Heal my heart

Det där med sportlov har jag nog nästan fått om bakfoten. Jag har nämligen besökt en skola här i Helsingfors idag, och den verkar nog väldigt bra. Så, jag får se nu vad det blir till i höst, har lite än jag vill fundera på, men det är nog ingen omöjlighet. 

Mina planer ändrades lite när jag fick veta att min vän som jag egentligen skulle sova hos i natt blivit sjuk så sover jag en natt till hos Frida. Har ännu inte heller bestämt mig om jag åker hem imorgon eller på onsdag, men det beror lite på. Så jag får väl se. 

Det är nog nästan skrämmande hur snabbt man anpassar sig till något nytt. Hur snabbt en del kan förändra ett krossat liv till ett nytt helt liv. Hur en del kämpar hur länge som helst och knappt tar sig över kanten. Hur snabbt och med så lite kan förstöra en annan människa. Hur man ändras för livet och har de såren eller ärren kvar. Såren borde man se till att få läkta, men ärren kommer alltid finnas kvar, vi kommer att påminnas om dem. Vi kan lära oss leva igen, men vissa saker följer med oss. 

Ärr har man kvar för livet och en del saker kommer att göra oss påminda om vad vi gått igenom eller om våra ärr. "Som stenen formas av havets vågor så formas hjärtat av livets vågor och kan aldrig ta samma form igen". Vi förändras. Livet formar oss. Människorna formar oss. Gud formar oss och håller vårt hjärta. 

Gud sätter en del människor på våra hjärtan som vi inte alltid når fram till. Och det kan ta ont. När en relation bryts, då tar det ont. När man säger "hejdå" åt någon och inte vet när man kommer att ses igen. Det tar också ont. Men vi vet att vi älskar dem från hjärtat. Människor som vi älskar men som inte svarar. Det tar ont. Gud kan sätta sådana människor på våra hjärtan, men Han är med oss i smärtan och håller om oss. Vi skall älska dem ändå. "För den som tror samverkar allt till det bästa". 

Let my lifesong sing

Det har varit en fin dag. Den började i och för sig med en försovning, en liten sådan, men i alla fall. Sedan blev det att rusa till tåget och sedan bar det av mot soliga Helsingfors. Det kändes nästan som att komma hem, att åka spåra och tåg börjar nästan vara en vanesak och det går som på räls. 

Träffade idag äntligen min saknade vän Emilia och det var nog helt fantastiskt! Vi diskuterade en hel drös med saker och allt mellan himmel och jord, och lite till. Vi for till Fila på gudstjänst och senare blev det att kolla en halv film innan vi tog oss in tillbaka till stan för att hon skulle hinna med tåget. En fin dag med ett fint återseende. 

Egentligen var det då flera fina återseenden varav Emilias nog var höjdpunkten. Imorgon skall jag förvirra mig till Arcada för att se mig omkring lite där och få lite information om en linje jag är intresserad av. Vi får väl se om jag hittar dit först, men det ska väl inte vara helt omöjligt. 

Många tankar som snurrat runt. Jag har insett att jag måste släppa taget och bara ge allt åt Gud, våga låta honom leda allt, för jag vet ju att han har det bästa för mig. Idag kanske vi inte ser alla mål vi kommer att ha i livet, men med Guds hjälp kommer vi att nå alla mål och glädjas i varje steg vi går med Honom. 

When you left your footprints

Har idag gjort en del av mina plikter som storasyster: tagit med syster på hennes ridlektion och delat ut inbjudningskorten till hennes stundande kalas där jag kommer att fullgöra min plikt som lektant: Det är sådant man råkar ut för när man är storasyster, tydligen. Men ganska kul är det ju nog. 

Jag har inte packat min väska ännu, men borde verkligen sätta igång med tanke på att mitt tåg far om ca. åtta timmar. Jag har ännu en del att göra, men hela resan känns aningen overklig. Kanske för att den kommer aningen hastigt på. Men, den stora glädjen är att jag äntligen kommer att få träffa min saknade vän Emilia (två av dem), varav ena var i London förra gången jag var ner, och andra var fast hemma, en timme bort. Men nu. Och förhoppningsvis en hel drös andra fantastiska människor!

När jag kom hem ganska sent igår fick jag uppleva något speciellt. Ni vet förr i tiden när man tog bilder så framkallade man bilderna för att se resultatet, idag framkallar man knappt nå bilder alls, allt finns på datorn eller på någon bortglömd extern hårddisk. Min mor hade som alla hjärtans dag present åt mig framkallat 315 bilder åt mig mestadels från sommaren och lite av det senaste året. Och vilken känsla! Att faktiskt hålla i de bilder man tagit. Man får en helt ny syn på dem, och minnena kommer tillbaka på ett annat sätt. Nu skall jag laga ett riktigt fotoalbum med riktiga bilder! Rekommenderar varmt!

Har efter en dag konstaterat: det är ganska skönt att inte bo hem-hemma längre. Att ha sitt eget ställe. Jag säger inte då att alla gör det, man jag är nog den mer självständiga typen. 

What can stand against?

Dagen när man packade ner halva sitt liv och blev utslängd från internatet för en vecka. Det är med andra ord sportlov. Kanske lika bra när det går rykten om att halva skolan ligger hemma i spysjuka. 

En helt bra dag med ett fint återseende av två vänner som gick året över mig. Sedan packa, packa, packa och däremellan lite städning och diskning innan det blev dags att ge sig av mot Sion och SFC. Kvällen avnjöts där med grym lovsång och ännu grymmare predikan!

Det var under inledningen av mötet som jag insåg - jag älskar min församling! Tänk när omkring 100 ungdomar samlas tillsammans kring en person. Jesus. Det är så fint. Och som det sades i predikan idag: jag vill vara en person som Barnabas. Jag vill vara den som tar hand och tror på en person som de andra kanske inte tror på. 

Jag vill stötta och uppmuntra människor. Leda dem och backa upp dem. Heja på dem. Jag tror inte det är min uppgift att stå på scenen och undervisa, utan istället ta hand om människor i bänkarna, utanför kyrkan. Hjälpa dem som vacklar i tron, de som har det svårt. De som bär på bördor och går igenom tunga saker. Det är dem jag vill finnas till för. Människan. Vännerna. Alla behöver vi någon som tror på oss. 

Nothing compares to this love

Jag har kommit fram att jag inte är så bra på att ha läsledigt. Det slutar bara med att jag inte får något läst på dagen, medan jag sedan på kvällen orkar sätta mig ner och läsa. Om man då inte råkar bli utdragen på lite äventyr. 

Så, i min rastlöshet mitt på dagen fick jag inte så mycket läst, men däremot fick jag min biljett ner köpt så nu bär det av på riktigt! Har även fått "bokat" tid till Arcada när jag får fara dit och veta mer om linjen som jag är intresserad av. Så, det blir nog spännande. Jag skall med andra ord ner till Hesa och förvirra bort mig och förhoppningsvis träffa min saknade vän Emilia. 

Dagarna har en tendens att bli väldigt långa när man inte gör så mycket annat än att går omkring här hemma och försöker få studentmaterialet läst. Har nu gått och sneglat på klockan i några timmar och väntat på att den ska bli så mycket att man kan gå och sova. 

Skulle vilja skriva något fint och tänkvärt, men det är lite knapert på den fronten. Istället tar jag och skriver det som sades i ett brev i filmen Letters to Juliet och som jag tycker är mycket fint:

"'What' and 'if' are two words as non-threatening as words can be.

But put them together side-by-side and they have the power

to hunt you for the rest of your life: What if? ...

I don't know how your story ended but if what you felt then was

true love, then it's never to late. If it was true then, why wouldn't

it be true now? You need only the courage to follow your heart. 

I don't know what a love like Juliet's feels like,

a love to leave loved ones for, a love to cross oceans for, but I'd

like to believe if I ever were to feel it that I had the courage to seize it.

And if you didn't, I hope that you one day will."

I find myself here on my knees again

Kan så smått att dagen varit helt okej. Blev för andra dagen i rad väckt av en och samma person. Ytterst irriterande. Speciellt då man skulle få sova. Men idag så blev jag väckt en kvart innan alarmet gick igång, då var det nog helt färdigt, ingen ordning på något! (egentligen är det inte så farligt att vecka mig, men när det rör skol-saker och jag har ledigt och får sova så är det aningen irriterande!)

Annars har dagen varit helt bra, jag och min vän har talat kärlek och än en gång funderat över vilka som kommer att få vem och så vidare. Kärlek är ett intressant samtalsämne, och man kan inte annat än att hålla med om att det är intressant att fundera över och se vem ens vänner kommer att gifta sig med i framtiden. 

Bestämde mig idag att det blir en till vända till Helsingfors för mig i början av nästa vecka. Så om det är någon i den trakten som vill träffas så är det bara att höra av sig så skall vi se. Ska också försöka slå två flugor i en smäll och besöka Arcada och se vad jag tycker innan jag faktiskt söker dit. 

En annan sak jag bestämt mig för idag var att det nog troligen blir praktik endast i Vasa för min del. Skulle ha varit enormt roligt att pröva på att bo i Helsingfors ett tag, men jag skulle tydligen inte det då i alla fall, det fanns andra planer för mig, men jag tackar ödmjukast dem som erbjöd sig öppna sitt hem för mig under två veckor! 

Som de flesta pappor så har jag inset att min Far där uppe nog än en gång hade rätt, ja, jag var besviken, men jag får ge mig och inse att han än en gång gjort det som varit bäst för mig! 

Saviour and friend breathing Your life into my heart

Vilken dag. Först sov jag. Allt för länge än jag egentligen skulle få. Men som jag tidigare har jag nog missförstått detta med läsledigt, eller helt enkelt tappat bort första delen av ordet. Det har varit en helt okej dag, och det går bättre än för någon dag sedan. Igår och i förrgår. 

Spenderade kvällen med finaste Sannah och vi såg en av de bästa "feel goood"-filmerna på länge; Letters to Juliet. Hur bra som helst! Det var bara den där varma och sköna famnen att krypa in i som saknades. Men den var bra! Vi två singlar satt och suckade och log till alla de fina scenerna och all kärlek. Månne det inte bli vår tur snart också. Man kan ju alltid hoppas. 

Dagen har bestått av många funderingar hit och dit, och just nu har jag väl inte kommit fram till så mycket, jag har insett nya saker och detta måste då tas i beaktande. Vi får se hur detta blir. Jag har även stött på nya prövningar och den vår som jag trodde skulle bli så fantastisk ser istället ut att bli full med prövningar och inte alls så fantastisk. Sommaren blir inte heller riktigt som jag förväntat mig eller enligt de få planer jag haft.

Så, saker har vänts upp och ner och skakats om ordentligt. Jag vet inte så mycket nu, och jag försöker ta mig igenom en dag i tagen och försöker möta varje ny utmaning och varje nytt bakslag. För det lär komma fler. Nog är det typiskt, när man äntligen trodde man hade något att se fram emot, något fantastiskt så skall allt slås samman och förintas och vändas till utmaningar och tuffa tider.

Besviken är jag på Gud, men jag måste ändå tro att han vet det som är bäst för mig och gör det som är bäst för mig. "Det jag gör nu förstår du inte nu, men senare skall du förstå". Det är det ord jag går på idag.

Dagens tröst. 

The world has somehow shifted and everything looks different

Det har varit en sådan dag när man funderar på hur man i hela världen skall orka ta sig igenom dagen överhuvudtaget. En dag där man inser att ett liv är väldigt långt, och man undrar hur sjutton man skall orka ta sig igenom det. Hur orkar folk leva livet?

Idag har jag drömt mig bort, jag har sovit och sett på en bunt med filmer. Däremellan har jag återvänt till verkligheten och varit på cell. Det var dagens ljusglimt och ett mycket glatt återseende som man inte kunde ha placerat bättre. Det var vad jag behövde idag. 

Har även sett att det faktiskt finns en del människor som bryr sig när de märker att man inte mår bra, idag har det varit tre som tagit ett steg fram ur den stora folkmassan som skyggat undan och inte vill veta hur man har det. Tre. Jag trodde jag hade fler vänner än så. 

This made my day:

Vill bara säga att jag älskar den tjänarattityd du har ♥ Du kommer att ha en enorm skatt i himmelen för det arbete du gör :) Alla ser inte kanske allt det arbete du gör å förstår sig inte riktigt på det och hur jobbigt det kan vara... men jag vet att Gud ser å jag kan säga att han fäller glädjetårar av stolthet över det du gör speciellt då du gör det då det kanske tar lite ont.. 
[...]

Du är en fin människa Amanda. Du är vacker och har ett vackert hjärta. Jag önskar dig all glädje och frid Gud kan ge dig i denna stund :)

I'll try to figure it out

Ja, jag lever ännu, nästan i alla fall. Gårdagens spenderades till största delen i sion, först de sista förberedelserna inför det stundande bröllopet och sedan själva bröllopet. Det var ett väldigt fint bröllop med ett väldigt fint brudpar. Det gick helt okej med min uppgift då, hade alltså hand om all multimedia både under vigseln och festen, förutom då själva skype (Vi hade kontakt med brudgummens familj i Guyana hela tiden över skype). Men brudparet och gästerna verkade nöjda med insatsen. 

Det blev sent innan man kom hem, för att efter att programmet tagit slut på festen blev det party och folk som dansade. Det var vilt och sjukt roligt. Jag försökte då rädda det jag kunde av mitt system ut vägen för det dansande folket. Resultat: folk hade roligt, det blev varmt och väldigt sent. 

Innan jag senare åkte hem för att sova åkte jag ut med en vän en stund för att komma bort lite. Mycket trevligt hade vi och jag insåg än en gång hur trevligt det är att dela livet med andra människor och när andra människor delar sitt liv med en. 

Idag har jag bara försökt ta igen lite sömnbrist och varit till sion ett varv på möte. Inga uppgifter denna gång, och det var nog ganska så skönt. Det jag däremot insåg under mötet var desto mindre trevligt. Jag insåg att jag under de senaste dagarna tappat en viktig del av mig själv. Man skulle nästan kunna säga att jag tappat mitt hjärta. Det är bara tomt och mörkt. 

This is the day I realized that I have lost myself.