycket jag skall berätta. Har fått många tankeställare, nya perspektiv på en del saker. Har fått spendera tid med underbara och saknade vänner. Om än inte lika mycket tid som jag skulle ha önskat. Har fått träffa nya människor och lära känna fler. Trivdes riktigt bra i Fila, kyrkan där hela Action hölls, och kunde många gånger inte göra annat än att njuta. 

Jag och min vän med söndrig luftmadrass tänker på samma våglängd. Så vi har diskuterat en hel del. Givande för flera. Vi har även suttit och stickat under en del av mötena, hon en vante och jag en mössa. Jag och min vän som gillar att slåss medan hon sover har återigen insett hur nära vi var i sommar, och jag skulle säga att vi är där igen. Jag finns där för dig, även om du slåss mitt i natten. Jag och min vän  som  imiterade en duva när han frös på lördagskvällen har jag kanske attackerat med min huvudmassör (inte riktigt, men reaktionen när han fick se den var lite rolig), och alla skratt han bringade fram under lördagskvällen. Jag och min vän som halvt har ihjäl en med sina kramar, har halvt sprungit in i varandra nu som då. Jag kunde fortsätta länge ännu, och sätta till en hel drös med saker till varje vän. Ni betyder! 

Lovsången var riktigt bra, jag hoppas vi kommer att ta en del av de lovsångerna hit till Vasa också. Gemenskapen. Vi sov i den ytterst kalla gymnastiksalen, första natten var värst. Dels frös jag mest då, hade på mig fleece och extra byxor samt halsduk under sista delen av natten, plus att min granne pratade en hel del och ropade lite, plus slog runt sig. En träff eller två dessutom. Det är farligt att sova för nära sina grannar. Men sista natten gick det nog riktigt bra eftersom ingen slogs med mig medan jag försökte sova, och ingen pratade medan de sov, plus att jag nu hade en ny röd, varm filt att gömma mig under. Dessutom tycker jag den värmer lite extra när man vet att man fått den av en vän. Vänners kärlek värmer, inget går att jämföra med den kärleken. En bra deal var det ju också, en subway-smörgås mot en filt. Tack!

Mötena har varit riktigt bra. Gud har mött mig flera gånger, och jag har insett en del saker. Mitt hjärta värker för vänner/människor som kanske har det svårt. Kommit bort från Gud, känner att de nått en återvändsgränd, att det inte finns mer för dem. Det är de jag bryr mig om. Mina medmänniskor. Så, ursäkta om ni tycker jag tränger mig på o.s.v. Det är bara jag och mitt hjärta som försöker hjälpa till. Jag vill finnas här för Dig. 

Bilder kommer upp senare. Har väl nog tagit en del. De flesta nog bara från mötena, men annars nog. Har nog fått tala en del med mina saknade vänner, som jag sa inte lika mycket som jag skulle vilja, men bättre än inget. Är glad och tacksam över alla de samtal, diskussioner jag haft med vännerna, de förböner jag fått av vännerna och allt. Jag har ett hjärta för andra. 

Det finns en hel historia att berätta ännu om helgen, allting mer i detalj. Men jag vill bara säga att helgen har varit fantastisk! Jag älskar alla mina vänner, och ni är fantastiska! Alla de nya människor jag fått träffa. De tankar jag har fått utbyta och ämnen jag fått diskutera med vännerna. De gånger jag fått vara där för andra. En helt fantastisk helg med andra ord. Människor. Gud. Lovsång. Diskussioner. Minnen. Funderingar. Allt. Kärlek. 

22 oktober 2010

You're all that I want, You're all that I need

Jag befinner mig i vår vackra huvudstad Helsingfors. Action festivalen har dragit igång, och det är härligt! Riktigt bra predikningar med tänkvärda punkter som man lätt lämnar att fundera på. Satt en bra stund igår kväll och skrev upp en massa tankar och funderingar och en summering på dagen. Sedan när jag kommer hem kommer det säkert en längre summering av helgen och bilder. 

Lovsången har också varit riktigt bra. Fått träffa många vänner och jag kan väl egentligen inte annat än att njuta. Några konstateranden och några erfatenheter rikare har jag även hunnit bli. Natten var bedrövlig. Frös hela natten igenom och klädde på mig fler och fler lager under nattens gång, men detta hjälpte tydligen inte. Illa. Ser inte rikigt fram emot att sova där flera nätter ännu. 

Men snart fortsätter det hela, och jag kommer att fortsätta att njuta! Det har varit grymt nice hittills och det kommer att bli grymt bra i fortsättningen också! Och mitt hjärta värker mer och mer för andra människor. För de jag ser att allt inte är helt ok med. Hjälp mig också hjälpa dem, och inte bara se dem och känna värken i mitt hjärta!

21 oktober 2010

Today is the day You have made

Det är den morgonen. Känslan när man vaknar och vet; Idag. Den där känslan av att något man väntat och sett fram emot en längre tid äntligen är här. Idag är dagen. Om någon timme kommer jag att sitta i en buss full med finfina människor och vi styr kosan mot Helsingfors, vår vackra huvudstad. Det är dags för Action!


Action - hemsidan <- här är hemsidan ni kan gå in på och se vad som händer i min värld detta höstlov.

20 oktober 2010

Lord I am crying out for more and more of you

Sista skoldagen över, och jag är fri! Åtminstone över helgen. Tillbaka till verkligheten på måndag. Hård landning dessutom med bokföringstent direkt på måndag morgon. 

Hela halva skolan var helt, ursäkta uttrycket, död idag, förutom ettorna som ännu tycks ha någon energi kvar medan resten är på sista droppen i reservbatteriet. Ett stort behov av höstlov med andra ord. Fast det brukar vara så när det stundas lite längre ledigt. Annars är det nog bra. Alla har vi våra bättre dagar, 

Efter skolan blev det lite flippat när vi var några som konstaterade att vi var fria, och om lite på ett dygn kommer vi att befinna oss nere i vår huvudstad och där träffa en massa fina människor. Vi är fria. Nästan. Men det känns så. Fantastiskt.

Har packat och bränt upp några geni-knölar när jag försökt tänka ut hur man gör det hela smartast och smidigast. Förstår egentligen inte hur man lyckas leva mer än en månad i en kappsäck, och sedan har otroliga problem när man ska bort i fyra dagar. Men, nu borde sömnen prioriteras så man orkar med allt som ännu skall göras innan avfärden, och sedan själva Action. De blir grymt bra! Och mycket Jesus. 

Ha ett grymt najs höstlov allihopa!

19 oktober 2010

Lord I lift my friend up to You

Ojoj, vilken dag. Det har varit mycket fram och tillbaka. Minst sagt.

Började dagen före gryningen. Det var dags för den näst sista resan till medeltiden för min del (antagligen), och då skulle man upp tidigt för att roada och ta sig till övermalax, och sedan roada upp allting där. Snabba och effektiva var vi också, vilket betydde att vi hade ca en timme och 15 minuter över. En smått jobbig och trotsig klass, men deras lärare var imponerad över att det gått så bra som det gjorde, eftersom de förra året tvingats att avbryta en lägerskola med den klassen för att det inte gick.

Helt slut när man kom hem. Sov en stund på eftermiddagen. Försökt fixa och trixa lite för helgen, räddade en persons dag, och tror helgen kommer att bli grymt bra, bara det nu hålls som planerat. Om mindre än ett dygn kommer jag att ha höstlov, samt vara förvisad från lägenheten. På torsdag morgon börjar äventyret tillsammans med alla de fantastiska människor man kommer att träffa!

18 oktober 2010

I receive Your love, I know I am accepted

Det har blivit lite mer av en "detta-har-hänt-blogg", vilket jag egentligen inte ville från början. Men visst är det enklare, då behöver man inte leka smart varje gång eller vara klyftig. 

Gick och sova tidigt igår, men tänkte ändå försova mig. Tror jag eventuellt har sovit för lite på sistone. Inatt  lär det inte heller bli så mycket sovas, för imorgon skall man infinna sig vid skolan kl 06.15, klar för ännu en resa till medeltiden. Det är nog helt roligt, men man är helt färdig efteråt. 

Nu är det inte långt kvar tills man får fara ner till Hesa och träffa en massa underbara människor! Längtar. Kontakten har väl blivit lite bristande, vilket är jätte synd, men jag tror nog det lätt blir så när man är långt ifrån varandra. Plus att man inte vill tränga sig på med att chatta med dem stup i kvarten. Undrar varför det känns så? Det känns som om jag skulle tränga mig på varje gång jag börjar chatta med någon, att de har egentligen inte tid. Är det så?

Det blir helt skönt att komma bort några dagar. Komma bort från vardagen. Det svåra är sen att ta med det man hittar in i vardagen. Men denna gång har jag bestämt mig för att lyckas. Jag tror helgen kommer att bli grymt bra. 

17 oktober 2010

You're the one who looks at me and sees what I was ment to be

Det var svårt att börja skriva idag. Men jag skall försöka. Det är ju då ett tag sedan man skrev något, och en hel del (läs massor) har hänt sedan sist tycker jag. 

Fredagen blev lite stressig, men helt bra, kvällen sedan blev riktigt chill och mysig; Jesus helgen hade startat. Skola på förmiddagen, en sväng till en massör, packade, skickade bilder till en av mina vänner och de bilderna kommer kanske att användas på Action. Därefter vidare till Rax på pizza med farsan och hans familj. 

Stressade sedan hem igen och plockade upp några vänner på vägen innan jag for till Sundom på Jesus helg. Det var riktigt bra, var där under fredagen och hela lördagen, vi bastade, hade undervisning, berördes av Gud, gick ut på promenader tillsammans med Jesus i den fina naturen, studsade på trampolinen, har haft fin-fin gemenskap, och ätit mängder av god mat! Lång mening, och en helt fantastisk helg! Har nya perspektiv på en del saker, och nu vet jag, på riktigt. En helt fantastisk upplevelse med andra ord. 

Söndagen har bestått av bara problem. Nästan. Först for jag till Rollercenter där vi hushåller skolans årliga julshow. Oj, skulle dit och kolla lite med tekniken, men hamnade på en massa annat eftersom det inte var klart när jag kom dit. Så jag hamnade att roada en del och annat dylikt roligt. Plus att S klättrade på en stege som inte lutade mot något och förlängde den. Man kan säga att han klättrade i luften. 

Senare rusade jag vidare till sion för att ha hand om powerpointen; jag säger bara en sak: inget, och absolut inget fungerade som det skulle idag. Inget. Hemska saker. Aldrig mer! De e som om de där datorerna skulle ha något emot mig. Först fungerade inte högra skärmen. Sedan loggade ena datorn in på ett konto som inte fanns, så inga program jag skulle ha fanns då heller. Datorn var slöare än en sengångare. Lovsångstexterna gick inte att få upp på skärmarna mitt i gudstjänsten. Vi startade om nästan alla datorer, skärmen blinkade och höll på medan datorerna bak i salen startades om. Mitt i allt utan att vi ännu kommit på felet bestämmer det sig för att fungera igen. Det är nog värdelöst. Ljudet kraschade också idag. 

Så, inget fungerade som det skulle. Pastorn frågade efteråt om jag överlevde, och ja, halvt i alla fall. Jag sitter ju här nu. Fast det är kanske därför det är så svårt att få något nerskrivet idag. Ett långt inlägg blir det också. Förlåt. Men det har varit en bra helg. Förutom idag då när inget blev som det skulle. Dessutom  har min vän och kämppis M-L gått och blivit vildare än någonsin tidigare. Hon var nära att slå mig några gånger, tills hon till sist sprutade vatten på mig. Hoho. Men lite kul var det ju nog. 

15 oktober 2010

Wish I could ease the pain from you

Återigen lyckades jag somna mitt i inlägget, men ja, så detta är gårdagens:

Wow, vilken kväll! Igen. Det verkar inte vara någon hejd på det hela, men det behöver det inte vara heller, jag trivs. Som vanligt, men det är väl ändå så det skall vara. Man skall inte gräva ner sig, och om man hittar sig själv nedgrävd, är det bara att hitta en spade och några vänner som hjälper till och sedan gräva sig upp. För på ytan finns det ljus, glädje, gemenskap, och så mycket mer.

Ikväll har jag då varit vid E och J med en massa härligt folk och fått en del flashbacks och ljuva minnen har kommit till ytan. En stor del av teamet saknades förstås, men en del var där, och det var skönt. Saknar nog sommaren och allt vad den förde med sig. Jag och E satt på golvet under en filt och hade en liten frågelek medan tre andra spelade ett annat spel; allt medan resten satt och diskuterade eller följde med i något av spelen.

Sista delen av kvällen spenderades hem-hemma under några filtar och täcket för att det var lite kyligt. Såg en riktigt bra film, och det var skönt att komma bort en liten stund. När vi skulle hem sedan var vädret rätt så olidligt. Halt samt snöblandat regn. Jippi. Nu är hösten definitivt här, och vintern gör sina anspråk också. Matthew West har annars, sådär på tal om gardiner, väldigt talande låttexter och bra låtar, så jag tycker ni skall kika på hans texter (den nedan är inte hans).

Standing here with memories from an other time.
Standing here waiting for you to come.
You've ended up too far from home.
Now it's time for you to come home.

14 oktober 2010

Don't be mad if I cry, it just hurts so bad sometimes

Det har varit en konstig dag. Allra minst vädret. Jag menar, idag har vädret skiftat ganska så mycket. Jag menar vi har hunnit med solsken, mulet, regn, snö, snöblandat regn, storm, samt löv-regn när alla löv blåst en rakt i ansiktet. Där har vi kanske dagens väderlek. 

En spännande och fullspäckad dag framför mig ännu. Så fort jag kommer hem från skolan skall jag nog tvätta kläder och eventuellt diska lite. Därefter blir det ledarskola. Efter det skall jag då till mina vänner och träffa D som är här från Kroatien. Sedan skall jag ännu på filmkväll hem-hem till mitt med S. Samtidigt skall jag passa på att byta bil med min mor. En fullspäckad kväll, men en skön kväll!

Imorgon är programmet ganska fullt också. Men jag klarar mig, det blir en bra helg sedan så, det blir nog bra. Dessutom är det bara en halv veck till och sedan blir det höstlov, vilket betyder Hesa och Action. Woho! 

Nu blir det att vara effektiv och sedan ta det lugnt ikväll i soffan. Men först skall man ut i ovädret. Blås inte bort mina kära vänner!

13 oktober 2010

If you ever need me, you know where to find me

Wow! Vilken kväll, den har nog varit riktigt bra, och som vanligt på sitt eget sätt. Mera glädje till folket! 

Slutade skolan vid kaffet idag igen, och nog är det en ganska stor skillnad, eller det känns så i alla fall, att sluta tjugo över två istället för kvart över fyra. Imorgon kommer att vara en fullspäckad dag med åtta timmars skola, lite ledigt innan det blir 90 minuter ledarskola, och direkt efter den skall jag till två av mina vänner för att träffa en av dem som var ledare i Kroatien när vi var dit i sommar på team. Det blir spännande!

Idag efter skolan for jag och S på jakt efter pepparkakor och glögg. Glögg hade vi redan hittat, men vi behövde mera. Jag fick även med mig garn ur butiken som jag tänker sticka en mössa av, bara jag får tag i några stickor också så blir det nog bra. 

Ikväll har vi haft en massa trevligt folk hit, lite i omgångar. Många skratt, bra gemenskap och jag kan bara konstatera att jag trivs bland mina vänner. Härligt. Totalt har vi väl haft sex gäster, men som mest hade vi väl bara fyra personer. Så ikväll har vi bjudit på godis, pepparkakor, glögg och en kladdkaka som blev en chokladkaka i ugnen. 

Efter en riktigt trevlig kväll och diskberget som blev större är jag helt slut och tänker krypa till kojs. Disken får vänta tills i morgon bara jag hittar någon lucka någonstans i mitt program. Fredagen väntar runt hörnet, och jag har för en gångs skull program hela helgen. Lite mycket vissa tider när man nästan skall vara på två ställen samtidigt, men annars skönt. Inge dötid att slå hål på i den sedvanliga fåtöljen. Jag tror nästan de blir en riktigt bra helg. 

You took this faild attempt to stand

Gårdagens inlägg som jag aldrig publicerade för att man råkade somna:

Det snöade i morse. Igår såg jag en sopbil med en ljusstake i fönstret. Vi har sjungit julsånger länge redan i skolan. Det är snart julshow, och efter det jullov. Då blir det MVV, som jag antagligen kommer att springa av mig benen på. Sedan börjar skolan så småningom igen i januari. I februari blir det penkkis och läsledighet. Därefter studentskrivningar. Skola två veckor och sedan praktik. Slutsats: det är inte mycket kvar. 

Idag var en helt okej dag. Många tankar och funderingar som försökt återhämta sig efter gårdagens knutar och härvor. Det var inte alls bra igår, men nu är det bättre. Spenderade också 40 minuter åt att diska idag. Skoltid. Stackars rygg, men jag skall på massage på fredag, så den borde inte klaga så mycket. Tycker man ju.

Efter skolan for jag och handlade lite. Sedan rantade jag runt med J och S på stadens lopptorg på jakt efter en gungstol. Sedan hem för att ta det lugnt innan det blev dags för planering. Efter planeringen for jag och M-L till B, och chillade där ett bra tag. Fina diskussioner, skratt och lite trött folk. Jag trivdes, som vanligt, och det blev en riktigt bra avslutning på dagen. 

11 oktober 2010

I want nothing more than you, so here's my heart

Nej, detta har nog inte varit en bra dag. Alls. Känner mig ganska så totalt misslyckad. Känns som att alla tankar, känslor och funderingar har snurrat runt så mycket att de slagit knut på sig själva. Jag fanns inte här för min vän när hon behövde mig utan befann mig på annat håll. Visst, jag kunde inte göra så mycket åt det, men det svider.

Inom mig pågår en diskussion som lyder något i stil med "hur gick det här till?", "hur blev det så här?", "jaha, hur ska vi reda upp denna härva med knutar, bara knutar så långt ögat kan nå". Illa. Inget är väl riktigt som det skall vara. Förutom att vi nu äntligen är alla kämppisar samlade hemma igen. Vår saknade vän M-L har nu anlänt från Kreta och nu håller vi nog kvar henne ett bra tag. Fast det går inte så bra, imorgon åker hon till medeltiden. 

Nu va ja allt rolig va? Visst? (tystnad) Nehe, då går vi vidare då, var var jag? Hm, just ja. Ne, inte vet jag vad jag har mer att tillägga, jag misslyckades, avslöjade mig själv säkert för ett bra tag sedan, fanns inte där när jag behövdes, tränger mig på. Det enda som inte har ändrats är Jesus. Min fasta klippa. Och tur är nu det.

Nej, jag klagar egentligen inte, säger bara sanningen. Och nej, jag har ingen bra självbild. It's a bad day.

10 oktober 2010

I am a friend of God, He calls me friend

Kvällen blev riktigt givande trots att det såg lite klent ut ett tag. Förmiddagen och eftermiddagen så var nog rätt så lugn. Talade med en hel del folk, vilket gladde mig mycket. Så borde ta mig mod och tid att göra det oftare. 

Eftermiddagen spenderades åt en visit till Kvevlax för att hämta min ena kämppis, och lite handlade på vägen hem. Senare blev det att fara iväg till sion och förbereda powerpointen inför dagens gudstjänst. Om jag får säga det själv så tycker jag nog att det gick riktigt bra. Inte var det ju perfekt, men vad är egentligen perfekt?

Efteråt blev det inte mycket. Så det bar av hemåt och mera chill. Senare kom P till oss, och nog var det bra! Intressanta diskussioner och mycket givande. Fick också frågan om jag vill vara med och ja lite med multimedian att göra på MVV i vinter nere i Sibbo. Så nu har man en hel del att fundera på. Intressant. Sedan när han skulle fara hade vi plötsligt en massa folk nedanför vårt köksfönster, så jag och S talade med dem genom fönstren. Det är alltid lika trevligt att hitta vänner nedanför köksfönstret. 

Ny vecka, nya möjligheter. Har planerat in en del, och mer står på "kanske"-listan. Det är nu en och en halv vecka till Action, och jag ser nog fram emot det. En eventuell jesushelg för min del denna helg också, så där har jag lite mer att fundera på. Har väl något planerat till varje kväll i princip, så det blir nog bra detta. Ha en bra vecka allihopa! 

When time is changing

De ha vari en bra kväll. Igen. Detta gillar vi! Och så kommer då jag och mina korta meningar igen. Jag får ursäkta så mycket för de som tycker detta är irriterande, jag ska försöka bättra mig. Men nog är det lite kul tycker jag. 

Var hem-hemma någon timme innan jag for på min celledares förlovnings-fest. Mycket folk, fint folk, bra diskussioner och fin gemenskap. Med mig hem fick jag även två nattgäster som behövde ställe att sova på. Den ena var dock inte så länge eftersom hennes buss ner mot Åbo for redan halv tre. 

Har fått mycket att fundera på efter några av dagens diskussioner och ja, framtiden och vad man skall göra sedan nästa år är ett intressant och aktuellt ämne. Vi får se vart det bär. Vet själv inte ännu, har inte desto mer än några aningar om vad jag skulle tänkas vilja göra. Jag har mina idéer och drömmar, och efter ikväll ännu ett alternativ att fundera på.

9 oktober 2010

You are my everything

Dagen när man i princip inte gjort ett dugg. Tagit det lugnt och inte bekymrat mig över någonting. Kollat en film, tankat skrutten och är nu på väg på en förlovningsfest. Inte illa om jag får säga det själv.

Det finns många olika sorters dagar, men de är alla lika fantastiska. Ibland är det när vi är för oss själva och inte gör något speciellt. Ibland är det de gånger vi har fullt program tillsammans med vännerna. Ibland är det en blandning av de två första. Ibland är det när man gör något som man annars inte brukar göra eller gör så ofta, som resor. Eller annat skoj.

Sanna vänner är aldrig riktigt åtskilda, kanske i kilometer - men aldrig i varandras hjärtan. 

Hittade detta citat i en bok idag när jag var hem-hem en sväng. Sanningen i detta citat är nästan slående. Speciellt nu när man har älskade och saknade vänner både norrut och väldigt långt söderut som man kanske inte har möjlighet att träffa alltför ofta. Men de kommer alltid att finnas i ens hjärta. 

Because God loves us for who we are

Livet är egentligen väldigt intressant. Dagens slutsats. Eller kanske en av dem. Eventuellt. Jo, en annan är att jag använder alltför många punkter och därigenom korta meningar i min blogg. Jobbigt. Men jag gillar dem.

Ja, jag for då iväg till Jeppis med J och J. Åt kebab från korvgörans för första gången i mitt liv. Sedan blev det då ungdomssamling på PK. Annorlunda var det, inte för att jag visste vad jag skulle ha för förväntningar, men ändå var det annorlunda än vad jag tänkt mig. Vi lekte, och jag som annars inte är nå mycket för lekar hade det nog helt roligt. Mot slutet dock fick det nog räcka för min del. 

Min kära vän Axu var också närvarande och vi talade en del mot slutet. Mycket givande, och skönt att få tala av sig. Roligt att höra att jag kunde hjälpa till också och, ja, bidra. Vi måste göra som vi sa nu också! Ja, det kan jag ju säga till er andra också; jag tycker att man bra kan bestämma någon gång i veckan när man faktiskt kontaktar varandra eller träffas och talar ut. Utbyter funderingar, stöttar varandra, finns tillgängliga, ber tillsammans och ber för varandra och liknande. Sådant stödjer vi. 

Visst är det roligt när man läser om sig själv på någon annans blogg? Senast idag, nu på Axus blogg. Tack vännen, du är nog helt fantastisk du också! ♥ Annars kan jag ju också säga att jag känner mig väldigt välsignad att ha så fantastiska vänner som jag har! Tack till er allihop! Och bara för den fina sakens skull och för att värma era hjärtan extra kan jag ju skriva hit några namn som jag håller varmt om hjärtat: Axu, Emilia, Sannah, M-L, Lukke, Beni, Gusa, Edith, Sofi, Julia, Josefin och en hel drös andra underbara vänner! För att just Du är speciell precis som Du är.

8 oktober 2010

Let the sun inside of you shine bright!

Jag har börjat vakna av min väckarklocka. Helt fantastiskt. Vilken känsla av att vakna på morgonen utan att ha försovt sig. Den är ganska så skön. Men man måste nog försova sig rätt så ofta för att förstå den känslan. Till alla er som vill försöka. 

Skoldagen var helt bra, jag menar vi slutade ju redan efter lunch, plus att en av de bästa civarna var i skolan idag. Det säger vi "tjohoo" för! Inte illa. Fick även veta att jag får vara med på ett hörn i ett projekt till julshowen, så det blir riktigt kul! 

I eftermiddag har jag varit en sväng till min fammo, och sedan när jag kom hem hade vi gäster. Najs! Många skratt, lite planering och allmänt flipp. Det vill säga sådant som är bra. Njuta av vardagen, det skall man göra. 

Som avslutning på detta allmänt konstiga inlägg kan jag säga att jag nu skall bege mig iväg till Jeppis av alla ställen på ungdomssamling och där träffa A. Känner på mig att det kommer att bli aningen flippat, men bra! Detta gillar vi starkt. 

7 oktober 2010

Remembering times of happiness

Och rektorn som somnade under en lektion. Det var faktiskt ganska roligt. Rektorn sitter där medan en av skolans lärare som studerar på Vasa Universitet berättar om sin skola (under vår studiehandledning). Rektorn sitter då längst fram i ena kanten och har vänt stolen så han sitter och ser åt sidan. På detta sätt kan alla elever plus vår föreläsare se hur rektorn sitter och nickar till och somnar under lektionens gång. Senast jag såg rektorn somna så var när vi var på bio en kväll under vår musikturné på ettan. 

Skolan gick helt bra, aningen trög, och det var kanske därför rektorn somnade också. En lång skoldag nu igen. Det känns ganska bra att nu bara ha två dagar i veckan som man är till kvart över fyra. Fredagarna är fortfarande bäst när man får sluta kl 12, vilket ger en möjlighet att om man riktigt vill ta tåget som far 12.22 och ta en impulsresa ner till nyland eller ta en roadtrip någonstans för den delen. 

Blåsigt väder idag också, och regn. Riktigt höstväder tycker jag. Det är väl en kväll som denna man skall tända en drös levande ljus och läsa en bra bok eller kanske se en film. Chilla. Ha det mysigt. Kanske man skulle ta och ta en lugn kväll med levande ljus och vänner. 

Polen, SC10 - avslutningen
Hittade en artikel i KB om årets Summer Challenge där jag och Sonja hade "intervjuats". Det roliga denna gång var att jag inte kom ihåg någon sådan intervju, tills jag kom på de frågor E ställt i ett e-mail till just en artikel hon skulle skriva. Artikeln var riktigt bra, men det rev och slet nog lite i en när man läste om sommaren. Saknad. Människor. Nya vänner. Allt. Fantastiskt. 

6 oktober 2010

Now by Your grace I'll stand, healing is in Your hands

Kom på en rätt så rolig sak idag. mitt hår innehåller färgerna blont, brunt och rött, eller de färgerna hittade jag idag. Och jag tror mitt hår påverkas lite av att det är höst. Jag menar, löven på träden brukar även bli dessa färger på hösten. Bara inte mitt hår trillar av det också, lika som löven. Det skulle vara lite illa.

Det är redan onsdag. Det har gått ganska fort tycker jag. Nog när man hade det till söndag när man vaknade på måndag morgon. Onsdag. Halva veckan har gått, nästan, skolan var trög och gick långsamt. Efter skolan for jag ut på stan med P, riktigt skönt, men en av de sista gångerna jag ser henne innan hon försvinner till Norge för åtminstone ett år. 

Annars har det inte hänt så mycket idag. For på drive-in med skrutt-nisse (min bil) och S. Fick T på besök en stund senare på kvällen. Lite flipp och fin stämning. Därefter när T dragit vidare blev det lite lovsång och allmänt chill. Härliga diskussioner och dessutom väl behövda sådana. 

Den tanken om hur intressant det är att få höra hur andra har för uppfattning om en återkom till mig idag. Men det är faktiskt intressant, hur olika tankar folk har om en jämfört med ens egna tankar om en. Hörde en hel del saker om mig själv idag som jag inte alls trodde om mig själv. Ser andra verkligen mig på det sättet? Bara i positiva meningar här då. Intressant. 

Såg även en hel del bilder från teamet och det slog mig att jag faktiskt såg lycklig ut på de bilder som jag nu råkat fastna på. Gillar inte att vara på bild. Men, i alla fall. Det var kul att se. Nu när jag tänker tillbaka borde jag inte vara förvånad heller. Jag tror jag verkligen var lycklig. Det var verkligen mycket fick jag se och uppleva, nya saker och fina människor och omgivningar. Att få formas och bara vara använd av Gud. Se hur han använder en och formar saker och ting runt en. Få nya bekantskaper, vänner för livet och en upplevelse man inte kommer att glömma. Härliga saker. 

5 oktober 2010

Yesterday is history and history is miles away

Tidig väckning idag. Anlände till skolan kvart över 6 i morse, steg upp ca en halvtimme innan det. Började genast roada inför dagens resa till medeltiden vid Norra Korsholms Skola. For sedan iväg och på plats började vi ställa allt i ordning inför tidsresan. När allt sedan var klart fick vi äntligen frukost.

Efter frukosten går vi och klär oss i rätt kläder för resan, och går sedan igenom hela senariot en sista gång innan eleverna kommer. Min station är innan själva tidsresan när ungarna får sina "nya" kläder. Sedan dansar vi in i medeltiden och en andakt följer därefter. Herr Filppus gör sin entré, och hans och väpnarnas tal efterföljer. Sedan är det dags att barnen delas in i grupper och går till respektive stationer: hos medicin-nunnan, mat-nunnan, hantverkarna, väpnarna samt narren. 

Dagen går helt bra, en vilt improviserad sagostund av narren, mat, uppvisningar och dragkamp. Barnen vann över tjänstefolket, till alla barns stora förtjusning. Till sist dans tillbaka till nutiden. Barnen vill tillbaka till medeltiden, medan vi som dragit det hela är rätt så färdiga. 

Roadning följer och sedan mat innan vi trötta återvänder till skolan och så småningom är skolan klar för idag. Väl hemma somnar jag på soffan och vaknar inte förrän tre timmar senare. Fixar ihop lite bilder från teamet på en väns förfrågan, far med tre vänner till arnold's och berättar om teamet för min ena vän medan de andra går igenom musikteori. Nostalgi på hög nivå och, ja, saknad!

Flippar sedan totalt när vi är hemma igen, många skratt och jag har återigen kontakt med mina vänner lite längre bort. Både norrut och söderut. Härligt! Inget har förändrats från igår, men idag vet jag att jag har mina vänner runt mig, och de kommer att finnas där genom både vått och torrt. Vänner är rätt så underbara, helt fantastiska är de!

Låten i föregående inlägg fick jag av en vän ikväll, och den passar rätt så bra in just nu. Lyssna på den. 

History ~ Matthew West



Fick denna av en vän, och det passar bra in just nu. Till en del i alla fall.

4 oktober 2010

There will be a day with no tears, no more pain

Jobbigt. Söndertrasat. Sjukt. Värkande. Slitande. Hemskt. 

Så är det just nu. För mycket känslor och tankar. Och sjukt tar det också. För jag vet att det aldrig kommer att bli som jag önskar. Bara att inse. Men det tar så ont! Lite jobbigt är det nog när man tycker att man har en så fin plan och framtid, men då är det någon som har en helt annan plan. En bättre plan förstås, den bästa planen, men det tar nog ändå sjukt. 

Fil 4:6-7
Joh 13:7
Gal 6:9-10

Bibelord som jag hela tiden går tillbaka till. Det är svårt. Det gör så ont. 

Hade sista cellen med P idag innan hon far iväg till Norge för ett år. Vi bowlade och sedan for vi till Amarillo och satt där i lite på en timme och åt. Jag tyckte det var en bra kväll, men även sorglig, saknaden kommer att vara stor!

Låten som jag hela tiden går tillbaka till. Finns även i föregående inlägg. Lyssnar på den konstant, varvar den med lite andra låtar, men kommer hela tiden tillbaka till den. Jag kan inte låta bli. Även denna går på repeat, men inte lika ofta. 

This is my Awakening


Denna har nu gått på repeat i några dagar, och den rör mig lika starkt varje gång. Den blir riktigt najs när man lyssnar genom hörlurarna på rätt så hög volym på. Då är det bara att blunda och låta sig beröras.

Musiken har alltid berört mig, men nu är den starkare än den brukar vara. Jag kan ligga halvt utslagen på golvet i mitt rum och bara låta lovsången tala. 

Och som powerpointare var jag bara tvungen att ta denna videon, mitt arbete i församlingen till dig Jesus!

3 oktober 2010

Like the rising sun that shines, awake my soul and sing

Det blev en riktigt bra dag idag också. Aningen trög start kanske, men den var behövlig. Min ena kämppis befinner sig just nu troligen på Kreta och kommer vara där i en vecka. Så vi är nu bara två kvar här hemma. Konstigt. 

Idag har jag intervjuats för KorsetsBudskap och efter det bad pastorn mig att sopa golvet i aulan i sion. Intressant, och jag som egentligen hade lite bråttom eftersom jag hade planerat att hinna hem och byta om ännu innan gudstjänsten började. Men jag moppade golvet och jag tömde roskisen innan jag slängde mig in i bilen och åkte hem en sväng innan jag skulle tillbaka. 

Gudstjänsten var bra, predikan var bra. Fick en skymt av min vän från nyland innan han senare försvann iväg till tåget. Efteråt blev vi bjudna till B på film, så det blev dagens kvällsprogram. Jag och S åkte hem en stund för att få lite mat i oss och fixa lite läxor innan vi sen för andra kvällen i rad for till B och såg film. Den andra filmen var enligt mitt tycke bättre, men filmsällskapet denna kväll var inte helt samma som igår, men även detta var bra. Lite fler var vi också. 

Helgen har nog varit riktigt bra. Många samtal och återseenden, glädje, gemenskap, film, samtal med dem som befinner sig längre bort, och en känsla av att höra hemma. Det är precis här jag skall vara just nu. Jag trivs och älskar mina vänner, var än de befinner sig i landet eller jordklotet. Saknar dem gör jag också, men att älska någon hör ihop med att sakna någon, de kan inte existera utan varandra. Finns det kärlek finns det saknad. Finns det ingen saknad finns det ingen kärlek.

2 oktober 2010

There's a hope that never fails

Det blev en kväll som heter duga. Riktigt bra. Sällskapet var det inge fel på, tvärtom så var sällskapet fantastiskt. Tack för glädjen!

Eftermiddagen spenderades största delen ensam hemma. Städade i rummet och diskade undan all disk som fanns i köket sedan gårdagen och tidigare. Sedan blev jag tillfrågad att fara hem till farsan på mat, och eftersom jag inte hade så mycket att göra gjorde jag det. Busade en hel del med syrran och plast-syskonen, några blåmärken lär jag också ha fått på köpet. Men roligt var det. 

På hemvägen hämtade jag S från Kvevlax och sedan blev det chill i soffan med en film på i bakgrunden medan vi talade. Funderade ett tag på vad vi skulle göra, och sedan blev det väl klart att vi skulle fara hem till B senare på kvällen då de skulle laga plättar. 

Senare visade det sig att vi for en sväng via Makuuni där L och D var, så de fick ju ändå skjuts tillbaka till B, så jag tror inte de tog det så hårt. Väl där hamnade jag och S i soffan där, och vi flippade ganska så totalt ett varv där. Stackarna måste ju ha tyckt vi var konstiga, fast jag tror ändå en del av dem var vana. Man skall ju vara sig själv. 

Plättarna var goda, och killarna gjorde ett ypperligt jobb på att äta upp den rätt så rejela högen plättar, men de var ju ändå fyra stycken. Jag och S åt tillsammans tre stycken, medan en av killarna ensam hade ätit 18 stycken, trodde han. Medan vi åt plättarna såg vi på en film, som nog var bra, och innehöll en del komiska scener, men som nog annars var helt bra. 

En absolut fantastisk kväll, så S och jag kom fram till att vi borde fara hem till folk oftare istället för att bara ha folk till oss. Det är ju riktigt trevligt att fara hem till folk, speciellt när man får känna sig riktigt hemma, och vara sig själv. 

And oh, I'm running to Your arms, and nothing compares to Your embrace

Just nu känns det som om jag saknar ord. Tappade förmågan att få ner mina tankar på papper. Inte för att detta är papper, men för att förenkla saker och ting lite. Gårdagen var nog riktigt bra, speciellt avslutningen på dagen gillade jag. Som många fredagar hinner man med väldigt mycket, mest tack vare att man slutar skolan redan kl 12.

Efter skolan lämnade vi och prata en stund innan vi på ett sätt blev utkörda, eller köksan ville ha disken. Sedan kom farsan till stan och hjälpte mig få min bil att starta (akkun ha vari slut), bjöd på kaffe som tack för hjälpen, och sedan for jag och S ut och laddade bilen lite, ett stop på prisma gjorde vi också. Sedan när vi kom hem igen for jag och mam till Rosso och åt. 

Mätt för flera for jag hem igen bara för att laga mig färdig inför kvällens SuperFridayChurch. När vi for dit for vi lite tidigare och rantade runt lite för att ladda bilen igen. Egentligen laddade jag ju inte bilen, men ni förstår säkert. Mötet var riktigt bra, men jag jag tyckte väl då inte att det var lika bra som det har varit. Men det är ju bara jag. 

Efter mötet lämnade vi några i aulan och talade. B skrämde mig och, ja, var sig själv. Vi fick gäster också, men innan vi for hem till oss väntade vi på L som kom med tåget. När han kom packade vi in oss fem stycken i min lilla skrutt (som nu startade utan problem) och for hem mot oss. 

Hemma blev det smörgåsar och te/kaffe, plus en iskaka som B började kalla det, har jag för mig i alla fall. Riktigt fint kvällssällskap, med fina samtalsämnen och jag hade det riktigt bra. Sedan höll M-L på att somna vid bordet där vi satt, så då började våra gäster göra sig klara att fara, och eftersom jag lovat skjutsa dem hem for jag med. 

En fin kväll med fint folk kan väl summera hela gårdags kvällen. Hoppas nu att denna dagen har något att erbjuda också. Kommer antagligen spendera största delen av eftermiddagen ensam hemma, och kvällen är fortfarande öppen för förslag. Jag tror detta kan bli en riktigt bra dag ännu. Jo, det tror jag starkt på.