It's time to get you up to date

Jag tycker mig ana en tendens att jag gått och blivit en söndags-bloggare, och de flesta av de senare inläggen har varit "tema-inlägg". Scrollar ni neråt förstår ni vad jag menar. Men! Nu tycker jag att ni kan få en liten uppdatering om vad jag sysslat med på sistone.

En vacker torsdagskväll hade vi fest med socialpolitikerna - studeranden som professorer&doktorander. Vi hade först en debatt innan vi åt mat, diskuterade, planerade lite och hade allmänt skoj innan vi smög ut från Academill minuterna innan larmet for på kl 01.

Sedan blev det fredag och höstlov som det var tyckte mamma att jag skulle komma med henne och syster-yster på lunch. Sagt och gjort - det blev en riktigt härlig lunch på Il Banco med min familj. På kvällen sedan ringde en vän som tyckte att vi skulle göra egna hamburgare, och det blev fullt sjå i köket, men sjukt gott blev det och matkoman som kom efteråt var en självklarhet.

I tisdags var jag på Emerich Roth's föreläsning, och den kan ni läsa om i ett tidigare inlägg. I onsdags brummade jag sedan iväg till närpes för att agera fotograf och jobba lite inför den stundande julkonserten. Bilden ovan är förslaget till vår affisch - utan sär skrivningen förstås, men jag var tvungen att ta med denna eftersom särskrivning i min värld alltid hör till när man är i närpesien.

I fredags steg jag frivilligt upp kl 06.00 för att lyssna på Succémorgon, kalla mig galen att jag som inbiten natt-suddare stiger upp så tidigt för att lyssna på radio - men så var fallet. På kvällen blev det sedan dags att gräva fram den blåa ögonskuggan (visste inte att jag ägde något sådant) och benvärmarna för att åka på UPRISING - Back To the 80's!. Galet bra kväll blev det!

Igår, lördag, blev det att återigen åka till Sion, denna gång för den internationella samlingen Sing Out - en lovsångskväll som våra afrikanska vänner ordnat. Galet lång lovsångslista, och röj så som bara afrikanerna kan (t.ex. Mighty to Save raggae-style). Roligt sällskap hade jag också i teknikbåset så kvällen blev riktigt lyckad!

Just nu sitter jag sedan och försöker intala mig själv om att jag inte är sen någonstans. Har redan varit och skött media på ett möte i Sion, och om dryga timmen är det dags att åka på dagens andra möte - men denna gång är jag ledig! Nästan häftigt att jag är ledig så ofta nu - på gott och ont. Efter 11-mötet blev det också lunch med två av pastorerna och några andra som jobbat under första mötet.

Nästa vecka ska jag ge mig själv en spark i baken och komma igång med mitt kandidat-skrivande så att jag klarar 10-sidors deadlinen om någon ynka vecka. Önska mig lycka till! ..medan jag önskar er en fin-fin vecka!

Tack, Emerich Roth

Vi svänger in på parkeringen och möts av en näst intill full parkering, och det är ännu 30 minuter innan föreläsningen ska börja. När vi kommer in i aulan ställer vi oss i kö, betalar och sätter oss i det då halvfulla auditoriet. Mer människor strömmar in och när vi börjar är nästan alla platser fyllda. 

Föreläsningen börjar med en film - filmen om Emerich Roth's liv. Roth var 19 då nazisterna kom till hans hemstad och han och hans familj tvingades först flytta till ett ghetto innan de tre veckor senare forslades i godsvagnar till Auschwitz-Birkenau. Han berättar hur de delades upp i två led, männen i en och kvinnorna i det andra och hur en kommendant stod längst fram och dirigerade dem endera åt vänster eller åt höger med en handviftning. De till vänster var gamla, sjuka och barn medan de som fick gå till höger var mest män, friska och arbetsdugliga. Roth berättar att han insåg vad kommendanten gjorde - med en handviftning bestämde han ödet på dessa människor; de som fick leva lite till och de som genast blev förda till gaskamrarna.

Många grymma saker kommer upp i filmen som är 53 minuter lång, och ibland tycker jag att de kunnat varna för känsligt material innan de satta igång filmen. Men sen igen, filmen handlar om koncentrationslägren, vad kan man annat förvänta sig av en sådan film? Roth överlevde 5 koncentrationsläger och den s.k "dödsmarchen" under 14 månader. När de allierade kom och befriade dem från lägren såg han ut som ett skelett med levande ögon (som han själv beskrev sig) och kom att spendera de kommande fyra åren på sjukhus.

När den här mannen vars grymma historia man just bevittnat stiger in i auditoriet slår allt det här mig i magen. Man har hört grymma händelser förr och man har på något sätt blivit avtrubbad, men när den här mannen kommer in i salen blir det verkligt, han har gått igenom det här. Han spenderade 14 månader i koncentrationsläger och vägde 34 kilo på sina 174 cm. Hela auditoriet står upp och applåderar den här mannen som mot förmodan överlevt.

(bild: vasabladet.fi)

Roth kommenterar filmen och berättar lite till innan han går över till att tala om hatet som finns i våra samhällen idag, vad de beror på och vad vi kan göra för att sätta ett stopp för det och därmed förhindra att historien upprepar sig själv. Jag tänker inte skriva desto mer om det, eftersom jag har svårt att kunna hålla det kort, men det han sade var väldigt tänkvärt och det påverkade mig verkligen.

Han berättar om att barndomen har en stor nyckelfunktion i hur barnen sedan blir då de växer upp, och växer de upp utan kärlek, bekräftelse och en god fadersfigur är riskerna stora att barnet faller i fel kretsar och därifrån fortsätter en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Han berättar att ett barn som inte känt kärlek så kan inte älska, och att många ungdomar söker sig till dåliga gäng för att få bekräftelse någonstans - ha någonstans dit de hör. De anser att det är bättre att vara hatad än att vara en "nobody" som ingen ser, och att hatet&grupptrycket går över det sunda förnuftet. Han säger att han talat med många ungdomar tycker det är jobbigt att konstant vara fylld av hat, att bli hatad och att deras innersta önskan är att någon kan se igenom deras fasad och hjälpa dem ur denna onda cirkel.

Det är bara en liten del och ett skrap på ytan av det Roth tog upp, men allting - hans historia och det han hade att säga om hatet idag - satte verkligen spår i mig. Låt oss aldrig glömma vad som hände och lär oss av det istället. Tänk om Hitler blivit sedd av någon och fått hjälp att slippa in på konstskolan han sökt till två gånger - hur olik vår värld skulle vara då! Så låt oss inte stå passiva, låt oss säga nej till det som är fel och låt oss använda kärleken och fånga upp de människor som så desperat ropar på hjälp.

"Det vi ger barnen får vi igen när de tar över"

With a heart aching for other people

Det kommer alltid att finnas människor som ser dig. Som verkligen ser dig. Mitt i ett hav av människor kommer de att se dig. Och det är annorlunda från förälskelse, som en kille/tjej alltid är extra medveten om den han/hon är förälskad i. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men man har helt enkelt en (eller flera) person på sitt hjärta. Kanske man kan se de lite som syskonkärlek? En person man bryr sig lite extra mycket om, även om den personen kanske inte alltid är medveten om det. Man ser när allting inte är okej, när personen kämpar och har det svårt, när den är ledsen och då går man sönder lite på insidan. Men man ser också när personen är lycklig, när det går bra för den, då personen har roligt och då känns det lite extra bra på insidan. 

Jag har människor som jag ser, men det finns även människor som ser mig. Jag vet inte vem, kanske någon, men jag är aäker på att det finns fler - inte minst Gud. Han ser oss, vår sorg, vår glädje - allt, och han ger oss vad vi behöver när vi behöver det. Det kanske inte känns så alla gånger, men i mitt hjärta vet jag att det är så.

We are all broken - one way or another

En rik man i mellanöstern skulle bygga ett nytt ståtligt palats åt sig och bara det bästa skulle han ha. Ett av rummen i palatset ville han ha som en spegelsal - golvet, väggarna och taket skulle bestå av speglar. Så, hans byggmästare gjorde som den rike mannen ville och beställde sedan speglarna från Frankrike därifrån de skeppades till mellanöstern där den rike mannen bodde.
Men under resan råkade skeppet ut för tuffa vindar och hård sjögång, så när byggmästaren till sist fick sin last med speglarna och öppnade upp den var nästan alla speglar krossade. Uppgiven och lite förtvivlad inser han att han inte kan använda dem utan att det bara är att föra allt till soptippen. 

Vad skulle han göra nu? 

Då var där en man som funderade - finns det inte något sätt som vi ändå kan använda speglarna på? Mannen började då bit för bit limma upp speglarna och de krossade bitarna i palatsets "spegelrum". När han en dag var klar och det var dags för den rike mannen att komma och inspektera bygget var byggmästaren väldigt nervös. Den rike mannen kom in, såg rummet och till sist utbrister han: 

"Det här är bättre! Mycket bättre än det jag någonsin kunde föreställa mig"

Så, vad ville jag då med den här berättelsen. Jo, Kenneth Petterson använde den i sin predikan på 11-mötet i söndags och den liksom fastnade med mig. Annat också från de två mötena, men speciellt denna. Vad jag får ut av den här berättelsen - eller liknelsen om man så vill - är: 

• Vi är som de här krossade speglarna, men oavsätt om vi är hela eller brustna så kan Gud använda oss
• Han kan använda oss och göra saker så mycket bättre än vi någonsin kunde tro
• vi duger som vi är - brustna, smutsiga..jag är oavsätt tillräcklig för Gud
• tillsammans är vi så mycket mer än ensamma

Säkert kan man hitta mer, men speciellt det här med att vi behöver inte vara hela, vi får vara brustna. Med Gud så kan han ta oss som är brustna och göra det så mycket bättre än vi någonsin föreställde oss.

You've never failed and You won't start now

Så, vad vill jag dela med mig så här inför en ny vecka? Jag har haft en fin helg och har fått spendera tid med "alla" mina familjer - fredagskväll hemma hos pappa, shopping med mamma och syster-yster i lördags och så två möten med min kyrk-familj idag, söndag. 

Har för övrigt faktiskt fått ha en helt ledig söndag - inga uppgifter what so ever. Väldigt konstigt om ni frågar mig, och som ett enkelt faktum kunde jag komma på mig själv att på riktigt sakna det! Visst jag var i kyrkan på dagens båda möten och fick träffa människor - och bra möten var det, riktigt bra - men visst är det nåt speciellt när man gör lite mer än bara värmer bänkarna. 

I övrigt har jag fått nya skor, jag har börjat läsa en ny bok-serie i revolt mot att jag borde börja läsa en massa litteratur till kandidaten, haft chill-kväll med Jossan, och funderat på att skriva en ny novell. - Jag får nämligen bitar här som där som kunde bli jättebra, men inget sammanhängande ännu. Oturligt nog är jag aldrig nära en dator eller nåt då mina fina idéer poppar upp, och det blir aldrig lika bra när jag försöker skriva ner dem några timmar senare. 

Sleepwalking

Det där med att ligga sömnlös en hel natt är ingen höjdare - och det var precis vad som hände natten tills idag, onsdag. Där vid 10- halv elva i förmiddags gav jag upp hoppet om att ens få lite sömn och steg istället upp.

Idag var det dags att presentera min idé för kandidatuppsatsen. Halva klassen presenterade sina idag, andra halvan om en vecka. Och sedan är det plötsligt meningen att vi ska ha 10 sidor text producerat tills följande gång vi träffas. Visserligen är det just efter lillajul - men ändå!

Hur som haver, ni har nu framför er en lycklig studerande som fick grönt just för kandidaten och kan nu börja på riktigt! Skrämmande men spännande! Någon egen handledare har jag ännu inte fått, men kanske nästa vecka. Men vad hindrar det mig? 

Ikväll har jag spenderat tid i Solf hos mamma och syster-yster, umgåtts, hjälpt till och haft det skönt.  Hem kom jag också med lite lax-soppa och ett matbidrag från bästa mamma. Klockan sju slog dock tröttheten till ordentligt, och jag vet egentligen inte vad jag gör uppe ännu den här tiden. Jag sover ju redan. Ville bara dela med mig av den goda nyheten. Så, there you go - nu ska jag hoppa i säng och sova sött!

"...'cause we're, I'm…awkward. You're gorgeous - wait what?!"

Som flera av er vet äger jag någon hyllmeter film och det finns flera som kommer och lånar filmer av mig. De flesta vet också att jag är en sorts all-ätare när det kommer i filmväg, inte helt, men mycket kan jag nog svälja. Sedan vet ni också att jag har en viss kärlek för Disney-filmer, så nu är jag ju helt eld och lågor då jag såg att en ny Disney-film kommer ut till jul! 

Hört av en vän: definitionen av en "amanda-film" - hilarious o gullig, men ändå nått passligt spännande, lättgillad småsöt humor. 

Intressant. Har själv dock lite svårt att passa in t.ex. Avengers & White House Down i den definitionen. Nåja, intressant och det ligger säkert en sanning i det. Despicable Me passar ju in i den definitionen i alla fall. Har lite goda nyheter längst ner i inlägget, så som bonus för det får ni ett till klipp från den kommande FROZEN filmen och en av mina favorit minions-klipp (en av många) - och det bästa kommer efter all text ;) 

Goda nyheter! skickade in idépappret för kandidaten idag och till min lycka kom denna kommentar tillbaka från handledaren: "Jag tyckte det var ett riktigt bra idepapper, du hade skrivit om din ide och frågeställningarna på ett bra sätt! Bra jobbat!" Ger mig själv en klapp på axeln för det och känner mig lite halv-stolt eftersom jag var så osäker när jag skickade in det. "Bara" att börja på med riktiga kandin nu då.

Wow!

Idag väljer jag att bara använda ett ord i ett försök att beskriva min dag i kyrkan: Wow! 

Sedan sist har jag spenderat massor av timmar i skolan - bara torsdag-fredag blev saldot på 16 timmar, och då fortsatte jag också när jag kom hem. Förutom i torsdags när jag efter ett tag insåg att jag glömt laddaren i skolan, så då datorn till sist dog tog jag och Sannah en filmkväll istället. 

Flitiga studeranden och så dagen då det serverades hamburgare med franska i skolan. 

Bilden till vänster är från fredagens UPRISING, en riktigt skön kväll med bra möte och chill med fin-fina människor. Bilden till höger är från dagens möte i Sion - så underbar dag i kyrkan idag. 

Skulle egentligen vara ledig idag, men så bra gick det. Inte mig emot egentligen, för det blev en riktigt spännande gång idag! Åkte till sion tidigare för att ta det lugnt, lovsjunga lite och tydligen var jag inte ensam om den planen. Just som jag skulle åka iväg ringde Jakke och frågade om jag kunde komma och släppa in honom. De säger ju att great minds think alike...

Jag har umgåtts med fina människor, skrattat, lokaliserat en stinkande påse med möglande mat och alldeles för gammal mjölk som åkte ut direkt, sprungit ärenden, jobbat, inte hunnit äta, stressat lite, blivit skrämd av pastorn, umgåtts med folk och haft det allmänt roligt mitt i allt det där. Idag har också varit en av de där dagarna då man slås av det faktum att man är så välsignad med att varje söndag få jobba tillsammans med så många underbara människor! Love it!

Sedan har vi dagens predikan. Den var helt fenomenal och en av de bästa predikningar jag någonsin hört av Stefan! Galet bra, relevant och helt enkelt Wow! Missade du den måste du lyssna på den då den kommer upp på sions hemsida! 

Jag har märkt att Gud jobbar på flera områden i mitt liv just nu och till min förvåning är det inte på just de områden som jag upplever som jobbigast nu, utan på andra områden. Vilket gör att jag med nya ögon kan se på Gud och tänka "wow!" Han ser verkligen hela bilden och vet vad jag behöver just nu för att orka med allt det andra. 

Gud är inte den som stillar stormen, utan han är den som kallar oss ut till honom mitt i stormen. Han lättar inte på omständigheterna, men när vi fokuserar på honom blir omständigheterna så mycket mindre och vi vet att Gud är så mycket större än våra omständigheter. Han är inte orolig över något, han vet redan hur allting kommer att lösa sig, och han vet vad som är vårt bästa. Så, är vi då inte ganska tokiga om vi inte litar på honom? 

I am all He says I am - and He says I am His own

Har deadline på två skoluppgifter denna vecka (idépappret för kandin och en hemtent i sociologi) och det stressar mig aningen just ni. Hemtents-frågorna får vi först imorgon, torsdag. Whoppii. Så, denna vecka går i studerandets täcken. 

Utöver det har jag intervjuat Anna, en halv-bekant från Sion för en artikel i LIVET. För att summera min eftermiddag idag övergick intervjun till en underbar eftermiddag hos någon det känns att man skulle ha känt halva livet. Kände mig mer uppmuntrad, upplyft och fylld med tro än jag känt mig på länge när jag väl traskade iväg därifrån. Mera sådant!

Ikväll har jag också haft en riktigt bra LIFE-träff med halva min ledar-life och där bl.a upptäckt en liten förkärlek till vindruvor. Just so you know. Nepp! Nu får ni ta del av en liten lista av saker som snurrat i mitt huvud de senaste dagarna (när jag inte tänkt på skolan) medan jag själv återvänder till mina deadlines:

Veckans saknar: Espresso House i Stockholm och deras cheescake med browniebitar i, mums!

Veckans är snål på: Chokladmuffins med chokobitar i & Arnoldsmunkar

Veckans åhå: Har spenderat mins tre timmar/dag i skolan
Veckans "whaat?!": andra oktober?? när hände de?!

Veckans tacksamhet: Mina fem underbara timmar hos Anna & LIFE

Veckans nya: Vindruvor är ju sjukt gott!

Veckans huvudbry: Idépappret för kandin & hemtenten i socioligi som båda har deadline på söndag

Veckans behov: Nya skor för det kyliga vädret (mina fötter fryser sönder i tygskorna)

Veckans låtlista: Connect