Heal my heart

Det där med sportlov har jag nog nästan fått om bakfoten. Jag har nämligen besökt en skola här i Helsingfors idag, och den verkar nog väldigt bra. Så, jag får se nu vad det blir till i höst, har lite än jag vill fundera på, men det är nog ingen omöjlighet. 

Mina planer ändrades lite när jag fick veta att min vän som jag egentligen skulle sova hos i natt blivit sjuk så sover jag en natt till hos Frida. Har ännu inte heller bestämt mig om jag åker hem imorgon eller på onsdag, men det beror lite på. Så jag får väl se. 

Det är nog nästan skrämmande hur snabbt man anpassar sig till något nytt. Hur snabbt en del kan förändra ett krossat liv till ett nytt helt liv. Hur en del kämpar hur länge som helst och knappt tar sig över kanten. Hur snabbt och med så lite kan förstöra en annan människa. Hur man ändras för livet och har de såren eller ärren kvar. Såren borde man se till att få läkta, men ärren kommer alltid finnas kvar, vi kommer att påminnas om dem. Vi kan lära oss leva igen, men vissa saker följer med oss. 

Ärr har man kvar för livet och en del saker kommer att göra oss påminda om vad vi gått igenom eller om våra ärr. "Som stenen formas av havets vågor så formas hjärtat av livets vågor och kan aldrig ta samma form igen". Vi förändras. Livet formar oss. Människorna formar oss. Gud formar oss och håller vårt hjärta. 

Gud sätter en del människor på våra hjärtan som vi inte alltid når fram till. Och det kan ta ont. När en relation bryts, då tar det ont. När man säger "hejdå" åt någon och inte vet när man kommer att ses igen. Det tar också ont. Men vi vet att vi älskar dem från hjärtat. Människor som vi älskar men som inte svarar. Det tar ont. Gud kan sätta sådana människor på våra hjärtan, men Han är med oss i smärtan och håller om oss. Vi skall älska dem ändå. "För den som tror samverkar allt till det bästa". 

Let my lifesong sing

Det har varit en fin dag. Den började i och för sig med en försovning, en liten sådan, men i alla fall. Sedan blev det att rusa till tåget och sedan bar det av mot soliga Helsingfors. Det kändes nästan som att komma hem, att åka spåra och tåg börjar nästan vara en vanesak och det går som på räls. 

Träffade idag äntligen min saknade vän Emilia och det var nog helt fantastiskt! Vi diskuterade en hel drös med saker och allt mellan himmel och jord, och lite till. Vi for till Fila på gudstjänst och senare blev det att kolla en halv film innan vi tog oss in tillbaka till stan för att hon skulle hinna med tåget. En fin dag med ett fint återseende. 

Egentligen var det då flera fina återseenden varav Emilias nog var höjdpunkten. Imorgon skall jag förvirra mig till Arcada för att se mig omkring lite där och få lite information om en linje jag är intresserad av. Vi får väl se om jag hittar dit först, men det ska väl inte vara helt omöjligt. 

Många tankar som snurrat runt. Jag har insett att jag måste släppa taget och bara ge allt åt Gud, våga låta honom leda allt, för jag vet ju att han har det bästa för mig. Idag kanske vi inte ser alla mål vi kommer att ha i livet, men med Guds hjälp kommer vi att nå alla mål och glädjas i varje steg vi går med Honom. 

When you left your footprints

Har idag gjort en del av mina plikter som storasyster: tagit med syster på hennes ridlektion och delat ut inbjudningskorten till hennes stundande kalas där jag kommer att fullgöra min plikt som lektant: Det är sådant man råkar ut för när man är storasyster, tydligen. Men ganska kul är det ju nog. 

Jag har inte packat min väska ännu, men borde verkligen sätta igång med tanke på att mitt tåg far om ca. åtta timmar. Jag har ännu en del att göra, men hela resan känns aningen overklig. Kanske för att den kommer aningen hastigt på. Men, den stora glädjen är att jag äntligen kommer att få träffa min saknade vän Emilia (två av dem), varav ena var i London förra gången jag var ner, och andra var fast hemma, en timme bort. Men nu. Och förhoppningsvis en hel drös andra fantastiska människor!

När jag kom hem ganska sent igår fick jag uppleva något speciellt. Ni vet förr i tiden när man tog bilder så framkallade man bilderna för att se resultatet, idag framkallar man knappt nå bilder alls, allt finns på datorn eller på någon bortglömd extern hårddisk. Min mor hade som alla hjärtans dag present åt mig framkallat 315 bilder åt mig mestadels från sommaren och lite av det senaste året. Och vilken känsla! Att faktiskt hålla i de bilder man tagit. Man får en helt ny syn på dem, och minnena kommer tillbaka på ett annat sätt. Nu skall jag laga ett riktigt fotoalbum med riktiga bilder! Rekommenderar varmt!

Har efter en dag konstaterat: det är ganska skönt att inte bo hem-hemma längre. Att ha sitt eget ställe. Jag säger inte då att alla gör det, man jag är nog den mer självständiga typen. 

What can stand against?

Dagen när man packade ner halva sitt liv och blev utslängd från internatet för en vecka. Det är med andra ord sportlov. Kanske lika bra när det går rykten om att halva skolan ligger hemma i spysjuka. 

En helt bra dag med ett fint återseende av två vänner som gick året över mig. Sedan packa, packa, packa och däremellan lite städning och diskning innan det blev dags att ge sig av mot Sion och SFC. Kvällen avnjöts där med grym lovsång och ännu grymmare predikan!

Det var under inledningen av mötet som jag insåg - jag älskar min församling! Tänk när omkring 100 ungdomar samlas tillsammans kring en person. Jesus. Det är så fint. Och som det sades i predikan idag: jag vill vara en person som Barnabas. Jag vill vara den som tar hand och tror på en person som de andra kanske inte tror på. 

Jag vill stötta och uppmuntra människor. Leda dem och backa upp dem. Heja på dem. Jag tror inte det är min uppgift att stå på scenen och undervisa, utan istället ta hand om människor i bänkarna, utanför kyrkan. Hjälpa dem som vacklar i tron, de som har det svårt. De som bär på bördor och går igenom tunga saker. Det är dem jag vill finnas till för. Människan. Vännerna. Alla behöver vi någon som tror på oss. 

Nothing compares to this love

Jag har kommit fram att jag inte är så bra på att ha läsledigt. Det slutar bara med att jag inte får något läst på dagen, medan jag sedan på kvällen orkar sätta mig ner och läsa. Om man då inte råkar bli utdragen på lite äventyr. 

Så, i min rastlöshet mitt på dagen fick jag inte så mycket läst, men däremot fick jag min biljett ner köpt så nu bär det av på riktigt! Har även fått "bokat" tid till Arcada när jag får fara dit och veta mer om linjen som jag är intresserad av. Så, det blir nog spännande. Jag skall med andra ord ner till Hesa och förvirra bort mig och förhoppningsvis träffa min saknade vän Emilia. 

Dagarna har en tendens att bli väldigt långa när man inte gör så mycket annat än att går omkring här hemma och försöker få studentmaterialet läst. Har nu gått och sneglat på klockan i några timmar och väntat på att den ska bli så mycket att man kan gå och sova. 

Skulle vilja skriva något fint och tänkvärt, men det är lite knapert på den fronten. Istället tar jag och skriver det som sades i ett brev i filmen Letters to Juliet och som jag tycker är mycket fint:

"'What' and 'if' are two words as non-threatening as words can be.

But put them together side-by-side and they have the power

to hunt you for the rest of your life: What if? ...

I don't know how your story ended but if what you felt then was

true love, then it's never to late. If it was true then, why wouldn't

it be true now? You need only the courage to follow your heart. 

I don't know what a love like Juliet's feels like,

a love to leave loved ones for, a love to cross oceans for, but I'd

like to believe if I ever were to feel it that I had the courage to seize it.

And if you didn't, I hope that you one day will."

I find myself here on my knees again

Kan så smått att dagen varit helt okej. Blev för andra dagen i rad väckt av en och samma person. Ytterst irriterande. Speciellt då man skulle få sova. Men idag så blev jag väckt en kvart innan alarmet gick igång, då var det nog helt färdigt, ingen ordning på något! (egentligen är det inte så farligt att vecka mig, men när det rör skol-saker och jag har ledigt och får sova så är det aningen irriterande!)

Annars har dagen varit helt bra, jag och min vän har talat kärlek och än en gång funderat över vilka som kommer att få vem och så vidare. Kärlek är ett intressant samtalsämne, och man kan inte annat än att hålla med om att det är intressant att fundera över och se vem ens vänner kommer att gifta sig med i framtiden. 

Bestämde mig idag att det blir en till vända till Helsingfors för mig i början av nästa vecka. Så om det är någon i den trakten som vill träffas så är det bara att höra av sig så skall vi se. Ska också försöka slå två flugor i en smäll och besöka Arcada och se vad jag tycker innan jag faktiskt söker dit. 

En annan sak jag bestämt mig för idag var att det nog troligen blir praktik endast i Vasa för min del. Skulle ha varit enormt roligt att pröva på att bo i Helsingfors ett tag, men jag skulle tydligen inte det då i alla fall, det fanns andra planer för mig, men jag tackar ödmjukast dem som erbjöd sig öppna sitt hem för mig under två veckor! 

Som de flesta pappor så har jag inset att min Far där uppe nog än en gång hade rätt, ja, jag var besviken, men jag får ge mig och inse att han än en gång gjort det som varit bäst för mig! 

Saviour and friend breathing Your life into my heart

Vilken dag. Först sov jag. Allt för länge än jag egentligen skulle få. Men som jag tidigare har jag nog missförstått detta med läsledigt, eller helt enkelt tappat bort första delen av ordet. Det har varit en helt okej dag, och det går bättre än för någon dag sedan. Igår och i förrgår. 

Spenderade kvällen med finaste Sannah och vi såg en av de bästa "feel goood"-filmerna på länge; Letters to Juliet. Hur bra som helst! Det var bara den där varma och sköna famnen att krypa in i som saknades. Men den var bra! Vi två singlar satt och suckade och log till alla de fina scenerna och all kärlek. Månne det inte bli vår tur snart också. Man kan ju alltid hoppas. 

Dagen har bestått av många funderingar hit och dit, och just nu har jag väl inte kommit fram till så mycket, jag har insett nya saker och detta måste då tas i beaktande. Vi får se hur detta blir. Jag har även stött på nya prövningar och den vår som jag trodde skulle bli så fantastisk ser istället ut att bli full med prövningar och inte alls så fantastisk. Sommaren blir inte heller riktigt som jag förväntat mig eller enligt de få planer jag haft.

Så, saker har vänts upp och ner och skakats om ordentligt. Jag vet inte så mycket nu, och jag försöker ta mig igenom en dag i tagen och försöker möta varje ny utmaning och varje nytt bakslag. För det lär komma fler. Nog är det typiskt, när man äntligen trodde man hade något att se fram emot, något fantastiskt så skall allt slås samman och förintas och vändas till utmaningar och tuffa tider.

Besviken är jag på Gud, men jag måste ändå tro att han vet det som är bäst för mig och gör det som är bäst för mig. "Det jag gör nu förstår du inte nu, men senare skall du förstå". Det är det ord jag går på idag.

Dagens tröst. 

The world has somehow shifted and everything looks different

Det har varit en sådan dag när man funderar på hur man i hela världen skall orka ta sig igenom dagen överhuvudtaget. En dag där man inser att ett liv är väldigt långt, och man undrar hur sjutton man skall orka ta sig igenom det. Hur orkar folk leva livet?

Idag har jag drömt mig bort, jag har sovit och sett på en bunt med filmer. Däremellan har jag återvänt till verkligheten och varit på cell. Det var dagens ljusglimt och ett mycket glatt återseende som man inte kunde ha placerat bättre. Det var vad jag behövde idag. 

Har även sett att det faktiskt finns en del människor som bryr sig när de märker att man inte mår bra, idag har det varit tre som tagit ett steg fram ur den stora folkmassan som skyggat undan och inte vill veta hur man har det. Tre. Jag trodde jag hade fler vänner än så. 

This made my day:

Vill bara säga att jag älskar den tjänarattityd du har ♥ Du kommer att ha en enorm skatt i himmelen för det arbete du gör :) Alla ser inte kanske allt det arbete du gör å förstår sig inte riktigt på det och hur jobbigt det kan vara... men jag vet att Gud ser å jag kan säga att han fäller glädjetårar av stolthet över det du gör speciellt då du gör det då det kanske tar lite ont.. 
[...]

Du är en fin människa Amanda. Du är vacker och har ett vackert hjärta. Jag önskar dig all glädje och frid Gud kan ge dig i denna stund :)

I'll try to figure it out

Ja, jag lever ännu, nästan i alla fall. Gårdagens spenderades till största delen i sion, först de sista förberedelserna inför det stundande bröllopet och sedan själva bröllopet. Det var ett väldigt fint bröllop med ett väldigt fint brudpar. Det gick helt okej med min uppgift då, hade alltså hand om all multimedia både under vigseln och festen, förutom då själva skype (Vi hade kontakt med brudgummens familj i Guyana hela tiden över skype). Men brudparet och gästerna verkade nöjda med insatsen. 

Det blev sent innan man kom hem, för att efter att programmet tagit slut på festen blev det party och folk som dansade. Det var vilt och sjukt roligt. Jag försökte då rädda det jag kunde av mitt system ut vägen för det dansande folket. Resultat: folk hade roligt, det blev varmt och väldigt sent. 

Innan jag senare åkte hem för att sova åkte jag ut med en vän en stund för att komma bort lite. Mycket trevligt hade vi och jag insåg än en gång hur trevligt det är att dela livet med andra människor och när andra människor delar sitt liv med en. 

Idag har jag bara försökt ta igen lite sömnbrist och varit till sion ett varv på möte. Inga uppgifter denna gång, och det var nog ganska så skönt. Det jag däremot insåg under mötet var desto mindre trevligt. Jag insåg att jag under de senaste dagarna tappat en viktig del av mig själv. Man skulle nästan kunna säga att jag tappat mitt hjärta. Det är bara tomt och mörkt. 

This is the day I realized that I have lost myself. 

I love because you loved me first

Spenderade min första lediga dag i Sion och förberedde morgondagens bröllop. Nästan alla mina vakna timmar gick åt det. Någon vända därifrån, men totalt var jag väl borta ungefär en timme på hela dagen. Är det bröllop så är det, och har man mycket att göra så har man. Skall dit imorgon runt 10-11 och fortsätta. 

Eftersom största delen av dagen bestått av stress, planering och förberedelse så har jag inte så mycket att komma med. Men det kan jag säga; det är guld värt att ha vänner runt sig dagar som denna. 

ABI'11 ♥

Take my hand and just don't let go

Saknar ord, och jag vet varken in eller ut om vad jag skall tycka eller tänka. Jag är fri, men friheten är inte lika lockande mer när jag vet vad jag lämnar efter mig. Men en sak kan jag säga: jag har haft en helt underbar dag och spenderat den tillsammans med min klass, världens bästa ABI'11!

Förs blev det penkkisförberedelse och man fick nu se vad alla skulle vara på penkkis. Lite genomgångar och sedan genomförde vi ett mycket lyckat penkkis á la ABI'11. Jag njöt, skrattade och stormtrivdes! Det kunde inte bli bättre! Dessutom har vi kanske allt inspelat och i vår ägo senare. Detta är en dag jag alltid kommer att minnas!

Sedan blev det att packa på sig en massa varma kläder innan det bar av in till stan på lastbilsflaket. Hur roligt som helst och feelisen på topp! Kasta godis på folk hade ju också sin charm. Färden tog slut allt för tidigt, men man skall väl sluta när man är på topp?

Eftermiddagen var ledig och sedan spenderades kvällen tillsammans med klassen på ABI-middag i klass underbar! Vi hade även med oss en del av de lärare vi haft mest under dessa tre år på gymnasiet. Och vilken kväll det blev! Skratt, skämt, diskussioner, tal, underbar mat och cheescake. Helt enkelt en toppenkväll och fantastisk avslutning på en helt amazing dag! 

Jag kommer att sakna er ABI'11! ♥

Imorgon blir det att sadla om och förbereda det stundande bröllopet. Det blir nog nästan så gott som fullt upp både imorgon och på lördag. Men det blir fint. 

How could it be any better than this?

Jag säger bara det; morgondagen kommer att bli fantastisk! Kom för en stund sedan från skolan då vi har ställt i ordning allt och gått igenom det fenomenala programmet! Imorgon kommer säkert en uppdatering om vad vi gjorde, men av säkerhetsskäl så först då. Sedan på kvällen blir det också ABI-middagen med en del av lärarna, de kommer helt enkelt att bli en av de bästa dagarna tillsammans med klassen! 

För att sammanfatta hela dagen kort och koncist kan jag bara säga att nu har jag aldrig mer några lektioner på andra stadiet! Jag är klar med gymnasiet! Tänk det ni. Det är inte varje dag det händer. Så nu är jag väl inofficiellt fri, men imorgon kommer jag officiellt att vara fri! Fast studenten och praktiken får jag ju inte glömma bort, men jag är fri.

Sorgligt att det ibland skall vara så att man först när man mist något eller håller på att förlora något man inser hur mycket detta betytt för en. Jag kommer att sakna min klass. Jag saknar sommarens team. Men något som man alltid bär med sig är minnena och människorna finns alltid där. 

Without a friend, what good is life?

Det börjar vankas bröllop på riktigt. Likaså penkkis. Det känns lite lugnare, för på något sätt är det som om en hel del stressmoment är borta. Visst är det väldigt mycket kvar som skall göras, men stressen är nästan borta. Jag tror jag börjar ha allt i ordning inför penkkis och allt jag skall göra inför det. Bröllops- och penkkis- garderoberna är klara. Det enda jag borde göra är att se hur mycket varma kläder jag får in under penkkisdräkten. Det kan behövas en hel del i denna kyla. 

Sitter nu och läser på dagens sista måste - finskatent som skall skrivas imrogon - medan jag med ett halvt öra sitter och lyssnar på min "sambo" som övar brudmarschen och någon annan låt som kommer att spelas på lördagens bröllop. Nu har jag också fått den backdrop vi skall använda under vigseln, så ingen stress där mer heller. 

Veckan känns plötsligt helt överkomlig, men nu ser jag att jag kan hinna med allt jag skall göra. Studenten har dessutom tagit en liten paus och nu är det inte någon fler skrivning på en månad. Plus att friheten är verklighet i övermorgon. Lycka. Nog för att jag kan pusta ut först på söndag, men jag är fri. 

Dagens insikt: Livet blir mycket trevligare när man oftare har kontakt med dem man saknar. Det känns som om de inte är så långt borta då mer, och man får veta hur de har det osv. Håll kontakt med alla dina vänner! Och hur välsignat är det inte när man märker att folk som man bett för börjar må bättre? Vilken välsignelse!

Det finns alltid folk som bryr sig om en, och inte minst Jesus. 

If I am where you are nowhere is too far

Wow, jag får snart gå och sova! Dessutom har jag en känsla av att det kommer att vara på det här sättet varje kväll nu denna vecka. Fantastiskt. Har man mycket som skall göras så har man. Idag har jag skrivit del 2/8 i studenten, sett på den första delen av vår Julshow (rysligt dåligt kvalité, vilket är tråkigt), nästan lagat klart ett ABI-projekt till torsdagens Penkkis, och konstaterat att man kommer att vara en isklimp efter torsdagens lasbilsflaks-åkning runt i stan. 

Har även pysslat på med lite annat idag, men ändå på tok för lite med tanke på hur mycket jag har ogjort ännu. Men en sak i taget och jag kan inte göra hur många saker som helst samtidigt. Dagens uppmuntran kom genom en "Glad vändag"-hälsning från ett lite oväntat håll samt kommentaren på föregående inlägg. 

Ja, det var ju Alla Hjärtans Dag idag också, tänka sig. Jag tar inte så tor notis i det hela. Man behöver inte en speciell dag för att säga hur mycket människorna runt en betyder, man kan och skall göra det annars också, dessutom ofta. Som en av mina klasskamrater sade idag "Alla Hjärtans Dag är inte för dem som är singlar, och definitivt inte för dem som är olyckligt kära". Jag tänkte över saken en stund och kunde inte annat än att hålla med. 

Ta hand om er mina högt uppskattade vänner och läsare! En kram till dig, och du är en fantastiskt person! Du vet väl det?

Where faith and love will keep us strong

Söndag. Igen. Denna helg har ganska mycket gått ut på att jag har saknat förra helgen. Det var en fin helg det. Denna helg har nog också varit fin, som igår kväll när vi hade gäster och sedan blev det att fara ut och härja en sväng med fina människor! Aningen sent, men fint!

Nu är det nog en ganska så kaotisk vecka som inleds. Först ska två studenthörfar skrivas, sedan ska allt inför Penkkis fixas och lagas klart, vilket är en del. En tent skall skrivas och ett arbete skall lämnas in före Penkkis. Efter Penkkis blir det ABI-middag med klädsel "uppklädd till tänderna". Efter det blir det ännu mera stressande inför bröllopet på lördagen. Tills det ska mediautrustningen riggas upp och testas. Bilder och annat skall fixas och allt skall vara klart tills kl 3 på lördag. Jag vet vad jag gör på fredag. Vad gör du?

Nu var det säkert en hel del saker som jag glömde bort som också ska göras. Stress. Det blir nog en intressant vecka det här. Någon som vill hjälpa till lite? Nåja, så länge man har en massa fantastiska vänner runt sig så skall nog detta gå också. Och Jesus! Med honom i båten kan det bara inte gå fel, utan då sammanfaller allt till det bästa. 

Show me your heart

Idag har det varit en av de där dagarna när man bara inte stiger upp, eller om man stiger upp gör man det väldigt sent. Det blev det andra alternativet för min del idag. Sedan for jag hem-hem en sväng på frukost/middag och för att hämta min utstyrsel för ABI-middagen och för bröllopet nästa vecka. 

Senare på kvällen när man kom hem var det full rulle. När jag kom hem hade vi gäster, och när de åkt kom det fem nya. Fina gäster, flygande popcorn, glögg och skratt. Jag är trött och jag saknar förra helgen. Den var fin, likaså människorna.

Jag älskar människor som lyser upp vardagen. De som får en att känna sig älskad. De man kan vara sig själv med. Skratta tillsammans med. De som vill spendera tid med en. De som lyssnar. De som ger en glädje. De som får en att känna sig riktigt levande. De som saknar en. De som bryr sig om hur man har det. Vänner. Ibland slår det mig hur fantastiska vänner man har. Ikväll var en sådan gång. 

Your hands that shaped the world are holding me

Studentskrivningarna är igång igen, och idag blev 1/8 skriven. Så nu har jag sju skrivningar kvar. Två av dessa är hörförståelser, så man sitter ju inte så länge på dem i alla fall. Det gick nog helt bra att sitta där i salen idag, man har fått in rutin på det nu så det är bara att köra nu. 

Som vanligt efter skrivningarna känner man sig sådär nästan helt halvt hjärndöd. Om ni förstår vad jag menar. Och trött, så otroligt trött! Så, efter att jag varit till skolan ett varv och lämnat där någon timme och bara var så kom jag hem och så stekte jag ost. Hur gott som helst! Det ska ni testa, stek halloumiost! Ni ångrar er inte. 

Kvällen spenderades i Sion på SuperFridayChurch med "Alla-hjärtans-dag-Tema". Fint var det. En av punkterna var att man fick köpa en ros och ge den till någon tillsammans med en lapp som man fick skriva något fint på och sedan så fans där rosbud som delade ut dem. Riktigt fint, det sorgliga var väl dock att man innerst inne satt och hoppades på att man skulle få en ros. Men icke. 

En lyckad kväll ändå trots tröttheten som slog till med full kraft till sist. Nu minns jag tillbaka till förra veckoslutet, minns, ler, saknar och gläds. Det var en bra helg. 

You came to fix my broken life

En lite sunkig dag har det varit. Det som jag planerade så fint för praktiken går inte att genomföra, så jag får se hur det blir med den saken nu. Det har varit många tankar fram och tillbaka, framtiden, våren, sommaren, hösten. Allt. Vi får se. Just nu vet jag nog inget. Det känns lite som att man skulle köra på en landsväg mitt i natten utan något ljus överhuvudtaget. Sunkigt. 

Så, det har varit lite av dagens melodi. Bortsätt från att jag var på en fin middag tillsammans med farsan och syrran. Det var ett tag sedan det bara var vi tre. Sedan drogs jag ut en sväng, och vi hade många tankar, djupa diskussioner och funderingar fram och tillbaka. Då var det nog inte så sunkigt. Jag gillade starkt den diskussion vi hade. Dagens ljusglimt.

Jag avslutade sedan dagen med att laga mat mitt i natten och så är det bara att konstatera att nu är studentskrivningarna här igen. Whopido! Jag har packat min matsäck bestående av tre lådor och två flaskor: stekta wok-grönsaker, godis, choklad, drickbar yoghurt samt pepsi max. Nu är jag redo att möta textkompetensen imorgon. 

When I look at you holding my heart

En dag då prioriteringarna varit så att vännerna varit högre än skolarbetet. Detta betyder då att jag kommer att vara uppe länge inatt och läsa på morgondagens tent. Jag klagar inte, det är bara ett enkelt konstaterande, och jag ångrar mig inte ett dugg!

Skoldagen var, mer speciell än vanligt. Detta då som en följd av rektorns humör och agerande. Sedan blev det kvalitetstid med vänner, lite tentläsande och sedan igen kvalitetstid med vänner och diskussioner. Intressanta, djupa, lärorika och fina. Att sitta och diskutera i ungefär tre/fyra timmar är väldigt givande. Gillar.

Många funderingar och tankar som har snurrat runt rörande flera olika saker och ännu har jag inte blivit så mycket klokare. Jag funderar nog väldigt mycket, och jag har inte kommit fram till om det är en bra eller dålig sak. Både och kanske. Nåja, men på tal om klockor så är en sak säker: min penkkisdräkt är fixad! Nu är det bara en vecka kvar. Det ni. 

I will fight for you, would you fight for me?

En mångsidig dag har det varit. Kort skoldag som senare avrundades med ABI-möte och andra roliga ABI-grejs inför penkkis. Ibland bara älskar man sin klass! Hur roligt som helst hade vi medan det fotades och sedan var det nästan som om man var tillbaka i dagis. 

Kvällen och eftermiddagen har bestått av chill, diskussioner, ett sjukhusbesök, bilåkande och umgänge med trevliga människor. Ett tag under roadtrippen trodde jag nästan att jag skulle skratta ihjäl mig. Det blir lite roligt ibland när man umgås med någon som är hög på socker. 

Många tankar har snurrat runt i hjärnkontoret idag, så även funderingarna. Saknaden har slagit till igen med besked och jag kan inte annat än att minnas det fina som varit. Att säga att man vill tillbaka till sommaren är bara början. Jag är också glad över allt som sommaren gav och hur mycket jag lärt mig, fått vara med om och självklart alla människor man lärt känna. 

All den kärlek jag har för mina vänner fyller mitt hjärta och jag märker att hjärtat värker. Saknaden är här. Vänner som man ser alldeles för sällan, vänner som man talar med för sällan. Vänner för långt borta. Aj. Men det är så det är, och jag får leva med det. Se det i alla fall positivt: Jag älskar mina vänner och jag är så tacksam att jag fått lära känna dem och att de vill vara min vän. 

You keep holding me up when I'm about to fall

Tre dagar i nyland var allt som behövdes. Mitt i allt börjar man tala nyländska, man saknar storstaden, "vardagen" där (inte för att jag hann med så mycket av det men), åka spårvagn, och framför allt annat: människorna! Det blir säkert som en vän sade på söndagen "Ja, de blir nog en Hesabo av dig ännu". Ja vem vet, kanske det kanske. 

Jag slängdes direkt in i vardagen igen efter helgen och plötsligt är studentskrivningarna och penkkis oroväckande nära. Två bröllop kommer jag också att hinna med inom fyra veckor, precis som allt annat förutom några skrivningar. Det blir mycket nu, och mycket som skall göras och planeras ännu. Men kul blir det, och denna helg i Hesa behövdes verkligen innan allt drar igång på riktigt. 

Dagen avslutades på bästa sätt: samtal med Jesus och lovsång i bakgrunden. Glädje. 

All things work together for my good

Anser mig ha valt helt rätt när jag valde att stanna i Helsingfors lite längre och då också hinna fara på gudstjänsten i Fila. En bättre avslutning på en lugn och helt fantastisk helg får man inte! Man skall ha lite omväxling ibland, och det var nog väldigt intressant att se hur andra församlingar fungerar. Väldigt fint och många vänner fick man också träffa innan man steg på tåget mot Vasa. 

Min mening med helgen var att träffa folk, men också att komma bort från vardagen och all skola nu innan studentförberedelserna och skrivningarna börjar på riktigt. Helgen fyllde gott och väl sitt syfte och jag känner nu att jag kan återvända till skolan med nya krafter. En bonus var ju att få några nya bekantskaper. 

En liten sak stör mig dock; när man inser att man har sitt hjärta på två olika ställen. Hur irriterande som helst! Och jobbigt. När man har så fina vänner nere i Helsingfors och man saknar dem stup i kvarten, medan man själv bor i Vasa där man också trivs hur bra som helst! Eller, jag trivs hur bra som helt på båda orterna, inte för att jag själv bott i Helsingfors, men jag kunde bra vänja mig. 

Men jag borde inte alls klaga, jag är omringad av helt fantastiska vänner och man är älskad för den man är. Det plus att gå genom livet tillsammans med Jesus så är det bästa man kan få här i livet. Livet är allt underbart och det är vännerna också.

Just to see you face to face

Dag två i det vackra och aningen slaskiga Helsingfors är över. Mina fötter är äntligen torra efter ungefär 8-9 timmar av sunkighet. Inte är det lätt när det är slaskigt och skorna inte riktigt håller måttet. Plus att man då måste ha på dem hela tiden. Men, det är värt det. Definitivt. Denna helgen kommer jag att leva länge på!

Dagen började smått långsamt med chill och en riktigt lyxig frukost. Sedan blev det lite jagande efter några nylänningar man kunde hitta på något med, men jag insåg ganska snabbt att de inte är så världsbra på att vara online, så det blev den hederliga telefonen till sist. En film hann vi även se och sedan tog jag mig in till centrum med spåra själv(!). Det var nog intressant alltså, och kul. 

På lunch/middag med en vän med fina diskussioner och "catch up" med varandra och vad som är på gång. Sedan traskade jag iväg mot bion för han skulle iväg och jobba. Vid bion träffar jag snart henne som jag bor hos över helgen och så köpte vi biobiljetter. Sedan strövade runt på stan en stund och jag köpte min tågbiljett hem medan vi väntade på att bion skulle börja efter någon timme. Till sist hamnade vi på ett café och satt där och talade. 

Att fara på bio i Hesa är inte dåligt det inte och en intressant erfarenhet. Bra film var det också. Efteråt tog vi oss hemåt och mina sunkiga strumpor åkte snabbt av. Det är gånger som dessa som man lär sig uppskatta torra strumpor. 

Sista dagen på en helt fantastisk helg är snart här men än är det inte slut! Gud är god och vilka fantastiska vänner man har! 

You use the weak to lead the strong

Tröttheten ja. De sköljde över mig på hemvägen från Fila i Helsingfors, men ändå fann jag mig själv vid köksbordet i diskussioner med min fina vän som jag bor hos nu i nästan två timmar. Riktigt trevligt, men nu är jag nog trött! I den grad så att hjärnkontoret inte riktigt fungerar mera. 

Dagen har bestått av skola, nästan fem timmar på tåg, slask och spårvagnar i Helsingfors. Mera slask och sunkiga struppor när skorna inte riktigt höll tätt. Vi trotsade slasket och snöyran (som var en blandning av regn och snö) och tog oss med spåra in mot centrum och traskade sedan genom slasket till Fila på FridayChurch. Riktigt nice och det blev flera kära återseenden än jag hade väntat mig. Stort plus för det!

Livet i Helsingfors är nog helt intressant måste jag säga. Annorlunda. Roligt var det att åka tåg också, man såg par som återförenades på de flesta större stationer som man stannade på. Det var fint, men som vanligt påmindes man om sin egen ensamhet. Men jag klarar mig fint, jag har mina vänner och Jesus. 

En riktigt fin start på helgen och jag tror detta kan bli riktigt bra! Bortsätt från det sunkiga slaskiga som gör att det blir riktigt sunkigt om fötterna. Men jag klarar mig, fast några par flera strumpor kanske kunde ha varit bra. Gonatt folket och ha en skön helg!

Love is not a fight, it's something worth fighting for

En dag som då inte varit så bra. Några riktigt ljusa och fina glimtar har det funnits under dagens lopp, och, ja det går nog nästan inte att beskriva. Det har att göra med något som hände igår och nu återupplever jag lite av det som hände för nästan tre år sedan. 

Idag blev det vinter igen. Jag har varit och bowlat kanske för sista gången med skolan. Köpt tågbiljetter och samtidigt lekt snögubbe i det massiva snöfallet. Jag har packat, nästan allt. Jag har talat med fina människor. Och dagens bästa: jag gick hand i hand med Jesus på vägen hem idag. Det var riktigt fint. 

Det ska nog bli riktigt skönt att komma bort ett tag. Även om det bara är för helgen, men jag kommer bort från det vanliga och bort från skolan. Trots detta kan jag inte bortse från att jag snart kommer att skriva studenten, så några realböcker kommer med också.

Dagens tanke: den fantastiska förmågan folk kan ha och svänga en hel dag för en! Åt båda hållen då tyvärr, men det behövs inte mycket. Vem kan du uppmuntra idag? Ta fram telefonen och skicka tre meddelanden och berätta för tre personer hur mycket de betyder för dig! 

Kom ihåg; litet är mycket!

You are the grace of my life

Trög start på dagen idag, men det är helt förståeligt efter den finfina gårdagskvällen tillsammans med finfint folk. Det blev nämligen lite sent. Fast ingen större fara. Annars har dagen spenderats i skolan och så har jag hållit ett möte, men det kändes nog mest bara som en flopp. Jag hoppas åtminstone någon fick ut något av det. 

Nu är det nog inte alls länge tills jag åker ner till Helsingfors, och vad jag längtar! Ännu finare blev det dessutom när en av mina nyländska vänner made my day! idag. Riktigt fint var det, dessutom får man ju träffa vännen nu i helgen, högst antagligen, så det är riktigt fint. Plus några andra fantastiska nylänningar. 

Eftersom man ska på en liten weekend-resa så brukar man tvätta, men jag vet inte om onsdagar har blivit något av en tvättdag i vårt trapphus, för när jag skulle tvätta var det någon som hunnit före, när jag sedan tvättat och skulle hämta min tvätt var det någon annan som väntade på sin tur. Alltså, onsdag är den nya tvättdagen.

Dagens tanke: lite är mycket. Att något litet kan betyda så mycket för någon! Tänk på det ni. Att lysa upp någons vardag är inte alls illa! Prova det, jag kan nästan slå vad om att du också kommer att glädjas av det!

You keep givin' me happiness

Har helt tappat kontrollen över vilken veckodag det är. Skumt, och otroligt irriterande! Nåja, nog ska det gå an det också. Har haft riktigt ABI-möte idag, och det blir nog bra detta! Spenderade sedan lite på en timme i sion för att förbereda ett litet möte ja ska ha imorgon, då gällande multimedia. 

Igår på kvällskvisten hittade jag en sida där man får beställa sin egen pocket(!), vilket vore riktigt skoj! Tänk de, att få beställa en pocket innehållande bara ens egna texter, hur fint låter nu inte det?! Tänk att kunna plocka en bok ut hyllan och säga "detta är min egen bok". Wow. Så nu ska ja skriva lite mer noveller och lite annat som jag också tror jag ska skriva dit. Sen säljes böckerna från den sidan också så att andra kan ta del av det man skrivit. Tänk att man kan få en chans att nå den stora massan, en liten, men ändå. Helt otroligt! Sidan hittar du här.

Nu har jag även fått lite inspiration att fortsätta lite på min scrapbook, så nu ha ja fixat lite bilder till det som skall printas ut och sedan blir det pyssel! EC11 börjar vara på väggen snart och planering och förberedelser är i full gång, det blir bra det här! På fredan åker jag ner till vår huvudstad, och det blir nästan bara bättre och bättre! 

Dagens uppmaning: Njut av livet och ta vara på vännerna, de finns där för din skull!