I shine because of You today

Tror seriöst att det var något i planeringen som gick snett när vårt schema lagades. Jag menar, vad är det för sätt att sätta en av de två längsta dagarna på en måndag?! Det är ju inte så att man är färdigt trött på måndagen sådär annars, utan man skall också vara i skolan mellan åtta och fyra. Sedan på tisdag, ja då behöver man bara vara mellan åtta och tolv. Egentligen klagar jag inte. Det är nog skönt att sluta klockan tolv två dagar i veckan. 

Annars flyter allt på, jag börjar sakta inse att jag mår bra, att jag på riktigt kan säga att jag mår bra för första gången sedan mitt nya liv började för snart tre år sedan. Slutet av mitt gamla liv var nog ingen höjdare heller, alls, så egentligen vet jag inte hur länge jag inte har kunnat helt ärligt säga att jag mår bra. Hur sorgligt är inte det? Egentligen. Alla borde få säga att man mår bra, men jag vet att det inte finns så många sådana. Många säger det, men är de helt och hållet ärliga?

Jag har funderat massor, igen. Mycket på mina vänner och framtiden. Jag var ut och körde idag tillsammans med Jesus, och det var nog riktigt fint. Det mitt hjärta längtar efter, både för mig själv och för andra, kommer att orda sig. Snart. Jag tror på det och jag fortsätter att be för det. En älskande och helt fantastisk Fader det är vad vi har. 

When you come to me I will open my arms

En helt fin söndag! Chill nu på kvällskvisten med några diskussioner och skrivande på mina noveller. Börjar så smått inse att jag är beroende. Av mina noveller alltså, eller att skriva. Fast det är nog bara att konstatera; inte kommer man väl att göra något av dem heller. Inget som den stora massan kommer att få läsa, för hur svårt är nu inte det att få publicerat något man skrivit?

Så, nu när jag är klar med min tredje, så har jag förstås börjat på min fjärde. Det är nästan så att det är illa! Fast hur roligt som helst! Roligt är det dessutom när folk verkar tycka att de är bra. Har du någon kommentar på novellerna jag har här på bloggen? Berätta gärna!

Annars så har helgens musik bestått till största delen av Dreamers of Your Dreams, samt av Brian Littrells album Welcome Home. Rekommenderar starkt! Speciellt låtarna Wish och Welcome home (you).

Ah! Det är så mycket jag skulle vilja säga och göra. På samma gång vet jag inte. Jobbigt. Lite klarhet tack? Tack och lov ändå för alla fina vänner jag har! 

My answere is You

Det har varit en fin dag. Jag räknar ner tills jag får fara ner till våran vackra huvudstad, konstaterat hur fantastiska vänner man har och irriterat mig över slaskvädret som just nu är så snällt och besöker oss, precis som förra året och åren där tidigare. 

Har inte så mycket ideér till vad jag skulle kunna skriva, men jag skyller allt på att alla mina ideér har gått åt till mina noveller, min andra är nu klar och kommer upp här på bloggen till höger så har ni en länk till den, den heter Blicken du gav. Sedan har jag också börjat på en ny, men den är inte klar, bara halva. Kanske. 

Det är fint att skriva noveller, man kan drömma sig bort och fundera lite över hur det kan vara. Sedan är det knepigare när man hamnar att fundera över saker som man aldrig själv varit med om, till exempel att fria, eller vad man säger för att ta tillbaka de ord när man sårat någon riktigt ordentligt. Sårad? Ja, det har jag blivit, men ingen har tagit tillbaka de orden. Men det är nu länge sedan. 

Egentligen är det ganska fantastiskt att man kan lära sig leva igen. Lära sig lita på människor igen och till och med älska människor igen. Det ni, vi har en god Gud! 

I'm running to Your arms

Det verkar nästan som om det plötsligt blev vår. Det blev mycket varmare, det regnade, snön packade ihop sig, blev glashal och slaskig. Hur den nu kan vara det på samma gång, men så var det när jag skulle försöka ta mig gående de få kvarteren in till centrum. 

Har spenderat skoldagen på ÅA (åbo akademi) här i vasa som hade en liten utbildningsmässa där ÅA tillsammans med NOVIA presenterade sina utbildnings-utbud. Hittade dock nästan inget intressant, men det skall ganska mycket till innan jag far till åbo för att studera. Så intressant var det nog inte. 

Kvällen spenderades i Sion på SuperFridayChurh, och jag måste nog konstatera att jag känner mig som om jag hörde till den äldsta ändan, jag börjar vara lite åt det hållet, lite, men oj, man känner sig så gammal när alla springer runt, härjar och har hur mycket energi som helst! Själv blir jag bara trött av att se på deras härjande. Lovsången var, som vanligt, riktigt nice! Guds närvaro bara kom ner, och det var så fantastiskt. 

Idag kände jag i mitt hjärta; allt kommer att ordna sig. Det jag längtar efter, det jag drömmer om, det jag oroar mig över, allt kommer att ordna sig till det bästa. Lycka. Och vet du vad? Samma gäller DIG! 

I stand right beside You

En bra dag. Våra plikter som ABI:n börjar snart arta sig när svarta listan åkte upp på väggen tillsammans med nice-listan och nedräkningen. Allas totala förvåning och allt man hörde var "Va ha ja gjort??!" när de andra eleverna som då befann sig i skolan kom ut från respektives klasser. 

Så, kvällens dress-code blev förstås ABI-tröjan. Way to go! Smått roligt sedan när man på kvällen for till ABC med ett gäng vilda härjande människor iklädd sin ABI-tröja. Men det bryr vi oss inte om och konstaterar bara att kvällen var en av de bättre på länge! Kan väl säga att det slirar lite uppe i skallen ännu efter kvällens bestyr. Men är man ute och slirar i någon timme får man kanske lite följder på det. 

Min novell som jag nu nämnt om några gånger är nu nästan klar, skall ses över ännu en sista gång, men sedan får även ni läsa den! Om ni vill förstås, och jag varnar er: egentligen är jag nog inge duktig. Trots detta har jag nu börjat på en tredje. Fick idén till inledningen imorse när jag kom in i köket. 

Och sedan ett meddelande till alla fantastiska nylänningar: Nu är det bestämt att jag kommer ner till Helsingfors veckoslutet 4-6.2. Saknar er! Vi ses väl? 

I'll always stand right beside you, I'll do everything friends are made for! Because you are loved. 

I know I should have been there, I should be there now

Fick en hög historia böcker av rektorn idag, han tycker tydligen det börjar vara dags att läsa på riktigt inför studenten nu. Nå, det är tre veckor kvar till penkkis, vilket betyder ledighet, så det är väl så småningom dags att börja. 

"Gårdagens" inlägg blev lite konstigt, men det kan bero på att jag somnade mitt i det, och bara publicerade det i morse. Den novell jag talade om är under bearbetning, och allt annat rullar även det på. Praktiken har jag inte hört något mer om, samt att det är lite andra förändringar på gång. 

Huvudet är så fullt med tankar, män ändå så är det så underligt tomt på samma gång. Jag skulle vilja ut och köra, köra långt och länge helt utan mål, bara jag, Gud och lovsången. Eller så en vän med i bilen som man diskuterar med. Endera. Eller bara att spendera en kväll och en natt på att bara sitta och diskutera allt och inget med en vän. Samma våglängd, samma tankar. Tala om djupa och svåra saker, samtidigt också lätta och roliga saker. Skratta tillsammans med varandra och Gud. 

Det är det jag vill göra nu. Tala, långt in på natten. Djupt, om allt och inget. Men just nu finns det ingen möjlighet till det. De jag skulle kunna tänka mig att tala med nu befinner sig någon timmes resande bort. 

Things change

Nog är det ganska hemskt egentligen att se folk som ligger på sjukhus, där till när man känner dem. Sedan kommer sjukskötaren och förklarar hur tillståndet är och förklarar det ena med det andra, då känns det rätt så hemskt att inse att man just gått igenom precis de sakerna på biologin. Att få användning av sin kunskap på det sättet. Jag börjar snart förstå varför läkare inte säger precis hur det är, utan är mer vaga.

Skrev en till novell idag efter skolan, får se om den kommer upp här snart, det är än så länge bara ihopslarvat, så jag måste ännu gå igenom den. Men det känns nästan bra, för jag har velat skriva en rätt så länge nu, men inte haft någon idé till en.

Det har varit en fin dag, i nästan alla anseenden. 

It's Your day

Det där med bilder på det där sättet och små tankar verkar ju nästan ha blivit en hit. En bra idé tyckte jag också att det var, så den skulle man säkert kunna använda någon annan gång också. Har även satt ut en av mina noveller på bloggen om någon är intresserad. (se till höger)

En fin avslutning på en lång dag. Bortsett från det faktum att jag försöker råplugga till en tent imorgon. Vår saknade sambo kom plötsligt hem och glädjen bara spred sig genom rummen. Många skratt, planering och ren glädje i mitt hjärta. Mera sådant, sådana stunder när man bara känner att hjärtat bara är fyllt av ren glädje, plus att vi borde ta väl vara på de stunderna. 

Men hejsan hoppsan, det blev visst en del bilder och tankar i alla fall. Där ser man. (Kommentera gärna)

Se inte endast till det yttre

Ibland tar vi kanske på oss för mycket/för stora uppgifter

Ibland känns det som om vi har världen vid våra fötter

Vi går alla tillsammans ♥

Saknad gör återseendet mycket finare

Dela med dig av dina gåvor 

Ibland gör vi resor tillbaka i tiden, besöker våra minnen

Lovsjung från hjärtat

 

Ibland är vi oss inte lika

Ibland blir saker och ting inte riktigt som vi tänkt oss

Vi hjälps åt och bär varandra, uppmuntrar varandra

Vad vore nu livet utan vänner?
♥

Your love is the light of my soul

Jag måste nästan säga att jag är helt okej nöjd med dagen. Jag sov inte bort första halvan, jag har tagit det lugnt, fixat lite, funderat, planerat, hjälpt en vän med lite historia och på samma gång konstaterat att jag nog kan en del, så kanske historian i studenten inte far helt åt framtiden. 

Det känns som om det skulle vara saker på gång nu igen. Skönt. Jag skall ha hand om multimedian på ett bröllop, så det ska testas och fixas, jag skall ordna ett bildspel till ett event, jag skall hålla ett möte, planera prektiken och EC1.1 skall också planeras, saker skall fixas, jag skall ner till Hesa, och borde ordna husrum till det också (tips?), ska även se hur SFC goes Hesa fortlöper plus jag har flera tenter på kommande och studenten förstås, och penkkis som också skall planeras. Det är mycket nu, men det blir bra! Lite vänner och gemenskap däremellan så skall även denna vår bli riktigt bra! 

Jag fick en idé. Några tankar om livet i 16 bilder: (kommentera gärna!)

  

det finns två sidor av allt

ibland finns det i överflöd

What if God was one of us? Gud går alltid med oss

Vänner som går med oss genom vått och torrt

allt är inte som en doft av rosor, ibland stinker det

vänner förgyller vardagen

Livet Han gav för oss - av kärlek

njut av livet! stilla dig och se allt det fina du har runt dig

ibland blir det bara flippat :D

ibland ler livet mot en 

uppmuntra varandra

man får vara busig också

ibland blir det knock-out

vårt liv är ett vittnesbörd

ibland är det kaos

men det är mitt liv, och jag är precis den jag skall vara
jag är älskad för den jag är, precis som Du är älskad för den DU är

Everybody needs inspiration

Det har varit en sådan där skönt slö dag. Sov länge, vilket nog behövdes. Hamnade ut på tredje kvällen i rad ännu igår, sent. Har egentligen inte gjort något idag, fast på kvällen var jag till en av mina vänner och såg på en riktigt bra film. Random, fina vinklar som den var filmad ur, och man kunde inte riktigt förutspå alls vad som skulle hända i den. Sedan efter det blev det allmän underhållning. 

Idag har jag även blivit smått chockad när en gammal bekant hörde av sig, och vi har nog nästan ingen kontakt alls, ungefär en gång i halvåret, och då har det varit mest jag som tagit kontakt. Men det var väl dagens fina chock. 

Ibland är livet helt enkelt bara fint. Härligt, så att man kan njuta av det. Nu har jag också ett datum i min kalender när jag skall åka ner till Helsingfors (4-6.2). Allt är inte spikat än, men jag hoppas. 

times to remember, people to love and memories of happiness

Don't let go of your memories

Som ett resultat av de dåliga sovtimmarna så åkte jag på min första försovning detta år. Sitter just nu och lyssnar på festen en våning ner. Alla skratten, dörrar som öppnas och stängs (festen är egentligen slut, men som vanligt tar det ett bra tag innan folk kommer sig iväg), klappren i trapporna när folk tar sig ut. Ljud. Jag var själv på den festen - två gånger. Ja, jag gick hem en sväng mellan, det blev lite för mycket.

Jag har talat med en massa folk, skrattat, satt mig på en pall, eller rättare sagt där det varit en pall och dunsade istället ner på golvet. Så jag fick huvudvärk istället för en pall, fin byteshandel? Njä, jag tyckte bättre om byteshandeln som gällde en subway mot en filt. 

Idag blev det bildspecial: En bild från sommaren, bara för att jag såg Lifehouse-dramat idag och saknar det hela. Sedan några bilder från Julshowen. Det kommer kanske flera senare. Den sista bilden är av det "onda-gänget". Jag har danskläderna på och min ene kompanjon-partner hade haft cirkus och fått lite varmt. Min andra kompanjon-partner, längst till höger, har de rätta rollkläderna på. 

Lifehouse - Everything

från klassikern: Snöflingedansen

från klassikern: Snöflingedansen

Onda Fén, Jokern och kompanjonerna

For who You are

Med allt för lite sömn på mitt konto just nå så stavades kvällen "trött". Bara jag får en skiva fixad så skall jag dimpa ner i sängen, och jag har en känsla av att jag kommer att somna så fort huvudet är på kudden. Om inte före. 

Det är lite frustrerande att gång på gång komma fram till att det enda jag egentligen kan göra är att finnas där, lyssna, vara en vän och be. Jag vet att det egentligen är något väldigt stort bara det, så stor att jag inte har någon aning om hur stort, men det känns ändå som om det skulle vara för lite. Men det är egentligen allt jag kan göra just nu. Jag får bara göra det fullhjärtat. Finnas där för mina vänner. Också lyssna till Gud och vad han säger om vad och om jag ska göra något. Jag gör det jag kan och gör det fullhjärtat. 

Why do we close our eyes when we pray? When we cry?

Because we know that the most beautiful things in life are not seen, but felt by heart.

har man gemenskap klarar man sig fast ens liv i övrigt inte är perfekt

Me? I guess I was a shoulder to cry on

Vänskap är trygghet, omtanke när dagen blir svår

ger ro i oro, tänder ljus i mörker

A friend is someone who reaches for your hand and touches your heart

Butterfly fly away

Jag har (nästan) bestämt mig för att fara ner till Hesa vecka 5. Eller den helgen. Det är några saker som borde ses över än, men preliminärt. Det har inte varit så mycket idag, egentligen. Har planerat våren lite ytterligare, tagit något steg framåt, farsan insisterade på att få veta vad jag planerar för i vår. Jag har hittat ett yrke som jag kommer att söka till nu i vår. Eller ett plus några som jag skall fundera på än. 

Har faktiskt inte så mycket mer att tillägga. Det är bara så mycket som behöver funderas ut, planeras och framför allt fungera. Så det är lite mycket på en gång. Men det kommer att bli fantastiskt! Det roliga är att jag säger det nu, och sedan efteråt, när jag är mitt i kommer det antagligen att vara jobbigt och krävande, men jag kommer att lära mig mycket, och jag tror definitivt att jag kommer att njuta mellan varven.

Saknade människor och saknade tider:

Snowflakes float down and create a thick blanket of snow

I morse var det ganska skönt att stiga utanför dörren, på ett sätt. Men det var nog kaos. Den mängd snö det har kommit ner sedan igår är otrolig. Över halva hjulen på bilarna är täckta, och alla de bilar som igår trodde sig ha parkerat på ett bra ställe fann sig själva insnöade och parkerad i en snöhög i morse. Därav deras problem att komma ut ur snöhögen ut i morgontrafiken plus alla plogbilar och diverse andra som försökte få någon ordning på kaoset. Men så är det när det kommer cirka 40cm(!) snö under en kväll och natt.

Annars var det nu lungt, tyst, all snö fungerade som en massivt stor ljuddämpare och stressen runt en försvann. Sedan när man vek in till Kaserntorget fann man sig plötsligt granne med ungefär en meter hög snövall, om inte ännu högre. Snövallen var ett resultat av den först plogade vägen, och sedan gångbanan, som resulterade i en snövall på mitten. Så det förvånade mig inte det minsta att impulsen att hoppa in i den gigantiska snövallen plötsligt välde över en. Hur mysigt skulle inte det vara? Plus man var färdigt en snögubbe från förr tack vare all den snö som fortfarande kommer ner. 

bild från tidigare i vinter

We will sing of Your great love

Dagen som gått: ABI-planering, besök, cell, snöande så att om man stack ut näsan genom dörren endast en liten stund så var man strax en snögubbe. Så att när man skulle sopa av bilen och sopat av den klart så fick man direkt börja om från början för att den blivit nersnöad igen. Så att inga plogbilar hinner med och att det nu ligger kanske 15 cm färsk snö på marken där den inte blivit nerkörd eller nedtrampad. 

Jag har hela dagen försökt fundera ut hur jag skulle kunna ordna saker och ting, så att det blir bra och så att jag ändå får behålla min inspiration. Höra sig för hur saker och ting skulle fungera samt att sedan ta några beslut. Saken är bara den att jag är så inspirerad nu att göra saker och ting, praktiken, SFC goes Hesa, undervisning (inte skolan, utan församling), cellen/cellerna?. Ja det är mycket som skall planeras och funderas på. Det värsta för mig just nu är att allt detta just nu sitter i någon annans händer. Jag har inte så stor påverkan nu. Jag har lagt fram planen och hur jag vill, nu är det bara att se om allting fungerar och blir verklighet. 

Jag vet, det kanske är mycket ni inte förstår helt och fullt. Men jag vill inte uttrycka mig helt här ännu innan jag ser jag vet mera. Ni lär nog märka vad som sker senare. Och om det inte sker så var det inte meningen att vara. Just nu är det bara så många dörrar öppna så jag måste ta ett steg tillbaka och se vilken jag skall gå igenom först så att jag inte går fel, samt så att jag får en överblick av det hela. Som jag sade här tidigare, det är som om jag har hela världen för mina fötter, och det är bara att ta ett steg i tro för att saker och ting skall börja hända. Det händer redan, och mer kommer ännu att hända, bara att det är de andras tur att ta ett steg framåt. 

Gud är här och leder mig, jag vet det, och allt kommer att lösa sig på bästa sätt. 

Gästblogg (späm?)

Hej Amanda!
Tänkte bara tacka för en trevlig dag,
hoppas vi kan göra om det någongång!

Ha det bäst du fina flicka!

Kram, Jossan :D

When we turn our hearts to heaven

Jag måste väl även säga att jag blev klar med ledarskolan igår, alltså dimissionen var igår. Bara sådär så att alla är uppdaterade. Så, nu är det väl bara två dimissioner kvar denna vår. Vad jag vet om i alla fall. Yrkes och student. 

Just nu är jag dock helt förstummad. Har blivit erbjuden husrum under två veckor i Hesa, om jag skulle göra min praktik där senare i vår. Wow, jag är nästan helt mållös, så många nya dörrar detta öppnar! Tackar så mycket ni som öppnade dörren för mig! Vet inte vad jag skall säga, är som sagt lite mållös just nu. Men jag skall definitivt utforska den nyöppnade dörrens möjligheter!

Har sedan haft tre omgångar gäster här idag. Intensivt och de har bara bytt av varandra, när den ena for kom den andra. Många skratt, intressanta diskussioner, trötthet, en paj och vänskap. Så många fina människor på en kväll. Plus att jag nu äntligen har fått vantarna på den låt jag nu väntat på sedan MVV: "Capstone - Dreamers of Your Dreams". 

Jag har nu en liten plan för min praktik, och vi får se hur det går med den och hur saker och ting löser sig. Dessutom hoppas jag att saker och ting skulle sättas i rörelse med en annan idé jag och min sambo har. Det skulle vara så fantastiskt kul. Vi får se. Spännande. 

När man vandrar på vägen tillsammans med Gud kan vad som helst hända. Dörrar öppnas och hjärtan brinner för Hans rike. Jag vill! "We'll be the dreamers of Your dreams!"

We need each other

En lagom konstig dag. Men riktigt rolig dag! Har haft gäster, en drös fantastiska människor, men med lite väl mycket energi. Eller så var det kanske kladdkakan med den smälta chokladen på?

Vilda var de, högljudda var de, men ack så många skratt man har haft! Skrattmusklerna är riktigt sjuka. Snart igen! Lite djupa diskussioner sedan på slutet när de flesta hade åkt vidare, och plötslig var det mycket lugnare och tystare. Men så mycket mera disk! 

En av mina vänner "made my day" idag också bara genom att helt plötsligt ringa. Man blev så glad! Nästan obeskrivligt! Mera sådant till folket! Måste annars bara säga ännu en gång att det kommer att bli en så fantastisk vår! Kan inte sluta säga det. Om ni bara skulle veta vad allt jag vill göra i vår! Ojoj. 

There's always gonna be another mountain

Jag har nästan kommit fram till vad jag vill göra under min praktik, och sett efter med platsen också att det fungerar. Jag har valt ut ett antal helger när jag kan åka och hälsa på en massa fint folk i nyland, nu återstår bara att välja. Ska bara höra mig för lite ännu innan jag bestämmer mig. 

Nästa fråga, en fråga som jag redan har hört oberäkneliga gånger är vad jag kommer att göra nästa höst. Vart jag skall söka. Det är en fråga jag inte har ett svar på ännu. Inte heller vad jag kommer att göra i sommar. Men de svaren kommer väl med tiden. Hoppas jag. 

Jag blickar framåt, men just nu har jag inte så många drömmar att uppfylla, visioner som jag vill nå. Eller jag har några, men de drömmarna är just nu i händerna på andra. Till stor del. Så, även det kommer med tiden. Hoppas jag. Trots detta vill jag poängtera att man behöver ha drömmar och visioner. Något att sträva till. Detta gäller även en annan sak; man behöver ha saker att se fram emot. 

Jag har redan sagt det några gånger, men jag säger det igen bara för att jag känner det så starkt. Denna vår kommer att bli helt fantastisk, även om jag inte vet allt som kommer att ske, men jag bara vet att den kommer att vara fantastisk. 

God I long for more

Det är nog ett tag sedan jag skrattat så här mycket på en dag! Det började på väg till skolan, fortsatte under hela dagen, med undantag av lektionerna, men annars hela skoldagen. Hemma igen tog vi det lugnt ett tag och såg på film jag och min ena sambo. Fast en och annan skratt-attack var väl inblandad där också. 

Sedan blev det en impuls-vandring ute i det vackra vädret. Många skratt, och ibland måste man bara få leka i snön. Samt bjuda på sig själv. Skratta högt och väldigt mycket medan man sitter på pizza tillsammans med goda vänner, det har jag också hunnit med idag. Det var definitivt värt det. Och sedan fick vi oss ännu ett till gott skratt, ett av många många, när vi märkte att två små barn vid bordet bredvid satt och iakttog oss samt den yngre skrattade med oss när vi skrattade. Hon hade nog minst lika roligt som oss. Sött. 

Sedan blev det årets första SuperFridayChurch. Fy vad det var bra! Många människor, låtar från Action, dansen från MVV, gemenskap, en riktigt fin predikan samt att man fick höra en massa låtar från MVV som nu har blivit mixade och till sist ett mycket överraskande uppdykande av en vän från nyland. Och det är så skönt! Jag är även tillbaka på ett till plan insåg jag idag; jag bad för en vän idag, och jag har inte direkt bett för någon sedan teamet. Score!

En mycket fin dag med fantastiska människor, överraskningar, snö, pizza, skratt och åter skratt, lovsång och lycka. Ibland är nu livet helt och hållet underbart!