Winter wonderland

Vädret idag skulle jag också beskriva som vitt. Och så otroligt fint! Fick otroligt nog spendera närmare fyra timmar ute i det vackra vädret på skoltid för att fota. Fotografera bilder som vi skall ha till julshowen, men man var ju tvungen att passa på att ta lite till sig själv också. 

Otroligt kallt var det dock, och jag var nu inte riktigt beredd på det hela, så efter den försenade lunchen for jag hem och grävde fram en riktig vintermundering ur skåpet och sedan ut efter mera fina fotografier. Det blev en förlängd skoldag, men jag har fått tillstånd att ta ut min "övertid" senare på MVV. Fast, vi får se hur bra det går i verkligheten sedan, men det låter ju bra nu i alla fall. 

Har spenderat kvällen i badrummet bara för att det är varmaste rummet i hela lägenheten, så att jag sluppit frysa. Att frysa är nog ingen höjdare. Att läsa på prov är inte heller någon höjdare, men till skillnad från att frysa så är det nog en nödvändighet. 

Några bilder från dagen, lite fler går att hitta på facebook för den som är intesserad. (Klicka på bilderna för att se större versioner)

 

I can see your light and you will always shine

När jag nu ser tillbaka på dagen får nog denna dag gå till historien som en av de där dagarna som upplevts som långa. Allt på grund av att man hunnit med så mycket. Men det är väl en bra sak? 

Sitter just nu helt ensam i lägenheten, och kommer även fortsätta vara ensam i lägenheten på obestämd tid. Omständigheter brukar orsaken kallas. Sitter och blickar ut genom vårt köksfönster och möts av det vackra vintervädret. Nog är det allt tjusigt när träden blir alldeles vita och det ser så där ruggigt kallt ut. Det är nog speciellt och väldigt fint med helt vita träd. Det har varit fint men kallt väder idag. Skulle jag beskriva vädret skulle jag nog beskriva det som "vitt".

Det finns nog någon bra sak med att ha en gatlykta rakt utanför fönstret. När det är mörkt och det snöar så där passligt lite så att man inte ser snöflingorna förutom direkt under lampan, och snöflingorna sakta, sakta seglar ner mot marken. Då är det mysigt. Har aldrig sett snöflingor röra sig så långsamt, det såg helt fantastiskt fint ut. 

Idag har jag kommit fram till att det kanske nog skulle vara roligt att stå inför en hel del folk och prata. Som att stå framför en församling och predika. Det vore en rolig erfarenhet. Jo, det vill jag göra, kanske inte än, men någon gång. Definitivt. Ibland måste man kanske inte bara gömma sig bakom en massa teknik utan ta ett steg framåt och låta folk se ens ansikte också. 

We can't stay like this forever but I have you here today

En ytterst intressant dag, och nu är nog vintern här. Vintern har väl nog varit här ett tag redan, men nu är det på riktigt, om ni frågar mig. Pudersnö i mängder, väldigt hala vägar och snöyra. 

Måste säga att jag igår fick lagat fyra julklappar till, så nu tror jag inte att det är mycket kvar. Idag då så har jag varit hem-hemma, åkte dit igår kväll. Har vandrat omkring i kylan på Stundars på julmarknaden, mycket trevligt, men aningen kallt. Men det hör bara till. Senare blev det mat, julmat, och sedan lite stökande med allt som skulle med mig tillbaka till stan. 

Färden tillbaka in till stan var en upplevelse för sig. Halt. Glashalt. Skulle svänga ner till motorvägen när jag plötsligt fick användning för mina små erfarenheter från halkbanan. Jag fick sladd på bilen med andra ord, och jösses vad det var halt. Men allt ordnade sig riktigt fint, och nu vet man lite mer om att köra i extremt halt väglag. Mycket slir när man skulle iväg och lite sladd på bilen i rondellen. Men allt gick nog galant. 

Annars en lugn dag, julgröt med församlingen efter gudstjänsten. Blev även intervjuad under gudstjänsten samt lite bråkande med hela powerpoint-systemet. Kan bara än en gång konstatera att det systemet inte gillar mig. 

En av de julsånger som jag lyssnar på varje jul började snurra runt i huvudet på mig, speciellt två delar: "Julen är här nu fastän ingenting hänt ett år har förflutit och ett nytt ska bli till", och "En god jul till alla en ny tid är här å allting kan hända om bara vi vill". Tänk på det. Nog har det hänt mycket detta år, underbara upplevelser, nya erfarenheter, nya vänner, mycket. Fantastiskt fina saker. Wow.

More than before

Sådana dagar som denna behövs nog också. Jag har tagit det riktigt lungt, och gjort lite det jag har känt för. Fast ändå varit ganska så effektiv. Har även kommit fram till att det är lätt att vara effektiv när det gäller att reda upp och städa när man tror man kanske kommer att få gäster. 

Sov länge idag, men det var skönt. Jag tror att det nog är en lite stressfaktor det där med att vara tvungen att gå upp en viss tid. För nog är det skönt att vakna när väckarklockan ringer, men samtidigt veta att man inte måste stiga upp, utan att man kan somna om man så vill. Så gjorde jag idag. Jag kunde somna om med gott samvete.

Hade matgäst idag, och det var nog riktigt trevligt, annars har jag varit ensam hemma. Annars idag har jag satt upp vår julgran och klätt den lite, men skall hämta mer julpynt hem-hemifrån imorgon. Ljusstakarna är även de i fönstren och julkänslan kommer krypande, och eftersom vår diskhög störde den känslan så lagade jag även undan den. Det var en bra dag idag. Glad lillajul!

Guide us with Your grace to a place where we'll be safe

Det var en fin tanke det där med att vi alla skulle ta och uppmuntra någon ikväll. Vår uppgift var att skicka ett fint meddelande till fem personer som står oss nära, eller som vi var tacksamma till. Nå, om man då är lite på 70 personer på mötet kom detta att leda till att det skickades åtminstone 350 uppmuntrande meddelanden. Inget går upp mot att få ett spontant och uppmuntrande meddelande.

Detta är då en förklaring till om det var någon som fick flera uppmuntrande meddelanden där runt en 8 - 9 - tiden idag. En fin tanke, och något jag tycker borde göras mycket oftare. Att helt enkelt uppmuntra folk i vår omgivning. Både de som vi ser varje dag eller som bor relativt nära oss och som vi ser på en vecko-basis, men även de som bor längre bort. Jag tror det är viktigt att visa dessa att vi fortfarande bryr oss om dem och tänker på dem trots avståndet emellan. Jag tänker ofta på de som är lite längre bort. 

Jag hittade idag lite liv i den gnista som en gång brann för powerpointen i Sion. Skönt. Hoppas bara den hålls vid liv. Blev annars en erfarenhet rikare idag. Den erfarenheten som kallas "att låsa ut sig själv". Till råga på allt lyckades man tajma det hela med att båda kämppisarna var hem-hemma hos sig. Nice. All ära till att man har en lärare med reservnyckel ett halvt kvarter bort.

Vi talade om att vara en sann vän idag. En sådan vill jag kunna vara. Någon som man alltid kan ringa, någon man alltid kan gå till när allt inte står rätt till, eller när man bara vill tala. Jag vill finnas där för dem i min omgivning. För mina vänner och bekanta. 

And all the dreams of children once lost will all be found

Nu börjar det stundas jul på riktigt. Har idag ätit årets första julbord. Inte själva bordet då, men maten. Gott var det och det slår mig att det var ju denna helg som det var lillajul. Nåja, senare när jag strövade, eller snarare huttrade mig över torget så såg jag årets första julgransförsäljning. Julgranarna förstås i miniatyr-format, men är det lillajul kanske det skall vara så också. 

Spenderar lillajul ensam hemma. Ska väll pynta julgranen i morgon, sätter upp den redan eftersom man inte kommer att vara i lägenheten över jul. Ljusstakarna skall väl också upp i fönstren, och lite lillajulsfirande är väl på sin plats. På söndag blir det julöppning på Stundars samt lite lillajulsfirande hem-hemma när mamma då kommit hem från Indien.

Efter det blir det att fara tillbaka in till stan för att sköta powerpointen i Sion. Plus att jag tydligen skall vara med i en intervju då. Intressant. Men allt detta sker i helgen, och nu blir det höstens sista SuperFridayChurch för min del eftersom jag själv är på premiär när julavslutningen är. 

Let's make it all for one and all for love

Hur var det med det där med att alltid lyckas vara powerpointare när man skall vara på scen? Nu på söndag skall jag tydligen intervjuas om ledarskolan jag har gått på nu i snart ett år. Men, nog skall väl det lösa sig. Det har det i alla fall gjort alla de andra gångerna. 

Det har varit olidligt kallt idag. Igen. Fast jag fryser mer idag. Springer runt med tjocka tofflor och med stickasockorna på, samt har fyra lager tröjor på mig. Varav den ena är en fleece och den andra en tjock collage. Trots detta är det lite kyligt, och det faktum att jag faktiskt befinner mig inomhus dessutom oroar mig lite. Har inte tid denna gång heller att bli sjuk, plus att det räcker med att två av tre i lägenheten är sjuka. Men annars måste jag säga att jag mår bra. Äntligen. Fy vad skönt det känns!

Nu skulle det nog sitta bra med en öppen spis. Hur fint och mysigt skulle inte det vara? Att sitta vid brasan med en filt virad om sig och dricka varm glögg. Hur mysigt som helst! Om det inte vore för det faktum att mamma är i Indien för tillfället skulle jag genast hoppa i bilen och åka hem-hem till vår öppna spis och sätta mig ner och värma mig vid den. 

Dagens tanke: If God had a wallet, your photo would be in it. If God has a refrigerator, your childhood scribbles would be on it.

You have everything you need if you just believe

Det har varit ruggigt kallt ute idag, inte gjorde den starka vinden det hela det minsta bättre heller. Dansade åter igen en och en halv timme, och vår köksa kommenterade återigen när vi äntligen kom till lunchen en halv timme senare än alla andra hur totalt färdiga vi såg ut hela bunten. Uppmuntrande. 

Var på bio ikväll, och innan det kom farsan och hela kaskaden och hälsade på. Inget illa med det, men det var plötsligt lite mer liv i lägenheten än vad det brukar vara annars. Samt barnens eviga tjat "får jag ta en till? snälla, bara en till". Är dock nästan en hel chokladbolls-låda rikare, samt att disken är nu ren och in i torkskåpet. Det var den inte innan. 

Bion var bra, och det är bra att veta att man har fungerande reflexer. När man blir skrämd alltså. Hu, jag tror jag klarar mig bra utan tack. Mitt bio-sällskap var sena, men vi missade väl bara en hel drös med reklam, så ingen skada skedd. 

Det vanliga kvällssysselsättningen när man kom hem. Surfande på nätet tillsammans med S i köket. Denna gång med teet som sällskap samt de hostningar man hör från den tredje sambon som är lite krasslig. Har även sett på tågbiljetter ner till Sibbo till MVV. Så det är även det på gång. Två veckor och två dagar till premiär, en månad till julafton. 

Believe in what your heart is saying

Det är en så fin stämning, så skönt. Jag vill inte lämna detta. Fast, det är dags att blåsa ut ljusen och gå och sova. Har haft en riktigt fin kväll med S då vi har sett på "The Polar Express" och skaffat lite julkänsla. Har sett filmen på datorn, och som enda ljuskälla i rummet två levande ljus som spridit sitt varma sken i rummet. (Denna låten är mycket fin, och är från filmen, och lyssna även på de andra, många av dem är riktigt bra. Jul.)

Det är fint med levande ljus, speciellt när man vet att om en månad och en dag är det julafton. Snön svävar ner mot marken, ingen brådska, och väldigt fridfullt. Har snart alla julklappar planerade, och endast några som jag skall skaffa ännu, samt några som jag skall laga ännu. Men det är bra på gång.

Fick ett mycket trevligt skype-samtal från Norge sent på kvällen efter att vi avslutat vår filmkväll också. Spillde lite stearin på min mycket fläckiga matta, men det är bra, för nu kanske den faktiskt kommer att bli ren, eftersom jag nu måste göra något åt skrället. 

För den som vill veta så är saker och ting bättre nu. Jag mår nästan bra igen. Vad skönt. Nu får vi bara hoppas att jag hålls frisk också eftersom mina två kämppisar är sjuka, igen. Feber. Jag har nog inget som helst behov av att få feber, jag klarar mig helt bra utan. Vad som är glädjande för mig är att under den tid mitt "mående" var ganska så botten så hölls mitt humör relativt bra uppe. Jag försökte i alla fall. Tänk på kärleken man får från sin omgivning. Den finns där, man måste bara öppna ögonen för att se den, det kan vara ganska så svårt annars. 

Where Your loving arms hold me

En sådan dag som man egentligen tycker att ha varit helt värdelös. Inte har man gjort något, och inte är det något man skulle sakna om man bara skulle ha hoppat över dagen. Några diskussioner, en cell-samling med sällskapsspel där man skulle leka smart, eller försöka vara smart. Men det gick nog inte så bra. 

Är nu anmäld till vårens studentskrivningar. Det är ju nästan så att man gör små glädjeskutt! Eller så kanske inte. Inte idag. Troligtvis inte imorgon heller. Kanske sedan när jag skrivit alla proven och får den vita mössan på huvudet, samt då man vet att nu är det slut. 

Jag är väl ännu nere på botten och yrar och på, det är alltså inte så bra. Men det är fortfarande vännerna som gör det hela bättre. Så att man står ut i väntan på bättre tider. Livet går upp och ner. Så är det bara. "Smile and wave everyone, smile and wave"

I turn around and run into your arms. Nothing compares to your embrace. But it's still just a dream. So, I will search, and I will find. Love is all it takes.

Sometimes life takes so much more than it gives

Den där känslan när man bara vill springa in i någons famn och gömma sig där. Bli omfamnad av tryggheten. Att ha en axel att luta sig mot. Att ha någon som man kan tala med när det är sämre. Jag har ingen öppen famn jag kan springa in i. Vad jag vet. Jag ser ingen öppen famn att söka skydd och tröst hos. Jag vet inte vem jag skall gå till när det är som mörkast och som tyngst. 

man får vara liten, man måste inte alltid vara stark

Jag vet, gå till Jesus. Men ibland behöver man människor också. Det behöver jag. Idag. Nu. Livet är inte en solskenssaga. 

Love is a blessing

Ni vet den där filmsekvensen man kan se i en del filmer där man ser en folksamling, och där en person i den folksamlingen plötsligt tynar bort. En sådan känsla hade jag idag. Det var jag som tonade bort, och ingen reagerade, utan bara fortsatte som vanligt. Så har det känts idag, att jag har varit en "nobody", en skugga som hänger efter ett antal människor.

Jag är svansen i skaran människor jag är med. Ett spöke som ingen ser, men som ändå är där. Ensam, även om omringad av en massa människor och vänner. Jag var en åskådare, även om jag på samma gång var mitt i gemenskapen. 

Sedan finns det också de gyllene stunderna när man får samtal av finfina vänner som har "dryft" (saknar en), och man då kan resa tillbaka i tiden till den tid då man bodde tillsammans och härjade, att vara ung och galen. Och sedan att få fina kommentarer på det man skriver, det är så fint. Eller när man blir bjuden på mat när det tryter i plånboken, samt bjuden på filmkväll till en vän. Dessa är de gånger när den där känslan av att det blir alldeles varmt om hjärtat gör sig påmind och man känner sig älskad. 

Största delen av dagen var ganska så förfärlig, men kvällen var väldigt bra. Dagens goda har man även hunnit med när man var med och gav en tidig julklapp åt en saknad lärare som nu jobbar på iTronic i stan. På kvällen blev det fyrverkerier på torget, blev bjuden på mat när det tröt i plånboken efteråt, fin gemenskap, ett spontant samtal samt en inbjudan till en filmkväll senare ikväll. Slutet gott, allting gott. 

Det är verkligen de små stunderna som förgyller vardagen. Tänk på det ni. Ett meddelande, ett spontant samtal, en kommentar, en hälsning, ett brev. Något smått. För vänner är nog fantastiska, och de förgyller nog vardagen betydligt. 

Love is the reason we are standing here now

På ett sätt en bra dag, men det har ännu inte skett några förändringar. Nedstämdheten är kvar samt den låga i mig som har brunnit för powerpointen i Sion har nog slocknat, åtminstone är den det nu. Saknaden däremot är kvar. 

Dagen spenderades för det mesta hem-hemma. Var även till frissan, så nu är mitt då ovanligt långa hår snäppet kortare, samt att pannluggen är tillbaka. Jag hade nog pannlugg före också (av den där sneda typen), men den hade kanske blivit lite väl lång. Litet mörkare var väl håret också när jag kom hem igen från frissan. Sedan fick jag ca 15 hemlagade julkort av mamma som jag kommer att skicka ut här snart. 

Innan jag återvände till stan for vi alla via en butik där jag äntligen fick ett par vinterskor och lite diverse annat som mamma tyckte att jag behövde. Förutom de vita strumporna som jag måste ha till julshowen. De valde jag. Det är nog bra med mamma. 

Sedan på kvällen blev det julkonsert i Sion, och det var bra! "and 12 points goes to..", ja ni kanske förstår. Imorgon är det julöppning och nästa helg är det lilla jul. Därpå följande helg har man första övningen inför julshowen som är en vecka senare. Och därpå följande helg får man jullov, och då nästa helg så är det jul. Sedan efter jul vankas det MVV och nyland. Sist men inte minst så är 2010 slut och det nya 2011 får sin början. Tänka sig.

To the place where I find peace again

En rätt så händelselös dag. Studentresultaten kom. Jag var med och hjälpte till på ett evenemang för barn. Jag skulle eventuellt kunna trivas på scen. Har tänkt mycket, vilket kanske visat sig i mitt bloggande. Det har kanske varit lite mer svävande och en hel del funderingar. 

Måste säga att det fortfarande är fritt fram att kommentera mina inlägg, det vore roligt att se vad andra tänker och tycker. 

Dagen har gått i saknadens tecken. Eller de närmast gångna dagarna har väl gjort det. Länge sedan jag har upplevt en så slitande saknad. Tror det är för att det känns som att man kommer längre och längre ifrån en del av vännerna. 

Hittade team-saknaden här om dagen också när jag kände doften av chokladsmöret/nutella samt att Lifehouse's Everything råkade spela i bakgrunden. Mitt i allt blev det sommar igen och jag lät minnena skölja över mig. Det var en bra tid i livet den sommaren. 

en del av de otroligt saknade och fantastiska människorna ♥

Forever I am chosen to be loved

Texter har alltid inspirerat mig. Oavsett om det är sångtexter, noveller eller i filmad form. I grund och botten finns det alltid någon form av text. 

Att se filmer om och om igen och komma på ett djupare plan, se saker man inte såg först, förstå på ett annat sätt. Att läsa om böcker igen och igen och den känsla när man äntligen förstår vad författaren tänker, och när man mer och mer börjar förstå karaktärerna. Eller när man bara lägger sig ner med hörlurarna och bara lyssnar och tar in låttexten. Det är så beskrivande, rörande, texten rör vid ens inre. 

Från ett till annat. Idag var en sådan dag när ena rasten så ligger spänningen, nervositeten och förväntan i luften; studentresultaten är på kommande och nästa rast får man resultaten svart på vitt. En lektion senare är rasten här, och när man kommer in på kansliet förändras atmosfären där finns alla de blandade känslor mellan lycka, missnöje, förvåning och besvikelse. Vissa är nöjda med sina resultat, andra missnöjda, en del besvikna över att de endast är ett antal poäng från ett högre vitsord. Förvåning över att poängen höjts sedan de preliminära. Grattis, du är student. Men jag är inte nöjd. 

Allt handlar om skriven text. Oavsett om det är studentproven eller det vi läser/lyssnar på/ser på under vår fritid. Text. Egentligen är det bara en rad ord i slumpmässig ordning. Men i sitt sammanhang får det hela en betydelse. 

I will follow You forward

Det där med att ha sämre dagar. Alla har vi sämre dagar, detta har varit min sämre dag. Som jag dessutom skrev här någon gång förra veckan om att allt går i vågor eller att man vandrar på går uppåt och neråt som berg och dalar. Nå, nu är jag åtminstone nere i en av dalarna. 

Spenderar dagarna inne på mitt rum för mig själv, bara för att jag känner mig obekväm på alla andra platser, ovälkommen. Allt jag ser om mig själv är dåligt, och jag skyggar för min egen spegelbild. Den är förfärlig. På samma gång känns det som om man är väldigt ohövlig när man bara stänger in sig och inte spenderar tid med dem man bor med och sina vänner. Allt är jobbigt, alla drömmar jag har skrotar jag sönder, för jag bara vet att de aldrig kommer att uppfyllas. Även om jag hoppas. Det sägs ändå att hoppet är det sista som lämnar en. 

Det där med att tänka positivt, något jag alltid haft som något slags motto, som jag går runt och försöker uppmuntra andra till, att se den andra sidan. Även detta är otroligt svårt nu. Att se det positiva. Det jag ser är nedvärderande blickar vart än jag går. "Du är inte välkommen här" mm. 

Fast på samma gång är det bara genom att gå igenom svårare tider som man kan bli starkare. Går man inte igenom något svårt kan man inte komma ur det svåra som en starkare individ. 

Out of these ashes, beauty will rise

Ibland är det meningen att man bara skall vara tyst. Ibland skall man skratta fast det inte känns så på insidan. Ibland ser man endast blint på den ena sidan, när det finns en andra sida av allting. Ibland är livet riktigt jobbigt, men om det inte vore jobbigt skulle man inte uppskatta när allt är bra. 

Ibland måste man leta med ljus och lykta för att finna det man letar efter, ibland finns det rakt framför ögonen. Ibland är allting åt skogen. Ibland känner man hur man inte alls hör hemma där man är. Ibland känner man sig bara i vägen, malplacerad. 

Ibland känner man sig inte värdig. Ibland undrar man hur andra orkar bry sig om en. Ibland undrar man hur det kommer sig att någon över huvudtaget vill vara ens vän. Ibland känns det som om smärtan och saknaden håller på att riva sönder en inifrån.

Saker och ting är som de är, precis så som de skall vara. Åtminstone just då. Det blir nog bra. Tänk positivt, och stirra dig inte blind på den ena sidan när det finns en sida till.

Lyssna på texten i denna.

I’ll always love you the way that a father should love his daughter

Egentligen är det väldigt förvirrande att det blir mörkt så fort på dagarna. Idag slutade vi redan klockan 12, som var denna veckas undantag. Redde upp i rummet och for ut i någon timme och när man kom hem igen tyckte man att klockan skulle kunna vara något runt åtta, sådär passligt mörkt ute och allt. Men nej du, klockan var inte mer än en stund före fyra. 

Ordnade riktig stämning i köket i dag. Inte mindre än 15 levande ljus, fint sällskap, snön som faller utanför fönstret och julmusik. Glögg fixades senare också. Det blir inte mycket mer julstämning än så. Eventuellt hade man kunnat tänka att julgodiset saknades, men. 

En trevlig kväll med trevligt besök har det varit. Känner mig stel som en pinne efter att ha spenderat mer än en timme på ett dragigt golv. Men är soffan ockuperad så är den. Har även fantastiska "sambon"! Den ena som diskar fast hon inte har lust, dammsuger ens rum medan man är ute och yrar, och den andra som sjunger fina sånger när man kommer hem, eller annars bara får en på gott humör. 

Nu är det en sådan tid när allt är åt skogen, ingenting är roligt. Inte vill man göra något, och man är bara leid. Whopido.

Greater things are yet to come

Dagens fundering. Dörrar är egentligen ganska intressanta. En öppen dörr är en inbjudan att komma in. En stängd dörr kan ses som en del av en vägg. På andra sidan den stängda dörren finns en hel värld. Jag lever i min egen värld. Mitt hem är min värld, det jag känner till. Min värld är förstås mer än bara mitt hem, men ändå, min värld är det jag känner till. 

Tänk det, min vardag, det som jag ser som vardag är bara min vardag. Någon annan har ett helt annat liv, eller en helt annan vardag. De lever i en annan värld. Tänk sedan på ett trapphus. Om vi säger att det finns fyra lägenheter per våning, och fem våningar. Så i detta trapphus kan man säga att det finns 20 olika världar. Så när man öppnar dörren så öppnas en annan värld. På ett sätt. Detta snurrade runt i min hjärna på vägen till skolan idag. 

Min vardage börjar vara ett faktum. Imorgon slutar vi faktisk redan vid lunch, så då skall jag gå till försäkringsbolaget och eventuellt gå runt och försöka lokalisera lite julklappar och även få någon snilleblixt när det gäller julklappar. Att hitta på julklappar kan vara svårt. Sedan är det förstås tenten man har på onsdag man borde läsa till. Hur bra det nu går att skriva en tent efter en och en halvtimmes danspass med den hurtiga-instruktören är en helt annan sak. 

Studentresultat utlovas på fredag. Jag saknar nyland och alla fina människor där. Jesus är fantastisk. Musiken förgyller. De levande ljusen i höst-/vintermörkret är mysiga. Vänner är obetalbara.

I miss all the little things, I never thought that they'd mean everything to me

Fars dag. Detta firades med att åka hem till pappa där man bjöds på jultårta. Diskussioner kring min bil, och  efter en stund kom vi fram till att det kanske inte ser så ljust ut. Slirade sedan iväg in till stan på helt snötäckta vägar, ibland så att vägen helt smälte ihop med de snötäckta åkrarna på sidan om. 

Är rädd för att jag tappat gnistan för powerpointen i Sion. Det bara bråkar. Speciellt varje gång jag skall ha med det att göra. Inte så uppmuntrande precis. Efter gudstjänsten blev det handlat lite mat åt min ekande tomma mage. Överraskningsfest åt en av klasskompisarna tillsammans med trevliga och galna människor har man även hunnit med. 

Humöret kanske inte det bästa idag. Har även fryst konstant. Plus den där känslan när man fryser och sedan vet man att man skall gå ut där det är ännu kallare. Det är då man börjar frysa ännu mer och inte alls ser fram emot att gå ut, får rysningar av blotta tanken. 

Snön verkar vara här för att stanna, och bara för att det är sagt kommer den snart att försvinna. Lillajul om två veckor gott folk. Snart är julen här fortare än man anar. 

Dagens låt. Lifehouse - From where you are

With one voice we will sing

Denna dag har väl varit ganska lång den också. En dag med fyra och en halv timmes ledarskola tillsammans med celledarna. Jag har saknat den gemenskapen. Att samlas tillsammans och be, få undervisning och äta tillsammans. Det är nog faktiskt speciellt att äta tillsammans i en större grupp. Insåg idag att det var något som jag saknat från sommarens team. När jag kom hem efter ledardagen sov jag i någon timme, det blev lite sent igår, samt lite tidigt för att jag skall vara helt nöjd i morse. 

När man sovit någon timme var det än en gång dags att träffa en massa finfina människor på en förlovningsfest jag var på. De är så söta. Riktigt trevligt var det också. Värsta skridskobanan när man kom ut genom dörren och skulle nerför trappan, men tar man det lugnt och försiktigt gick det nog bra. 

Ruggigt väder att köra i, slask och svinigt halt. Sedan när vi var ungefär ett kvarter hemifrån var det ett gäng ungdomar som kastade en kaskad av snöbollar på bilen. Dagens ungdom. Illa. Fast bilens ägare hade nog den största reaktionen av oss i bilen. Konstigt att bara vara passagerare nu när man i princip vant sig vid att vara den som kör. 

Livet är nog rätt så underbart. Vad vore nu livet utan Jesus och alla Bröder och systrar i Honom? Människor är fantastiska. This is the place I call home, the place where I belong right now. Vännerna gör vardagen till äventyr och fantastiska upplevelser. Även om saknaden efter de som bor längre bort river i en, så vet man att de har en speciell plats i ens hjärta eftersom saknaden är så stor. Dessutom gör saknaden att återseendet blir mycket roligare. 

Your love never fails

Veckans längsta dag börjar vara till ända. Fredagar har en tendens att vara väldigt långa. Fast på ett bra sätt. Idag har man hunnit med fyra timmar skola, tentskrivning, chill, skjutsande av kämppis, inhandlande av gåvor inför helgens förlovningsfest och farsdag. Ett skönt SuperFridayChurch, fina samtal, en söndrig baklykta på stackars skrutten och pizza med finfina människor. 

Det vad dagens saldo. Och ja, jag är nu en baklykta fattigare när det gäller min skrutt. Jag gjorde inget, jag hade bara parkerat bilen, helt lagligt. Nåja, sådant händer, och inte kan man ta det så hårt. Ingen skadades, och vem vet? Det kunde vara värre. 

Har kanske inte så mycket att tillägga om dagen. Några filosofiska tankar har jag väl inte direkt heller. Det har nog varit en bra dag. Är väl bara aningen trött. 

Låt oss inte tröttna på att göra gott.

Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 

Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, 

och framför allt mot dem som delar vår tro.

(Gal 6:9-10)

Kärleken tar vara på varje tillfälle att göra gott, och tänker alltid på att vara till välsignelse för andra. 

I hear Your voice above the noise

En dag då färgen på ABI-tröjan bestämdes. En dag då en del i klassen flippade totalt. En dag då man var ut och slirade lite. En dag ägnad åt finskatenten. En dag i nostalgi när man lyssnade på en drös låtar från diverse disney-filmer. En dag då man fryser konstant. En dag då man sitter i fåtöljen med fötterna mot batteriet och den röda filten över sig. En dag då man är stel i en massa muskler efter gårdagens dans. 

Har fryst konstant idag, eller till och från, men för det mesta nog. Idag under en rast skulle en av mina klasskamrater demonstrera hur man tränar ryggmusklerna. Han tog en stol lade sig på mage på den och som "motstöd" satte han fötterna under ett skrivbord. Sedan sade han att man först skulle starta nerifrån golvet, varpå han sänkte ner övre delen av kroppen till man hörde en duns - han hade slagit huvudet i golvet. Nåja, efter lite skrattande skulle han då visa själva ryggövningen. Han lyfte upp överkroppen, och sänkte ner den igen - lite för snabbt för en ny duns hördes, denna gång lite ljudligare. Han hade slagit huvudet i golvet - igen. 

Kvällen spenderades då under filten och finskaorden och grammatiken, endast med ett undantag. Det var när jag skjutsade M-L till sion - är det så föräldrar känner sig när de skall skjutsa sina barn överallt? Slirade då lite på stadens gator och testade hur biler reagerade på halka. Min första vinter med Skrutten är här.

Har nu på kvällen rest tillbaka till barndomen och sitter nu framför tv:n och ser på diverse disneyfilmer. Nostalgi på hög nivå! Intressant även att höra alla sånger på engelska, de man för det mesta endast hört på svenska förr. 

Saknar sommaren, människorna och äventyren.
Teamlivet

It's to You I'll always return

Lite förändringar från igår: Snön kom. Det drar ej från fönstret mer. Förkylningen försvann lika snabbt som den visade sig. Jag var nog inte tillräckligt trevlig mot den så att den ville stanna. Är inte lika entusiastisk över våra dansövningar mer. De är jobbiga!

Att vakna till plogbilarna som stökar och på utanför fönstret är kanske nu inte det mest angenäma. Speciellt då den stackars asfalten får stryk och den jämrar och har sig. Nåja, sedan hade man då fyra fantastiska lektioner finska. Eller, så fantastiska var de nu kanske inte. Sedan hade vi en och en halv timme dansövning inför julshowen. Och vilken energisk och sprallig dansinstruktör! Man bli nästan rädd! Fart och på i dansen är det också. Tappade räkningen hur många gånger vi kom igenom den. 

Var ut och slirade idag (inte med bilen, utan med mig själv, platta skor bara så slirar det ganska bra). Ut på stan med pappa, på jakt efter lite saker till lördagen, och på köpet fick jag en tröja och en sallad från Wayne's Coffee. En bra deal tyckte jag. Jag var då moraliskt stöd och smakråd. I princip. 

Intressant väder. En hel del snö kom på en gång, och sedan har det även regnat lite idag, så det har ju varit halt som bara den. Fast nog är det roligt att se alla som leker i snön. Bl.a ett par som brottades i snön invid en busshållplats, barn som skuttar och härjar i diverse snöhögar, samt alla bilister som slirar i korsningarna. 

Dagens syn: ett ganska stort gäng pensionärer komma gående på ett fint led mitt i snöyran i morse. Inte på tvärs över kaserntorget där inget är plogat över huvudtaget. En del hade rullatorer.
Dagens idé: bygga en snögubbe på Piccolos parkering (bensinmack + butik)

Dagens tanke: "Du slösar inte med tiden när du gör något för Gud. Om du gör något av evighetsvärde i bara en av dina vänners liv, har du gett en gåva som är ovärderlig". Samt: "Det finns någon som väntar på att du skall finnas där, någon som kommer att lyssna till dig, kanske bara till dig - därför att Du bryr dig".

You knew me better than I knew myself

Kallt! Vinter verkar nu vara på väg med kyla och snö. Snön lär åtminstone vara på kommande, så vi får se. Vinterkappan är nu i användning, och den behövs nog. I alla fall idag. När det är kallt verkar min näsa vara konstant nerkyld, och det hjälper då inte att det drar från fönstret i mitt rum. Riktigt ordentligt drar det också. Så det är inte så bra att sitta i min fåtölj just nu, ryggen och nacken blir så sjuk.

Till på köpet håller jag på att bli förkyld. Så trevligt. Men jag skulle nog helst slippa. Jag har klarat mig länge nu, så ja skulle nog klara mig resten av året också. Nu när det håller på att bli mycket på gång nu igen. Imorgon är det precis en månad innan vår premiär, och vi har första dansövningen. Äntligen.

Nå, om vi ska vara lite filosofiska nu då. Fast, de var ju det också, det går inte att vara filosofisk på beställning. Men okej, om vi tar framtiden. Livet. Det är lite konstigt när livet hela tiden går i vågor, eller som jag ser det som berg och dalar. Nere i dalarna ser man bara vad man har direkt framför sig - en vägg. Men om man höjer blicken och ser framåt ser man istället ett berg, och när man tagit sig upp på berget igen så har man ett mycket större och lägre perspektiv på saker och ting. En bättre vy. 

Talade med en vän idag sådär snabbt om detta, fast sedan kom vi in på pulkbackar och sådant på någon vänster. Hm, ibland är det intressant hur diskussioner utvecklar sig. Från en sak till något helt annat. När man diskuterar verkar övergångarna hur logiska som helst, men sedan när man ser på startpunkten och ändpunkten förstår man vissa gånger inte ett skvatt. Fascinerande. 

Allt är vad man gör det till. Det mesta har två sidor. Ibland är livet helt enkelt underbart. Vänner är helt fantastiska. Ha ett öppet hjärta. Finns där för vännerna och andra. Le. Inställningen har betydelse. Spendera tid med dem du älskar. Var där du trivs. Här hör jag hemma just nu. 

The feeling when you are right where you're supposed to be. 

Life smiles at you, and so does your friends.

Sometimes you're just living a dream. 

Love the dream - it's your life.

We are the chosen generation

Dagens nya: Boxtaveras, istället för bokstaveras. Samt känslan när man faktiskt lyckats komma på något, och svarat rätt när man går igenom någon ny teori i matte. Ett svar som inte ens läraren trodde var rätt. Ibland kan även jag vara smart. Jag har mina stunder. De stunderna är oftast utanför skolan, men ibland händer det även på skoltid.

En bra kväll har det också varit. Har varit på cell, och det var nog grymt bra! Det ända jag då kunde eventuellt klaga på var att jag tydligen skall tala om två veckor. Jaiks. Nå, det blir bog bra, och jag får tala om min hjärtesak, eller med andra ord: det jag brinner för. Nice.

Den senare delen av kvällen spenderades på golvet i M-L's rum och det var också riktigt bra, bortsätt från att två tredjedelar av oss inte direkt kunde tala mer. Tungan bara slog knut på sig, och inget blev riktigt rätt. Detta resulterade bara i fler skratt, skratt som förgyllde en redan bra kväll. 

jag, fast i medeltiden..tänka sig..(på tal om hjortron)

Det finns de dagar som bara är fyllda med längtan och saknad. Denna helg och denna dag har varit sådana. Team-relaterad musik har strömmat ur högtalarna och en massa bilder har gåtts igenom. Ojoj. Har även försökt att tala med några, men ibland somnar man medan man ännu är online, eller så missar man bara varandra. Sådant händer och fötter när man lever och njurar. 

I miss the way the sunshine would light up your face

Jag gillar slöa morgnar. Därför borde jag lära mig att vakna tidigare istället för att sova länge och sedan stressa för att hinna till skolan. Inte för att jag egentligen stressar, jag har blivit van, så nu är det bara en "normal" morgon. 

Så, i morse vaknade jag som vanligt en 8-tiden, jag och min nyfunna dygnsrytm. Fast det tog nog ett bra tag innan jag steg upp. En film hann jag också se. Denna morgon när jag loggade in på bloggen och såg över den senaste statistiken blev jag aningen förvånad. Bilden nere visar statistiken, ganska symmetrisk va? Tänka sig. 

Annars idag har jag spenderat närmare halva dagen i sion, först så var jag dit och åt på en välgörenhetsmiddag för en missionsresa till Filippinerna. Sedan hade jag powerpointen idag, och lärde även upp en ny powerpointare. Så nu är vi åtta stycken. Nice!

Annars en slö dag, en slö helg; en riktigt bra helg! Sådant gillas. Julkänslan börjar göra sig märkt här och där, och den är snart här. Det är fyra och en halv vecka till premiär, och jag har cirka 10 veckor kvar i skolan innan penkkis. Ojoj, snart är det slut gott folk. 

Några av helgens tankar: Butiksbiträden, de frågar ibland på finska om man vill ha något annat, och på svenska frågar de om det är bra så. Vad skall man svara då? Jag menar, svaret på ena är nej, och på andra frågan är svaret ja. Hm? Den andra tanken var om folk verkligen vill ha med en på saker, eller om det bara är en artighet för att de egentligen bara vill ha med ens vän? Tyvärr tror jag att jag oftast hamnar att vara svansen, den som ingen vill ha med egentligen, men bara för att de vill ha med min vän så måste de bjuda med mig också för artighetens skull.

I am found in Your embrace

Vaknade som vanligt vid 8-tiden. Men tyckte att detta var alltför tidigt att stiga upp en lördagmorgon, så somnade om istället. Det hela slutade med att jag sov längre än jag först hade menat. Ojdå. 

Har spenderat några timmar hem-hemma, och för en gångs skull var det nog riktigt skönt. Träffade min farbror och hans fru också som jag inte träffat på evigheter, så det var en lyckad eftermiddag. Efter att man på hala vägar kommit sig in till stan igen och möttes av en tom lägenhet så blev det att fundera på vad kvällen kunde medföra. 

Det hela slutade med en sväng till Calzone för att hämta mat till M-L, och sedan en kväll i soffan med film. Ibland är det väldigt skönt att bara ta det lugnt och inte direkt göra något alls. Har förstås masserat M-L en stund, men annars. Idag var en "ladda batterierna-dag"

Har börjat skriva en julklappslista. Sådant tåls att fundera på. Samt den eviga frågan om vad man själv önskar sig till julklapp. Tycker väl inte direkt om den frågan, mest för att jag nästan aldrig har ett svar på den. På tal om jul kan jag även påminna om att det är dags att anmäla sig till den årliga julshowen. Här är några bilder från förra årets julshow "Den sjungande jul-granen 2009".

Save a place for me, I'll be there soon

Fredagens inlägg:

Tycker sig ha hunnit med massor idag. Skola, kaffe med mam, stadsrunda med vän, lärde upp en ny powerpointare, chillat och sett film med E, dessutom hunnit diskutera en hel del under dagens lopp. 

Det sammanfattar väl ungefär vad jag har pysslat på med idag. En riktigt bra dag som verkar gått i vänskapens tecken. Vänner är bra! Att sitta en hel kväll och bara se film, diskutera och ta det lugnt är riktigt bra. En dag på stan med en saknad vän är riktigt härligt! Att spendera tid med vänner är fantastiskt.

Köpte en ny tröja idag. Var på jakt efter en glutenfri bakelse. Fixat varma smörgåsar. Förundrats över att multimedian i Sion har något emot mig, det bråkar endast när jag har med det att göra, i princip. Vaknade kl sju i morse, och fick därefter för ovanlighetens skull en riktigt lugn morgon. Har nästa inte varit hemma över huvudtaget idag. 

Man behöver en input och en output i sitt liv. Om man saknar input kommer man snart att torka ut eftersom energin tar slut, och om man inte har någon output kommer kärlet att explodera av för mycket innehåll. Man måste kunna balansera, att själv få samt att få ge ut åt andra. Idag har varit en input dag. 

Here in Your presence, I am free

Ah! Vilken dag. Det har hänt mycket, men det har varit en bra dag. Har glömts bort av rektorn. Har fått veta att jag nu har ansvaret för multimedian på MVV. Har övar scennärvaro inför julshowen och diverse andra övningar med "Körteater Amanda" från Sverige som var på besök till skolan idag. Har talat med många fina människor.

På tal om julshowen är det nu dags att anmäla sig. Detta kan göras till mig, och om ni har frågor kan ni även ställa dem till mig. Vi har tre föreställningar, en varje kväll under helgen 10-12.12. Välkomna!

Det är mycket bättre idag än igår. Jag kanske inte förstörde så mycket i alla fall. Skönt. Idag har det då varit mycket. Har fredags-feelis efter dagens "In Town" i Sion, så jag kommer inte att vakna imorgon, eller så tror jag att det är helg. Inte lika bra. Vi skulle även få arbetsuppgift av rektorn idag, jag och en annan på klassen, men det tog 45 min innan rektorn kom på detta. Han hade även en annan lektion, så vi ville inte störa heller. Fast det var 45 bra minuter. 

Tycker verkligen om att tala med människor! Det är så givande och roligt, mera sådant till folket! Woho! Efter dessa många utropstecken kan jag bara meddela att i helgen kommer jag att lära upp tre nya powerpointare, så det blir roligt. Ah, det blir en bra helg tror jag. Vänner är bara så fantastiska! nice

All the broken pieces of my life..

Skrev en novell igår. Jag såg på en massa filmer igår. Jag talade med vänner igår. Jag förstörde det igår. 

Idag sov jag mellan fyra och sju efter skolan. Vi har fått manus till julshowen. Det regnar. Har inget att skriva. Jag förstörde det igår. 

Jag borde sluta vara kryptisk. Att inte säga rakt ut vad jag menar. Men det är svårt. Jag har i princip alltid varit lite kryptisk av mig. Jag är feg. Jag är rädd för att förstöra mina vänskapsrelationer. Jag tycker inte om stora människosamlingar. Jag har svårt att öppna mig för människor. Jag är rädd för att bli övergiven/vänd ryggen igen. Jag är rädd för att förlora mina vänner. 

Det är egentligen bra. Jag borde inte småsaker tynga ned mig. Speciellt saker som inte hade för avsikt att tynga ned en. Det är bra när människor säger vad de tycker och tänker. Fast ibland tar man det åt sig på ett sätt som kanske inte var menat från början. 

Jag förstörde det igår. Nu blir det bara värre. Ibland vore det nästan enklare att bara sitta tyst hemma i ett hörn hela tiden och inte säga ett knyst. 

Let's take a walk into today

Den långa dagen som bara fortsätter och aldrig tycks ta slut. Steg upp före klockan 6 i morse, vilket är emot mina principer. Eller, en princip som jag kom på idag. Jag är inte skapt för det. Plus att när man går till skolan och kikar upp mot himlen är himlen stjärnklar. Det är också mot mina principer. Visst, i vinter kommer jag väl ändå gå till skolan under stjärnklar himmel, eventuellt, minns inte från förra året, men jag kommer åtminstone inte stiga upp före klockan 6. 

Jag återvände för sista gången till medeltiden idag. Yrkesprov var det dessutom. Men ingen stress togs över det faktumet. Eftermiddagen och kvällen har varit en enda slö härva, och jag har egentligen inte gjort så mycket. Gnuggat mina sömniga hjärnceller för att komma på varför jag har ett blåmärke bredvid min ena knog, plus ett mitt på armen. Ömma är de också. 

Hittade en novell jag skrev för två år sedan, och plötsligt får jag lust att skriva en ny novell. Kan inte säga att de blir bra, men det är roligt att skriva. Kanske det också är en av orsakerna till att mina inlägg blir så långa? Har nu skrivit två och en halv sida, men tröttheten håller på att söva ner mig, så jag får ta fortsättningen någon annan dag. 

Kan inte låta bli att var och varannan minut kasta ett öga på chatten för att se om några av mina saknade och helt fantastiska nylänningar skulle logga in. Kan inte förneka detta faktum. Någon av de fantastiska österbottningarna skulle också gärna få logga in.

Jag vill träffa Dig snart. En kaffe/te/filmkväll/promenad? Det finns inget bättre än kvalitetstid med vänner. 

You hold me in Your hands, You won't let me fall

Det har varit en bra måndag. Konstigt nog. Om man riktigt skulle ha velat hade man möjlighet att fara hem en stund mellan varje lektionspar om man bara ville och blev klar då förstås. Idag: sista bokföringstimmen, mattetent, engelskauppsats och sedan sista lektionsparet biologi. Kvällen spenderades sedan tillsammans med vänner. 

Dagen började riktigt bra dessutom. Hade förstås somnat igår kväll medan jag ännu var inloggad på facebook och msn. Vanligtvis är det ingen som chattar med mig, det händer ju, men ganska så sällan. Nåja, bara för att man då råkar somna så skickar någon förstås. Typiskt. Men man fick ju läsa det på morgonen då i alla fall. Fast denna gång var det nog kul att det första man läser på morgonen är en komplimang. Kan dagen börja bättre? Innan man ens riktigt vaknat. Härligt! Tack! Sådant gillas starkt.

Saknar plötsligt ord att skriva ner. Kanske det är en bra sak att för en gångs skull ha slut på ord. Annars har jag massvis med tankar som snurrar runt och man får inte någon rätsida på det hela. Allting har två sidor.