We’ll be the dreamers of Your dreams

Är inne på de sista timmarna på detta år, 2010, och ett nytt år är snart här. Njuter för fullt av livet på MVV, stressigt emellanåt och mycket att göra. Men jag kan inte annat än att njuta i alla fall. Så enkelt är det faktiskt. 

Har egentligen inte så mycket att säga, det är för svårt att få ner denna upplevelse i ord. Men livet är underbart, och livet är inte om det inte finns lite motgångar. Det gör det hela lite mer spännande. Förvånades igår över hur "connectad" man kan vara med en del människor. Ett tecken på bra vänner, starka vänskapsband? 

Jag vill tro det. Och jag tänker inte ens försöka mig på en summering på det gångna året, men lite kan jag säga. Det har varit ett fantastiskt och livsförvandlande år. Det har hänt jätte mycket, varit med om mycket fått många nya vänner, upplevt en del av världen, alltså europa, och så mycket mer. Det går inte att beskriva och bekläda året i ord. 

Så, Gott Nytt År till er allihopa, och en förhoppning på ett välsignat och fantastiskt 2011!

We're gonna lift our voice in victory

Det har varit en helt bra dag, ingen desto mer stress över multimedian mera, börjar kunna det nu riktigt ordentligt. Men detta betyder dock att det är nu tekniken börjar krångla. Fast det är väl just det som är lite spännande. Lite spänning mår man bra av, eller, det brukar de säga i alla fall. 

Dagarna börjar flyta på, och de känns inte så omöjligt långa längre. Det ända är väl att jag skulle önska mig lite mer fritid, nu när tre av de annars ganska få timmarna fritid går åt att jobba och ställa i ordning inför mötena. Jag skulle inte annars klaga, men jag vet vad jag missar: tid med mina vänner. Vänner som man ser alltför sällan. 

Drama, det är nog för bra! Har det nu två timmar per dag denna vecka, och det är så grymt bra! Riktigt fint gäng är vi, och många bra övningar mm. Det är riktigt inspirerande! Detta är när livets sol lyser upp dagarna och man kan inte annat än att njuta. Visst, det finns saker jag skulle vilja ändra på, men jag har allt (nästan) som jag gillar här. 

Det tar så ont. Men jag vet inte vad jag skall göra. Jag känner draget och kallelsen, men jag vet inte hur. Inte utan rädsla att förstöra det jag redan har. Att ha ett hjärta som slår för andra människor är fantastiskt, att kunna hjälpa dem är ännu mer fantastiskt! Glädjen av att hjälpa andra är obeskrivlig, men när man fastnar och inte vet hur man skall göra är det desto jobbigare. Kallelsen finns kvar. 

Love so amazing

Dag två är snart till ända, nu är det bara att krypa till kojs, och hoppas på att man inte behöver vakna av att man fryser mitt i natten! Tur ändå att man tog med sig en filt. Dagen har varit riktigt bra, inte lika stressigt med "jobbet" - alltså att vara mediaskötare under lägret. 

En riktigt bra dag, bortsätt från några små missar från min sida under mötena, fast vissa av dem kan det hända att bara jag märkte. Osannolikt, men man kan alltid hoppas. Annars har dagen förgyllts av många saknade vänners närvaro, och det har varit helt fantastiskt att umgås med flera som man saknat så länge. Speciellt då man levde så nära inpå varandra i en månads tid. Ungefär. Speciellt den tiden när man bodde nästan som packade sillar. Men det var nog ändå fint på sina sätt. 

Många funderingar som kretsat runt i huvudet igen, och jag har även än en gång blivit starkt påmind om hur mycket mitt hjärta slår för andra människor. Det är lätt att förstå, men svårt att förklara djupet i det hela, det är inte det där "vanliga" som man bryr sig, utom djupare. Ingen bra förklaring, men det är det bästa jag förmår just nu. 

Jag mötte Gud idag under ett möte. Det var fint. Otroligt fint! Glädje.

We'll make it through

MVV har nu börjat, och det blev en minst sagt hektisk början på det hela. Jag kom mig upp på morgonen, riktigt passligt till tåget, samt hela tågresan. Det var när man kom fram som alla problem började. Jag hade ingen aning om "mitt" system, allts multimedian, inga kanoner, inga skärmar, ingen dator. Och inte någon större susning över hur allt skulle fixa sig. 

Jag hjälpte till en del, och fixade och grejjade tillsammans med ljud och ljus mixarna, tills jag snart började få en susning om hur det hela skulle börja riggas upp. Det slutade med att vi använde min egen dator, och det var i de sista minuterna allt blev klart. En väldigt stressad multimediaskötade såg att allt var klart för mötet ungefär 15 minuter innan det började. 

Mötet var bra, men det gick väl inte så värst bra med min ansvarsuppgift. Det hela med lovsångstexten försvårades när jag inte såg något på min egen skärm, utan endast den text som alla andra såg på skärmarna. Whopidoo! Klarade även av en videosnutt och några slides till predikan. 

Men trots den stressiga början på MVV är jag nu nöjd. Har träffat många vänner igen och jag kan inte annat än att le. Ibland känns det som om man inte varit ifrån varandra på så länge. Det är nog speciellt att träffa flera av dem man spendera större delen av sommaren med och umgås med dem. Det är som att fortsätta där man slutade utan något avbrott.

Imorgon väntar ännu en mycket hektisk dag och jag måste säga att jag fasar lite för allt som skall göras imorgon. Någon annan som vill ta över? Nå, nog skall det väl gå, man får ju umgås med så fina vänner där emellan. 

There's a place for us

Packa. Jag gillar nog inte att packa. Eller, nog går det helt bra, och ibland till och med roligt, men för det mesta är det bara jobbigt. Dessutom gillar jag inte att frysa på natten, det gick ju bra i somras för då var det ju varmt, men nu mitt i vintern i några klassrum? Ingen aning hur det är där. Så, för att lösa problemet, lite i alla fall, så kommer den röda filten med. 

Det blev en sen packning, råkade somna i systers säng medan hon lyssnade på sina nya skivor. Tidigare på dagen spenderades även någon timme inne i staden med en hel drös andra människor som även var ute på stan. Lite för mycket folk som sprang runt och trängdes för min smak. 

Imorgon sker det, det man väntat på ett bra tag nu. MVV. Tåget  avgår om åtta timmar, och jag har en del att göra än. Men som någon sade här förra året: sömn är överskattat. Så lär det även vara resten av veckan, och inte mig emot! Detta kommer att bli roligt, och alla fina människor man kommer att få träffa igen! Vi ses!

And with every new sunrise You come and open up my eyes

En mycket lugn dag. En sådan dag då man nästan bara går runt i pyjamas. En typisk slö julhelgs-dag. Sedan blev det dags för gudstjänst i sion och idag var det nog ganska lite folk i bänkarna. Men ändå bra, min mor kom även med idag, till min förvåning. Men glad blev man ju. Och pastorn som hoppades att julhelgen varit trevlig och att man gått upp några kilon. Är det jul så är det.

När vi körde hem igen så såg man väldigt lite av den snöyra som det ryktas om att skall komma hitåt, men snöyra som snöyra, dålig sikt och halt var det ändå. Fast det var nog både roligt och lärorikt att köra i detta väder, så nu har man lärt sig lite mer. 

Snart börjar förberedelserna för resan till Sibbo och Midvinterveckan, tvätt, packning, handlande av fördkost och sömn så att man orkar upp till tåget. Oftast undrar man ju varför man är så morgontrött, och så kvällspigg. I somras var det inge problem med att komma upp, som tur var, men det var väl nog undantaget som bekräftar regeln. Hoppas bara att resan ner går smidigt utan några större förseningar, samt att jag hittar någon som kan hämta mig från tåget sedan också. Någon frivillig? *smile*

Bilder från i somras då vi hade haft vår sista konsert och experimentera lite. Lite nostalgi och minnen kan  alltid lysa upp dagen. Och snart får man träffa flera finfina människor från i sommar. 

Soon and very soon..

Julen blev nog bra detta år också. Julafton nummer två firades hos farsan. Det blev julmat, mera julklappar och gemenskap. Ingen kalle anka dock. Fick en kupé-värmare till min bil, ännu en säsong av NCIS samt ett presentkort till VR, så nu har jag en betald tur-retur resa till nyland. Så nog kommer man iväg ner i vår också. 

Imorgon blir det väl antagligen att åka in till staden för att shoppa lite på julrean med alla andra som tänker bege sig in till staden. Har siktat in mig på några saker jag åtminstone vill ha. En halsduk står på listan över saker jag skall ha inhandlat, före jag åker ner. 

Sitter för tillfället hemma och myser framför brasan och värmer mig medan en film rullar på tv:n. All ära åt julen och allt julstök, men ibland är det skönt med en stund för sig själv. Eller en stund när man bara talar med en vän i godan ro. Hade en fin pratstund med en av mina vänner inatt, och det var mycket givande och behövligt. Ser nu fram emot midvinterveckan mer än någonsin!

All I want for christmas is you

So this is Christmas..på riktigt! Julafton är här mina vänner och läsare! Snart förbi dessutom. Julmaten är lagad och till en del uppäten, nu skall den bara ätas i några dagar till! Det är nog jul det! Speciellt på juldagsmorgonen när man får äta smörgåsar med kalkon eller julskinkan på. Eller den kallrökta laxen. 

Min syster kom igår på att de dyraste sakerna på önskelistan så får man inte i julklapp. Vilket var väldigt finurligt sagt. Saken var bara den att jag behövde strumpor av tomten denna jul, och det hörde inte precis till de dyraste julklapparna. Men ändå såg det rätt så mörkt ut ett bra tag, fast jag fick några par till sist, fast till min systerst bestörtning fann hon sig med 13 nya par strumpor.  

En relativt stor hög med julklappar är nu öppnade och bland annat en brödrost, två säsonger av NCIS, tröjor, två vantar och lite annat skoj, och ett te-skrin fullt med tepåsar! Nu skall här drickas te! 

Inte att förglömma varför man firar jul i första hand, Jesu födelse! Tänk det, grattis på födelsedagen! Och God Jul till alla er andra! 

We wish you a Merry Christmas!

En riktig GOD JUL till folket! Det är dan före dopparedan, känns väl inte riktigt så, men det är okej, jul känns det som i alla fall, och det är väl huvudsaken. 

Igår kunde jag inte sova, så jag hade tidigare på dagen råkat se en hel del trailers på internet och valde då en av de filmer jag tyckte lät intressanta och såg på den. Riktigt bra måste jag säga, trots att jag igen ramlat över en av disneys stjärnor i huvudrollen. En gråt-film. Men mycket fin. The last song.

Idag har jag sprungit på staden och även varit till tågstationen, så nu har jag min tågbiljett ner till nyland till på tisdag morgon. Så nu är det bestämt. Nästa fråga: när och hur tar jag mig upp till österbotten igen? Hm, alla dessa eviga frågor. (thihi)

Ikväll har vi haft en del av släkten på besök, och det också mycket trevligt. Nu uppesittarkväll och imorgon är det julafton. Tänk det ni! Julafton. Wow. Det betyder julklappar att öppna och vänner att uppmuntra och hälsa en god jul.

Såhär i juletiden har jag även ett tips som jag tycker ni kan prova på: att sätta kanel på plättarna! Jättegott, sätt kanel, socker och grädde. Mumus! God Jul till er alla och hoppas ni får en fantastisk julafton!

When you first took my hand on a cold Christmas Eve

Låt oss säga att det har varit en bra dag. Jag vet inte, eller det kanske inte alls har varit det, men jag bryr mig inte så värst mycket. En glömd uppgift, julhandlande och en vända med julklappsutdelning för God Jul Vasa. Det sist-nämnda var mycket givande. 

Ibland är det så lätt att ta sig vatten över huvud. Ibland slår det mig att jag tagit på mig alltför stora saker. Ibland önskar man också att man kunde ta tillbaka något man sagt. Eller lovat. Vänner är en helt annan sak här. Nog kanske man ångrar något man sagt när det gäller vännerna också, men annars. Jag tror inte jag har ångrat ett enda löfte jag gett till en vän. Vänner är så värdefulla, så jag vill alltid finnas där för dem. 

Det är kallt ute. Så att man inte riktigt vill gå ut. Förståeligt när det är cirka 45 graders skillnad. Men nog är det fint ute. Det är något speciellt med att vara ute när det är så kallt. Det blir så tyst, och vackert, glänsande, och sedan månen som lyser upp snötäcket med sitt bleka sken. 

All it would have taken was some time

Sista julshoppingen gjord, och idag kom även de julklappar ja beställt på posten också, så nu borde jag ha alla. Borde bara paketera in alla julklapparna så man ser att man faktiskt har allt i god tid före julafton. Eller ja, jag kommer inte att dela ut alla på julen, utan några ska delas ut senare också. 

Var på stan med syster idag. Det var nog väldigt intressant måste jag säga. Träffade en vän också när jag var på stan, var också väldigt glad att jag gjorde det för nu åker hon ner till nyland över julen. Själv vet jag ännu inte när jag åker. 

Mitt inne i julveckan nu. Ingen desto större stress över fredagens julmiddag samt allt det andra och det mesta är klart. Julklapparna ska inlindas, julmiddags-dukningen skall planeras och göras, maten inhandlas och göras samt en sista städning. Just det, julstrumporna skall också fixas. 

Igår kom det till lite mer julgodis på kvällskvisten, idag kom pepparkakshuset upp och imorgon mer julgodis. Syster får jullov imorgon, och hon skall fira det med en film. Vilken kreativitet! Själv skulle det vara mycket roligare att åka pulka i vår pulkbacke/källarbacke. 

Saknar mina vänner. Alla. Sommaren, upplevelserna bergen. Snart är det MVV, då får man träffa många vänner igen. Måste bara komma fram till vad jag ska göra där först och när och hur jag far ner. 

What ever is ment to be will work out perfectly

Det finns inte så mycket finare än luciatåg framfört av barn. Så otroligt sött. Jag börjar snart förstå föräldrarnas stolta och rörda blick som man kan se i deras ansikten på julfesterna i dagis. Det är så otroligt fint. Som när de först kommer in försiktigt och svagt nynnande, tills de i sista sången sjunger för full hals och bara strålar av lycka. 

Jag har lite roligt åt min mor. Här en dag bad hon mig att rensa ur de röda paketen bland alla de som fanns under julgranen. Saken var den att det får endast vara silver eller vita paket under granen. Alla de andra, speciellt de röda ska gömmas undan. "Men det måste ju se fint ut". Jodå, det räcker inte bara med att granen går i vitt och silver, det måste även paketen göra. Jösses. 

Men inte tog jag det så hårt, hade lite roligt över det istället. Tänk nu om någon frågar vad man vill ha i julklapp: "Ja jag vet inte, fast det har inte så stor skillnad så länge du paketerar det i vitt eller silver julpapper så att jag kan sätta det under julgranen..". Vi fick oss alla ett gott skratt och sedan dök jag in under julgranen på jakt efter röda paket. 

Tycker fortfarande inte om att rätt så klara planer ändras. Så nu vet jag inte alls något längre. Skall jag fara ner till nyland på måndag eller på tisdag? På måndag har jag sällskap ner, men vet då inte hur det blir med natten mellan mån-tis. Om jag far ner på tisdag reser jag själv. Knepigt. Irriterande. Fast på samma gång helt förståeligt. Tips?

'Cause you had a bad day..

Söndag. Om det skulle ha varit en vanlig söndag skulle tekniken ha fungerat, jag skulle inte ha suttit ensam, jag skulle ha blivit sedd, jag skulle vara i lägenheten i stan med mina kämppisar, det skulle ha varit skola imorgon. Men det har inte vanligt en vanlig söndag. Så inget av det ovanstående stämmer. Snarare motsatsen. 

Jag är hem-hemma. Vi har haft en del av släkten över på julkaffe, tekniken fungerade inta alls som den skulle på gudstjänsten, jag satt ensam, jag saknar vardagen. Redan. Visst, det är väldigt skönt att inte behöva fara till skolan imorgon.

Hade nog en riktigt trevlig pratstund med en av mina vänner i början av gudstjänsten. Det var fint. Egentligen har väl inte dagen varit så tokig, det är bara jag som är så negativ och sur. Jag tror det stavas "dåligt humör". 

Livet är nog inte så dåligt. Egentligen. Alla har vi våra bättre och sämre dagar. Idag var inte min dag.

When all the dreams of children, once lost will all be found

Egentligen är det ganska intressant att fara och julhandla med alla andra som är på samma gång. Speciellt när man börjar lyssna på de samtal man hör runt en. Det sammanhang som bildas kan bli ganska roligt. Fast på samma gång, jag gillar nog inte alls att befinna mig på ett ställe som är smockfullt med folk. 

Har varit hem-hemma ett dygn, och jag har snart slagit rekord för denna hösttermin. Endast det att denna gång har jag inget annat hem jag kan fara till, först om tre veckor när internatet öppnar igen. Fast det skall nog gå bra. Lite annorlunda bara. 

Har varit in till stan idag och hjälpt till att paketera julklappar till ca 150 familjer i vasa. Det är mycket julklappar det ska jag säga. Sedan en tur via någon butik för att se om julklapps-lyckan var med mig, men kom hittade inte det jag sökte. 

Väl hemma senare på kvällen blev det lagande av julgodis. Mums! Måste säga, receptet kanske inte lät så gott, men ack så gott resultatet är! Bild av det fina resultatet nedanför. Och jag tror bestämt jag skulle eventuellt kunna börja fotografera igen. Det är ju så roligt!

Receptet hittar ni här.

Putting up the Christmas tree with friends who come around

Har flyttat hem, och syster är på mig direkt. Inte är det lätt inte när syrran vill att man skall ta igen all den tid man missat att vara hemma och vara storasyster. När man kom hem var den ena julgranen redan klädd och runtom på golvet låg alla lådor med julgransdekorationen. 

Syrran drar ivrigt iväg med en mot övre våningen där "våran" gran skall kläs. Den i vardagsrummet i nedre våningen är "off limits" så att säga. Den skall endast se ut så som mamma vill att den skall vara, stilren och efter temat vitt och silver. Granen på övre våningen så är det fri klädnad på, så den klär syrran helt fritt efter hennes smak. Måste säga att den på nedre våningen ändå är finare. Mindre kaos. Kan sätta bilder senare. Eventuellt. 

Nu försöka packa upp lite och sådär diskret gömma undan alla julklappar på något smart ställe. Tycker dessutom att mina julkort jag skickade för en vecka sedan borde vara framme snart? Nåja, imorgon är det  inpaketering av otroliga mängder julklappar för "God Jul Vasa" - projektet.

So this is Christmas..

Denna sortens frihet stavas "Jullov"! Jag har jullov. Tänka sig. En vecka till julafton och tio dagars tills nyland. Woho!

Sista skoldagen spenderades med prov, fast läraren hade nog lite medlidande, så han bjöd oss på choklad som vi fick äta medan vi skrev tenten. Inte så illa trots allt. Sedan såg vi slutet av en ganska så konstig film, hade en kort frågesport, och avslutade sedan dagen med ett avsnitt av "Pistvakt".

Har dock redan varit till skolan ett varv och möttes av "..men va gör du här? Du har ju jullov?". Mycket fint. Fixade bara ett intyg till mina tågbiljetter samt lämnade in en läsförståelse. Så nu är det jullov på rikigt.

Jullov! Vilket också betyder att jag flyttar hem-hem för tre veckor, varav en av de veckorna kommer att spenderas i nyland.

Me? I guess I was a shoulder to cry on

Rubriken - det är en sådan person jag vill vara. 

Är lite ganska så totalt flippad just nu. Woho! Ja, men grunden till detta då är att jag kanske eventuellt ätit för lite saltmat och lite för mycker socker. Inte rent socker då, men jag blev bjuden på en chokladkakebit när jag var på café med min saknade celledare som numera bor i Norge, samt att jag inte hann äta något vettigt innan vi for och bowlade. Och medan vi bowlade försvann en vitchokladplatta helt mystiskt. 

Så jag har kanske lite för högt socker i systemet just nu. Grymt roligt hade vi dessutom, samt att det är en vecka till julafton, jullovet börjar imorgon, och det är elva dagar tills man åker ner till nyland. Man blir ju så glad! Väntan är snart över! Jee! Först julen och allt vad den medför, och det är ju inte så illa det heller. 

Sista julklappen är på gång, och jag kan snart börja slappna av. Saken är bara den att nu hamnar jag att fara in till stan nästa vecka med min syster och hjälpa henne köpa julklappar också. Jee! Jag som tycker det är så jobbigt att komma på vad man skall köpa åt folk. Vissa kommer man på direkt åt, men andra är inte lika självklara. 

Jullov imorgon. Bara en tent kvar och sedan; frihet! Sedan blir det att packa och städa för hela slanten, däremellan skall jag hinna till tågstationen och skaffa tågbiljetter samt köpa den sista julklappen innan jag styr kosan hem-hem. Sista kvällen i lägenheten nu då för detta år. Jullovet kommer nog att bli riktigt bra tror jag. Och riktigt fina människor kommer man att få träffa också. 

I can't stand the distance - I can't dream alone

Vad är det som gör att vi finns till just här? Vad är det som gör att vi är just den man är? Varför är jag jag? Varför bor jag här? Så många frågor, skulle kunna fortsätta ett bra tag till. Men så lite svar. Tur är väl att Jesus har alla svaren. 

Filippiner-teamet har anlänt till Merida och skall nu vara där i närmare fyra veckor. Detta gör att alla minnen från sommarens team på Balkan kommer till liv. Jag längtar att få fara på ett liknande team igen, men det är inte min tur än. Värmen är något man faktiskt saknar nu när man känner sig genomfrusen bara för att man vågat sticka näsan utanför dörren. 

Människorna. För att inte tala om dem! Dels det egna teamet, men även alla de man träffade i Osijek och alla andra fantastiska ställen man var på. Alla de otaliga timmar i buss, alla konserter, gemenskapsdagar, stränderna, Mostar, Bugoino, Warzawa, luftmadrasser, konserter, möten. Allt. Jag saknar allt detta. 

Anything is possible if You just believe..

Där har vi den där förädiska saknaden igen. Då den bara skall riva och slita i bröstet på en. Varför det? Snart är det i alla fall MVV, och då får man träffa en hel del av de saknade nylänningarna. 

Dagens låt. Lyssna på texten. Texten säger det mesta idag.

Det är tungt nu. Vet inte varför. Men saknaden och alla minnen sköljer över mig. Vänner för livet, ja, är det inte fantastiskt? Jag vill alltid finnas där för alla mina vänner. Alltid. Det ska du veta du fina människa. 

You'll always be loved!

Ingen sovmorgon idag. Vilket betydde att det var om möjligt ännu trögare att stiga upp idag. Har inte återhämtat mig från helgen och förra veckan än. Annars är det nog en konstig vecka. Skulle ha haft ledarskapsdagar i skolan idag och imorgon, men den som först skulle komma sitter i ett tält i Afganistan, och reserven anmälde sig sjuk igår. Woho. 

Så idag har vi haft första hjälpen samt en fd. polis som kom till skolan och berättade om narkotika och narkotikamissbruk. Bra lektioner, men kanske inte riktigt det man väntat sig. Fast, egentligen skall man väl inte klaga, slutade redan 12 idag, och imorgon blir det sovmorgon. 

Har nu fixat den näst sista julklappen, så den borde vara på kommande. Bara en kvar, och det är tio dagar till julafton. Det börjar vara rekord snart tror jag. Imorgon åker jag hem-hem en stund för att sitta barnvakt år syster. Passar på att ta hem lite saker från stan på samma gång när internatet är stängt över jul.

Fick gäster idag, tre dessutom i två olika omgångar. Det var ett tag sedan, och riktigt roligt. Missade dock vår första gäst, men denne lämnade en julklapp under min kudde. Gissa om jag blev förvånad då jag skulle lägga mig och kudden plötsligt var väldigt knölig och skarp. De två andra gästerna var nästan bara in och svängde, men mycket roligt och överraskande. Sådant gillas skarpt. 

Har även talat med min högst saknade vän från Karis, och även det var mycket bra! Ojoj, vänner är nog obetalbara! Kul att det är jul och man får ge gåvor utan att ha någon större orsak. Det är nog roligt att ge gåvor, fast desto mindre roligt att vara fattig studerande och inte kunna spendera lika mycket på presenterna. Det blir mer krävande att komma på passande gåvor i rätt prisklass. Gåvor gör att man känner sig påtänkt. Det är fint. Brev är också riktigt roligt att få. 

Even if you cannot hear my voice I'll be right beside you

Nu är det snart jul allihopa! Idag är det tydligen lucia, vilket hade gått mig helt förbi tills jag gick över torget och undrade varför där var ovanligt många människor. Hann inte mycket längre än så innan man hörde trummor komma närmare, och mitt i allt fick man beskåda luciatåget. Sedan på vägen hem möttes man av en bil som hade en julgran på taket. 

Dessutom har jag idag postat mina julhälsningar. Inte var det många, men några har jag redan dela ut för hand, plus att man behöver ju inte börja så stort. Hoppas nu bara alla hittar fram. Nu för tiden håller man inte precis reda på allas adresser. 

Sedan var det otroligt trögt att stiga upp imorse, trots att vi började två timmar senare än vanligt. Ett mycket bra påfund av rektorn var dock att vi bara hade två timmar i skolan idag. Vi var tillräckligt "döda" i alla fall. Eleverna var helt färdiga och övertrötta, och det där med att koncentrera sig och tänka gick inte alls. Det ända som fungerade var skrattet, ett resultat av vår övertrötthet och därmed var vi rätt så lättroade hela bunten. 

Såg en riktigt fin film idag. "Charlie St. Cloud". Mycket fin och jag rekommenderar den nog. Ja, jag vet att Efron har en av huvudrollerna, men jag bryr mig inte. Jag valde filmen för handlingen inte för skådespelaren. Men, jag måste ge Efron att han spelar rollen bra. 

Rubriken säger allt idag. Det finns inget roligare än att hjälpa och uppmuntra vänner. Jag tror jag sagt det någon dag här tidigare. Men det är så sant. Hittade ett ordstäv idag också. Ett fint sådant.

"Find a guy who will pick up every piece of your broken heart

keep one for himself and replace it with a piece of his"

There is a good and bad in everyone

En rätt så intensiv dag, men ändå helt lugn. Mitt emellan kan man väl nog kalla den. Stundvis i alla fall. Sov länge, men sedan satte allt program ganska snart igång. 

Det hela började med att man gick ner en våning för att få håret för-behandlat inför showen. Sedan iväg till Sion för att fixa powerpointen inför gudstjänsten. Riktigt roligt hade vi, eller åtminstone jag. Jag var tvungen att fara innan själva gudstjänsten, men jag hoppas att det gick bra för de som hade den under själva gudstjänsten. "Talade" med lovsångarna på scen genom skärmarna, och det var roligt. Då behöver man inte försöka överrösta musiken, utan kan skriva det man vill säga istället. Praktiskt. 

Kan ju tillägga att håret blev ännu större sedan..

Sedan lämnade jag över powerpointen och for till Rollercenter för att för sista gången förvandlas till kompanjon. Håret var som vanligt en historia för sej. Ett ord räcker: Volym. Igår filmades showen och idag fotades alltihop. Vi får väl se sedan hur det blev. Här är åtminstone en bild på min fina frisyr och sminkning: 

En riktigt bra show, den allra sista för min del. Sedan var det bara att börja roada ner alltihop. Var inte där tills slutet, det är tvåornas uppgift, men nog räcker det att man kommer hem från skolan halv ett en måndag morgon. Är nu stel och sjuk lite här som var. Speciellt fötterna är sjuka. Men nu sova, och endast två lektioner imorgon. Skönt. 

Här har vi en som åldrades i förtid..

En av mina kompanjon-medarbetare

Vi kompanjoner..mitt hår var nog ännu större senare..

Close your eyes and take my hand

Vilken dag! Passade på att sova länge, för något sådant lär det inte bli på ett tag framöver. Om en vecka, då kanske. När jag vaknat och försökt mjuka upp mig lite eftersom man var otroligt stel. Hm, undrar om jag gjorde något speciellt igår?

Farsan bjöd på lunch på stan, och jag handlade lite efteråt, och sedan hem för att förbereda lite julklappar och julkort. Borde verkligen försöka skicka ut dem snart. Showen idag gick bra, någon miss från min sida i dansen, men annars en riktigt bra show. Ytterst fina människor hade man i publiken också. Många kramar blev det efteråt och lovord om årets show. 

Agerade även jultomte i förtid i folkvimlet efteråt. Fy vad det är roligt att se alla glada miner. Nog är det speciellt att glädja människor. Mera sådant! Många kära återseenden blev det också. Det var en bra kväll! Spenderade inte lika lång tid med att få bort allt smink idag heller. 

Vänner är nog speciella. Har jag sagt det? Många lovord från en hel drös med vänner och bekanta idag. Nice. Det är något speciellt med uppmuntran. Underskatta inte dess makt. Tänk att något litet kan bli något så mycket större! Att uppmuntra, glädja och hjälpa människor är nå av de få saker som är så otroligt upplyftande!

Black Or White? - Let's take both

Det gick ju fint! Premiären alltså. Fick se min sminkning för första gången strax före också, och ja. Vad skall man säga. Ganska så hemsk, men jag gillade den. Bild kommer väl nog senare. Kom på att sminkningen var rätt så effektiv, många blickar när man rörde sig bland publiken efter att själva showen var slut. Plus att jag och mina sambos for och besökte julfesten i Sion (ungdomarnas julfest). 

I Sion hann man inte längre än innanför dörren innan man blev foto-objekt av pastorerna och en av ungdomsledarna. Vad fint. Hade inte tvättat av mig sminket, och ja, kan säga att jag fått många fina kommentarer om mitt utseende ikväll. Plus de som först inte känt igen mig, det är en sak som är roligt, och det när man märker att först ser folk snabbt på en, som i förbifarten. Men ser strax tillbaka, för det var något som inte stämde. Det är då jag ler. Jag är lite kluven så att säga. 

En riktigt bra kväll, fast problemet kom sedan när man skulle försöka få bort allt det vita och svarta. Hemska saker, räcker det inte med att man såg ut som man gjorde, utan man skall skrubba i 10-20 minuter innan man skymtar den person man en gång var under alla lager smink. Håret tänker jag inte ens nämna. 

Imorgon kör vi allt igen, och imorgon kommer det att vara helt otroligt många i publiken som man känner. Hjälp. Fast, det skall nog gå bra, varför skulle det inte det?

You make all things new

Är fortfarande helt slut. Övningar mellan åtta och fem idag, planerat i alla fall, men vi fick fara hem redan klockan fyra. Nu kommer vi endast att köra igenom showen fem gånger till, och sedan var det helt klart för min del. I alla fall som skådespelare, men i publiken kan man nog vara något år också. 

Efter "skolan" for jag på den sista lektionen på ledarskolan, och sedan efter det hämtade jag mina sambos och for till ett citymarket lite utanför staden för att handla lite. Trötta var vi, så det blev aningen flippat nu som då, men roligt var det. Och vi har nog inte skämt ut oss helt. 

Tycker fortfarande inte om när något som man haft ordnat i över en månad, och sedan får man plötsligt reda på att man måste hitta nya människor för att de första inte längre kan. Har man lovat en sak så har man det, då måste man ju ta det i beaktande innan man lovar nästa sak! Talar nu om den kära powerpointen i Sion. Eftersom jag och resten av FKF:arna är på showen måste vi ha lite specialarrangemang i helgen eftersom majoriteten av de som sköter powerpointen är FKF:are. Hade fixat det för över en månad sedan, men nu måste jag arrangera om för både söndagen och fredagen. Ah, jag älskar detta. Eller så inte. 

Har man lovat så har man. Försöker nu få nå svar från människor men det går inte så bra. Därefter så är jag just nu en trött och ytterst irriterad människa. Tycker inte alls om att något man trodde var fixat och under kontroll sedan länge plötsligt visar sig inte alls var fixat bara dagen eller dagar före. Ibland får man bara lust att slå och sparka. Borde skaffa en boxningssäck. 

We can be the kings and queens of anything if we believe

Är helt färdig! Har nu varit hemma i knappt tre timmar, kom hem runt en halv nio, och har nästan inte gjort annat än sovit sedan dess. När jag kom hem tänkte jag "ett avsnitt NCIS och sedan sova..", men tro inte att jag ens hann se halva avsnittet innan jag sov. 

Det har varit en tung och rätt så ansträngande dag, och man är helt slut i kroppen. Först tent från morgonen, och sedan mellan 10 och 8 har man varit och övat inför julshowen. Vi kom väl igenom den två? gånger. Kommer inte ihåg så bra. Nu på riktiga scen och allt på riktigt. Kom även igenom hela både med scenkläder, rekvisita och mic. På onsdagen. Brukar inte hända, men det är bra. 

Många talanger finns det nog i skolan, och från manuswt har vi justerat en del, och vi får en bra julshow. Verkar det som i alla fall. Idag hade vi även med kulisserna och ljusen, så man fick en bra bild på hur det kommer att se ut på premiären. Jag tror det blir bra. 

Nu orkar jag inte hålla ögonen öppna längre, så skall väl gå och sova igen. Gonatt. Fast jag kan väl säga ännu en sak; en av mina bilder från Kroatsien kommer att vara med i våra kulisser. Lite stolt blev jag nog när jag såg det, inte är det varje dag en av ens bilder visas på storbildsskärm (17x4 meter!) Inte illa.

Exactly who we are is just enough

En dag som från början såg ut att bli tung men som till sist blev relativt lugn och bra. En bra dag. 

Skulle ha haft fyra timmar av roadning och bygge av hela sceneriet och läktaren och allt det andra som skall fixas innan man kan dra igång en show. Vi hyr en sorts sporthall, eller vad det nu ska kallas, så allt skall byggas och lagas från grunden. Läktarn och scen då. I princip. 

Vi treor var där från morgonen, och en del fick sluta redan vid 12; två timmar tidigare än vad som var sagt från början. De rara, ljudliga, vimsiga och härjande tvåorna var där ända tills allt var klart, och hörde rykten om att det blev 8-10 timmar där för dem, allt som allt en 13 timmars skoldag. Så nu kanske de inte skriker och härjar så mycket. 

Imorgon blir det för största delen av skolan en 12-timmars skoldag. Whopdido! Först en tent, och sedan 10 timmar övning. Detta kallas då julshowsvecka. Jobbigaste veckan på skolåret, ungefär. 

Idag har jag annars förutom att bygga läktare och lite annat inhandlat mina "problem-julklappar", alltså de som jag vet att jag skall ge, men inte hittat att införskaffa någonstans ifrån. Men detta är nu fixat, och nu har jag bara två personer kvar, och lite smått som skall fixas ännu. 

Dagens låt som gått på repet: There's a place for us
Måste bara säga att just nu talar musiken väldigt mycket till mig, mer än vanligt. Fantastiskt. 

It won't be long now, it's just about here

Julshowsveckan har dragit igång, och vi har nu kommit igenom hela showen två gånger. En gång i bitar, en gång helt igenom. Lite justeringar här och där, och en hel del tid som skall dras in. Det vill säga att showen har varit för lång de gånger vi hittills dragit igenom den.

"Working 9 to 5.. what a way to make a living.." Ja, det var då dagens melodi. Övningar är också ett annat sätt att stava dagens händelser. Övningar och övningar, sade jag övningar? (insider från showen). Efteråt är man sådär lagom slut och övertrött, sådär så att det blir lite flippat. Så morgonen blev flippad när man hade fint besök som sov över, och kvällen blev flippad. Vilket betyder en helt bra dag. 

Spenderade kvällen med min saknade "sambo" som jag inte hade träffat på länge, och även på pepparkaksbakning hos hennes syster. Fick igen klart för mig hur fint instrument akustisk gitarr är. Något jag vill lära mig någon dag. Så vi samlades en hel del i etta rummet och sjöng lovsånger med endast en akustisk gitarr som komp. Härligt.

Imorgon dag två av den galnaste/jobbigaste veckan i skolan imorgon. Eller vad man nu vill kalla denna vecka. Imorgon är det dock inga övningar, utan imorgon skall allting riggas upp i Rollercenter där vi kommer att ha showen, så, vi abin kommer att vara där mellan 8 och två, medan tvåorna kommer att vara där från 10 och sedan så länge det sedan behövs. Julshow hela veckan lång. Oh, så slut man kommer att vara. 

Sorrow will be turned to joy

En rätt så lugn dag. Vaknade utvilad och fick en lugn morgon. For till farsan där jag fick laga "riktig" mat, alltså helt från början, inte nå halvfärdigt, vilket var skönt. Åt med farsans familj, och styrde sedan tillbaka kosan mot staden där en fin gudstjänst väntade. 

Gudstjänsten var bra och en bra predikan/undervisning också. PASSION. Vilket fick mig att fundera lite, och en fråga som ställdes var "vad är din passion i livet?" och som svar "det du prioriterar och spenderar tid för". Alltså dit man lägger det mesta av sin tid, det är ens passion. Relativt sätt alltså. Visst, skolan kanske tar det mesta av min tid, men jag lägger själv mest tid på mina vänner och att bry mig om dem. 

Efteråt på kvällen blev det inflyttningsfest vid B med ytterst fina människor. Efter det fick vi fint besök hemma av en av mina "sambos" från förra året. Vilket var mycket fint! Jag gillar den känslan när man saknat någon otroligt mycket, och just den känslan när man får träffas igen. Fantastiskt. 

Julshowsveckan inleds imorgon. Ja, imorgon, på självständighetsdagen står andra stående övningen på schemat. Men vi behöver det, och egentligen klagar jag inte. Jag saknar mina vänner i nyland, och ja, saknaden blir lite större när en av mina klasskamrater har en lite överdriven nyländsk dialekt/brytning i sin roll. Men otroligt roligt är det. 

Feel the life in the breeze

En rätt så konstig dag, men ändå lugn. Dagens höjdpunkt var välgörenhets-konserten i Sion för God Jul Vasa - Projektet. Träffade lite människor på samma gång, och det var nog bra. Hade först inte tänkt åka, men något fick mig att åka ändå. 

Det har väl inte varit min dag, men den kunde ha varit flera gånger värre. För att se på de positiva sidan. På tal om den positiva sidan, talade med en vän här om dan som jag tyvärr talar med väldigt sällan. En kommentar jag fick under det samtalet var att "det är roligt att du faktiskt bryr dig om hur det är med en". Blev väldigt glad av detta, men på samma gång lite förundrad. För mig är det en självklarhet att bry mig om hur mina vänner och de i min omgivning mår. Fast på samma gång slog det mig att det som är en självklarhet för mig behöver inte vara en självklarhet för någon annan. 

Tack och lov för vänner. Tack för att jag får bry mig om mina vänner. Tack för att jag får finnas där för mina vänner när de behöver mig. Jag finns alltid där för mina vänner. Alltid. 

How wonderful, how beautiful Jesus

Sista skoldagen innan julshows-veckan och allt vad det innebär drar igång. Första stående övningen är förbi, och jag tycker att det gick riktigt bra, är väl igenom två tredjedelar av showen hittills. Mer blir det på måndag. Observera här att jag måste vara i skolan på självaste självständigheten. Jo ja tackar  (för att citera en ofta förekommande replik).

Det har varit en relativt bra dag. Jag har fått tillbaka min bil, och nu är den hel och fin igen, dessutom nytvättad och polerad verkar det som. Åtminstone så verkar den lite självlysande, så något har de nog gjort med den (förutom ansiktslyftet då). 

Har även haft dagens strul, bland annat en liten översvämning i min väska. Inte roligt, så nu har bibeln även den fått smaka på min favoritdryck, men jag tror nog tyvärr resultatet inte blev så bra. Det hela var dock inte meningen, hade faktiskt tänkt behålla limsan för mig själv. Men så går det. 

Kvällen spenderades med ytterst fina människor och ett ganska så random spel som jag trots allt lyckades komma trea i. Sedan avslutades kvällen med en annorlunda film, men den hade sina stunder. En mycket fin kväll med andra ord. 

Lead me to Your heart

Det har varit en otroligt fin dag idag! Kan inte säga annat. Har förstås varit ute och på hela dagen, fjorton timmar, men det har det varit värt. Många glädjeämnen som fått vara med och förgylla dagen. 

Första tre timmarna av dagen spenderades i tingsrätten. Var inte orolig, vi var bara dit på studiebesök, och det var nog intressant! Sedan blev det fyra timmar lektion, ganska slappt. Efter att skolan var slut blev det att fara på stan med mamma en sväng, och sedan iväg på ledarskola. En ledarskola som snart är slut. 

Efter ledarskolan hade vi möte om multimedia och ljudet i sion, alla "tekniker" eller vad vi nu skall kalla oss för kom dit, eller alla som kunde komma. Intressant var det nog, och min låga för powerpointen/multimedian brinner nog än. Fantastiskt. 

Har som sagt haft en fin dag med många glädjeämnen. Visst har det funnits sådant som inte är så roligt, men ibland måste man få fokusera på det goda för att inte gå under. Har då idag haft kontakt med tre sedan länge saknade vänner som jag inte hört av på ett tag. Enormt roligt och uppmuntrande. Så det lyfter jag på hatten för. 

Imorgon en ny dag. Troligen kommer jag att få min bil tillbaka efter dess ansiktslyft. Även så har vi den första "stående" övningen inför premiären om en vecka. Och till sist på kvällen så blir det eventuellt ett återseende av en saknad vän från sommaren. Fantastiskt. 

We find it all on Christmas Day

Det känns som att jag är i kollisionskurs med julen. Hastigheten är alldeles för hög. Jag håller på att springa in i julen utan att se den. Det är första december idag gott folk. Vart försvann all tid? Hösten? Konstigt. Plötsligt finns det nästan ingen tid kvar, snart är det jullov och alla julklappar skall vara fixade, sedan blir det MVV, och jag känner att jag har allt för lita koll för att det skulle vara bra. 

Jag har ingen koll på julen alls känns det som. Julklapparna börjar vara bra på gång men annars. Börjar så smått förstå nu när det är en massa julreklam överallt, julshowen är skrämmande nära och vintern är här på riktigt. Det kan bli en vit jul i år. 

Första december. Hjälp, tiden den går nog fort, och äldre blir man också. Har bara en kalender i år. Har aldrig hänt förr, kanske jag håller på att bli gammal?! Känslan av att man sprang runt varje morgon och öppnade alla kalendrar. Den var nog fin. Men nu håller man inte reda på dagarna och missar en hel drös med luckor. 

Trots allt är december en mycket fin men hektisk månad. Det blir nog bra, och inom denna månad får man även träffa en hel drös med saknade vänner. Det ser jag nog fram emot. Plus att trots allt så är nog julen spännande. Och inte att glömma varför man firar jul i första hand. 

Summering på dagen: dans, och skola, lite handlande med farsan, och sist på kvällen chill/mys för sig själv, och till sist ett mycket fint besök av en saknad vän! Kan än en gång konstatera att vänner är fantastiska. Månne jag sagt det någon gång förr?

Winter wonderland

Vädret idag skulle jag också beskriva som vitt. Och så otroligt fint! Fick otroligt nog spendera närmare fyra timmar ute i det vackra vädret på skoltid för att fota. Fotografera bilder som vi skall ha till julshowen, men man var ju tvungen att passa på att ta lite till sig själv också. 

Otroligt kallt var det dock, och jag var nu inte riktigt beredd på det hela, så efter den försenade lunchen for jag hem och grävde fram en riktig vintermundering ur skåpet och sedan ut efter mera fina fotografier. Det blev en förlängd skoldag, men jag har fått tillstånd att ta ut min "övertid" senare på MVV. Fast, vi får se hur bra det går i verkligheten sedan, men det låter ju bra nu i alla fall. 

Har spenderat kvällen i badrummet bara för att det är varmaste rummet i hela lägenheten, så att jag sluppit frysa. Att frysa är nog ingen höjdare. Att läsa på prov är inte heller någon höjdare, men till skillnad från att frysa så är det nog en nödvändighet. 

Några bilder från dagen, lite fler går att hitta på facebook för den som är intesserad. (Klicka på bilderna för att se större versioner)

 

I can see your light and you will always shine

När jag nu ser tillbaka på dagen får nog denna dag gå till historien som en av de där dagarna som upplevts som långa. Allt på grund av att man hunnit med så mycket. Men det är väl en bra sak? 

Sitter just nu helt ensam i lägenheten, och kommer även fortsätta vara ensam i lägenheten på obestämd tid. Omständigheter brukar orsaken kallas. Sitter och blickar ut genom vårt köksfönster och möts av det vackra vintervädret. Nog är det allt tjusigt när träden blir alldeles vita och det ser så där ruggigt kallt ut. Det är nog speciellt och väldigt fint med helt vita träd. Det har varit fint men kallt väder idag. Skulle jag beskriva vädret skulle jag nog beskriva det som "vitt".

Det finns nog någon bra sak med att ha en gatlykta rakt utanför fönstret. När det är mörkt och det snöar så där passligt lite så att man inte ser snöflingorna förutom direkt under lampan, och snöflingorna sakta, sakta seglar ner mot marken. Då är det mysigt. Har aldrig sett snöflingor röra sig så långsamt, det såg helt fantastiskt fint ut. 

Idag har jag kommit fram till att det kanske nog skulle vara roligt att stå inför en hel del folk och prata. Som att stå framför en församling och predika. Det vore en rolig erfarenhet. Jo, det vill jag göra, kanske inte än, men någon gång. Definitivt. Ibland måste man kanske inte bara gömma sig bakom en massa teknik utan ta ett steg framåt och låta folk se ens ansikte också. 

We can't stay like this forever but I have you here today

En ytterst intressant dag, och nu är nog vintern här. Vintern har väl nog varit här ett tag redan, men nu är det på riktigt, om ni frågar mig. Pudersnö i mängder, väldigt hala vägar och snöyra. 

Måste säga att jag igår fick lagat fyra julklappar till, så nu tror jag inte att det är mycket kvar. Idag då så har jag varit hem-hemma, åkte dit igår kväll. Har vandrat omkring i kylan på Stundars på julmarknaden, mycket trevligt, men aningen kallt. Men det hör bara till. Senare blev det mat, julmat, och sedan lite stökande med allt som skulle med mig tillbaka till stan. 

Färden tillbaka in till stan var en upplevelse för sig. Halt. Glashalt. Skulle svänga ner till motorvägen när jag plötsligt fick användning för mina små erfarenheter från halkbanan. Jag fick sladd på bilen med andra ord, och jösses vad det var halt. Men allt ordnade sig riktigt fint, och nu vet man lite mer om att köra i extremt halt väglag. Mycket slir när man skulle iväg och lite sladd på bilen i rondellen. Men allt gick nog galant. 

Annars en lugn dag, julgröt med församlingen efter gudstjänsten. Blev även intervjuad under gudstjänsten samt lite bråkande med hela powerpoint-systemet. Kan bara än en gång konstatera att det systemet inte gillar mig. 

En av de julsånger som jag lyssnar på varje jul började snurra runt i huvudet på mig, speciellt två delar: "Julen är här nu fastän ingenting hänt ett år har förflutit och ett nytt ska bli till", och "En god jul till alla en ny tid är här å allting kan hända om bara vi vill". Tänk på det. Nog har det hänt mycket detta år, underbara upplevelser, nya erfarenheter, nya vänner, mycket. Fantastiskt fina saker. Wow.

More than before

Sådana dagar som denna behövs nog också. Jag har tagit det riktigt lungt, och gjort lite det jag har känt för. Fast ändå varit ganska så effektiv. Har även kommit fram till att det är lätt att vara effektiv när det gäller att reda upp och städa när man tror man kanske kommer att få gäster. 

Sov länge idag, men det var skönt. Jag tror att det nog är en lite stressfaktor det där med att vara tvungen att gå upp en viss tid. För nog är det skönt att vakna när väckarklockan ringer, men samtidigt veta att man inte måste stiga upp, utan att man kan somna om man så vill. Så gjorde jag idag. Jag kunde somna om med gott samvete.

Hade matgäst idag, och det var nog riktigt trevligt, annars har jag varit ensam hemma. Annars idag har jag satt upp vår julgran och klätt den lite, men skall hämta mer julpynt hem-hemifrån imorgon. Ljusstakarna är även de i fönstren och julkänslan kommer krypande, och eftersom vår diskhög störde den känslan så lagade jag även undan den. Det var en bra dag idag. Glad lillajul!

Guide us with Your grace to a place where we'll be safe

Det var en fin tanke det där med att vi alla skulle ta och uppmuntra någon ikväll. Vår uppgift var att skicka ett fint meddelande till fem personer som står oss nära, eller som vi var tacksamma till. Nå, om man då är lite på 70 personer på mötet kom detta att leda till att det skickades åtminstone 350 uppmuntrande meddelanden. Inget går upp mot att få ett spontant och uppmuntrande meddelande.

Detta är då en förklaring till om det var någon som fick flera uppmuntrande meddelanden där runt en 8 - 9 - tiden idag. En fin tanke, och något jag tycker borde göras mycket oftare. Att helt enkelt uppmuntra folk i vår omgivning. Både de som vi ser varje dag eller som bor relativt nära oss och som vi ser på en vecko-basis, men även de som bor längre bort. Jag tror det är viktigt att visa dessa att vi fortfarande bryr oss om dem och tänker på dem trots avståndet emellan. Jag tänker ofta på de som är lite längre bort. 

Jag hittade idag lite liv i den gnista som en gång brann för powerpointen i Sion. Skönt. Hoppas bara den hålls vid liv. Blev annars en erfarenhet rikare idag. Den erfarenheten som kallas "att låsa ut sig själv". Till råga på allt lyckades man tajma det hela med att båda kämppisarna var hem-hemma hos sig. Nice. All ära till att man har en lärare med reservnyckel ett halvt kvarter bort.

Vi talade om att vara en sann vän idag. En sådan vill jag kunna vara. Någon som man alltid kan ringa, någon man alltid kan gå till när allt inte står rätt till, eller när man bara vill tala. Jag vill finnas där för dem i min omgivning. För mina vänner och bekanta. 

And all the dreams of children once lost will all be found

Nu börjar det stundas jul på riktigt. Har idag ätit årets första julbord. Inte själva bordet då, men maten. Gott var det och det slår mig att det var ju denna helg som det var lillajul. Nåja, senare när jag strövade, eller snarare huttrade mig över torget så såg jag årets första julgransförsäljning. Julgranarna förstås i miniatyr-format, men är det lillajul kanske det skall vara så också. 

Spenderar lillajul ensam hemma. Ska väll pynta julgranen i morgon, sätter upp den redan eftersom man inte kommer att vara i lägenheten över jul. Ljusstakarna skall väl också upp i fönstren, och lite lillajulsfirande är väl på sin plats. På söndag blir det julöppning på Stundars samt lite lillajulsfirande hem-hemma när mamma då kommit hem från Indien.

Efter det blir det att fara tillbaka in till stan för att sköta powerpointen i Sion. Plus att jag tydligen skall vara med i en intervju då. Intressant. Men allt detta sker i helgen, och nu blir det höstens sista SuperFridayChurch för min del eftersom jag själv är på premiär när julavslutningen är. 

Let's make it all for one and all for love

Hur var det med det där med att alltid lyckas vara powerpointare när man skall vara på scen? Nu på söndag skall jag tydligen intervjuas om ledarskolan jag har gått på nu i snart ett år. Men, nog skall väl det lösa sig. Det har det i alla fall gjort alla de andra gångerna. 

Det har varit olidligt kallt idag. Igen. Fast jag fryser mer idag. Springer runt med tjocka tofflor och med stickasockorna på, samt har fyra lager tröjor på mig. Varav den ena är en fleece och den andra en tjock collage. Trots detta är det lite kyligt, och det faktum att jag faktiskt befinner mig inomhus dessutom oroar mig lite. Har inte tid denna gång heller att bli sjuk, plus att det räcker med att två av tre i lägenheten är sjuka. Men annars måste jag säga att jag mår bra. Äntligen. Fy vad skönt det känns!

Nu skulle det nog sitta bra med en öppen spis. Hur fint och mysigt skulle inte det vara? Att sitta vid brasan med en filt virad om sig och dricka varm glögg. Hur mysigt som helst! Om det inte vore för det faktum att mamma är i Indien för tillfället skulle jag genast hoppa i bilen och åka hem-hem till vår öppna spis och sätta mig ner och värma mig vid den. 

Dagens tanke: If God had a wallet, your photo would be in it. If God has a refrigerator, your childhood scribbles would be on it.

You have everything you need if you just believe

Det har varit ruggigt kallt ute idag, inte gjorde den starka vinden det hela det minsta bättre heller. Dansade åter igen en och en halv timme, och vår köksa kommenterade återigen när vi äntligen kom till lunchen en halv timme senare än alla andra hur totalt färdiga vi såg ut hela bunten. Uppmuntrande. 

Var på bio ikväll, och innan det kom farsan och hela kaskaden och hälsade på. Inget illa med det, men det var plötsligt lite mer liv i lägenheten än vad det brukar vara annars. Samt barnens eviga tjat "får jag ta en till? snälla, bara en till". Är dock nästan en hel chokladbolls-låda rikare, samt att disken är nu ren och in i torkskåpet. Det var den inte innan. 

Bion var bra, och det är bra att veta att man har fungerande reflexer. När man blir skrämd alltså. Hu, jag tror jag klarar mig bra utan tack. Mitt bio-sällskap var sena, men vi missade väl bara en hel drös med reklam, så ingen skada skedd. 

Det vanliga kvällssysselsättningen när man kom hem. Surfande på nätet tillsammans med S i köket. Denna gång med teet som sällskap samt de hostningar man hör från den tredje sambon som är lite krasslig. Har även sett på tågbiljetter ner till Sibbo till MVV. Så det är även det på gång. Två veckor och två dagar till premiär, en månad till julafton. 

Believe in what your heart is saying

Det är en så fin stämning, så skönt. Jag vill inte lämna detta. Fast, det är dags att blåsa ut ljusen och gå och sova. Har haft en riktigt fin kväll med S då vi har sett på "The Polar Express" och skaffat lite julkänsla. Har sett filmen på datorn, och som enda ljuskälla i rummet två levande ljus som spridit sitt varma sken i rummet. (Denna låten är mycket fin, och är från filmen, och lyssna även på de andra, många av dem är riktigt bra. Jul.)

Det är fint med levande ljus, speciellt när man vet att om en månad och en dag är det julafton. Snön svävar ner mot marken, ingen brådska, och väldigt fridfullt. Har snart alla julklappar planerade, och endast några som jag skall skaffa ännu, samt några som jag skall laga ännu. Men det är bra på gång.

Fick ett mycket trevligt skype-samtal från Norge sent på kvällen efter att vi avslutat vår filmkväll också. Spillde lite stearin på min mycket fläckiga matta, men det är bra, för nu kanske den faktiskt kommer att bli ren, eftersom jag nu måste göra något åt skrället. 

För den som vill veta så är saker och ting bättre nu. Jag mår nästan bra igen. Vad skönt. Nu får vi bara hoppas att jag hålls frisk också eftersom mina två kämppisar är sjuka, igen. Feber. Jag har nog inget som helst behov av att få feber, jag klarar mig helt bra utan. Vad som är glädjande för mig är att under den tid mitt "mående" var ganska så botten så hölls mitt humör relativt bra uppe. Jag försökte i alla fall. Tänk på kärleken man får från sin omgivning. Den finns där, man måste bara öppna ögonen för att se den, det kan vara ganska så svårt annars. 

Where Your loving arms hold me

En sådan dag som man egentligen tycker att ha varit helt värdelös. Inte har man gjort något, och inte är det något man skulle sakna om man bara skulle ha hoppat över dagen. Några diskussioner, en cell-samling med sällskapsspel där man skulle leka smart, eller försöka vara smart. Men det gick nog inte så bra. 

Är nu anmäld till vårens studentskrivningar. Det är ju nästan så att man gör små glädjeskutt! Eller så kanske inte. Inte idag. Troligtvis inte imorgon heller. Kanske sedan när jag skrivit alla proven och får den vita mössan på huvudet, samt då man vet att nu är det slut. 

Jag är väl ännu nere på botten och yrar och på, det är alltså inte så bra. Men det är fortfarande vännerna som gör det hela bättre. Så att man står ut i väntan på bättre tider. Livet går upp och ner. Så är det bara. "Smile and wave everyone, smile and wave"

I turn around and run into your arms. Nothing compares to your embrace. But it's still just a dream. So, I will search, and I will find. Love is all it takes.

Sometimes life takes so much more than it gives

Den där känslan när man bara vill springa in i någons famn och gömma sig där. Bli omfamnad av tryggheten. Att ha en axel att luta sig mot. Att ha någon som man kan tala med när det är sämre. Jag har ingen öppen famn jag kan springa in i. Vad jag vet. Jag ser ingen öppen famn att söka skydd och tröst hos. Jag vet inte vem jag skall gå till när det är som mörkast och som tyngst. 

man får vara liten, man måste inte alltid vara stark

Jag vet, gå till Jesus. Men ibland behöver man människor också. Det behöver jag. Idag. Nu. Livet är inte en solskenssaga. 

Love is a blessing

Ni vet den där filmsekvensen man kan se i en del filmer där man ser en folksamling, och där en person i den folksamlingen plötsligt tynar bort. En sådan känsla hade jag idag. Det var jag som tonade bort, och ingen reagerade, utan bara fortsatte som vanligt. Så har det känts idag, att jag har varit en "nobody", en skugga som hänger efter ett antal människor.

Jag är svansen i skaran människor jag är med. Ett spöke som ingen ser, men som ändå är där. Ensam, även om omringad av en massa människor och vänner. Jag var en åskådare, även om jag på samma gång var mitt i gemenskapen. 

Sedan finns det också de gyllene stunderna när man får samtal av finfina vänner som har "dryft" (saknar en), och man då kan resa tillbaka i tiden till den tid då man bodde tillsammans och härjade, att vara ung och galen. Och sedan att få fina kommentarer på det man skriver, det är så fint. Eller när man blir bjuden på mat när det tryter i plånboken, samt bjuden på filmkväll till en vän. Dessa är de gånger när den där känslan av att det blir alldeles varmt om hjärtat gör sig påmind och man känner sig älskad. 

Största delen av dagen var ganska så förfärlig, men kvällen var väldigt bra. Dagens goda har man även hunnit med när man var med och gav en tidig julklapp åt en saknad lärare som nu jobbar på iTronic i stan. På kvällen blev det fyrverkerier på torget, blev bjuden på mat när det tröt i plånboken efteråt, fin gemenskap, ett spontant samtal samt en inbjudan till en filmkväll senare ikväll. Slutet gott, allting gott. 

Det är verkligen de små stunderna som förgyller vardagen. Tänk på det ni. Ett meddelande, ett spontant samtal, en kommentar, en hälsning, ett brev. Något smått. För vänner är nog fantastiska, och de förgyller nog vardagen betydligt. 

Love is the reason we are standing here now

På ett sätt en bra dag, men det har ännu inte skett några förändringar. Nedstämdheten är kvar samt den låga i mig som har brunnit för powerpointen i Sion har nog slocknat, åtminstone är den det nu. Saknaden däremot är kvar. 

Dagen spenderades för det mesta hem-hemma. Var även till frissan, så nu är mitt då ovanligt långa hår snäppet kortare, samt att pannluggen är tillbaka. Jag hade nog pannlugg före också (av den där sneda typen), men den hade kanske blivit lite väl lång. Litet mörkare var väl håret också när jag kom hem igen från frissan. Sedan fick jag ca 15 hemlagade julkort av mamma som jag kommer att skicka ut här snart. 

Innan jag återvände till stan for vi alla via en butik där jag äntligen fick ett par vinterskor och lite diverse annat som mamma tyckte att jag behövde. Förutom de vita strumporna som jag måste ha till julshowen. De valde jag. Det är nog bra med mamma. 

Sedan på kvällen blev det julkonsert i Sion, och det var bra! "and 12 points goes to..", ja ni kanske förstår. Imorgon är det julöppning och nästa helg är det lilla jul. Därpå följande helg har man första övningen inför julshowen som är en vecka senare. Och därpå följande helg får man jullov, och då nästa helg så är det jul. Sedan efter jul vankas det MVV och nyland. Sist men inte minst så är 2010 slut och det nya 2011 får sin början. Tänka sig.

To the place where I find peace again

En rätt så händelselös dag. Studentresultaten kom. Jag var med och hjälpte till på ett evenemang för barn. Jag skulle eventuellt kunna trivas på scen. Har tänkt mycket, vilket kanske visat sig i mitt bloggande. Det har kanske varit lite mer svävande och en hel del funderingar. 

Måste säga att det fortfarande är fritt fram att kommentera mina inlägg, det vore roligt att se vad andra tänker och tycker. 

Dagen har gått i saknadens tecken. Eller de närmast gångna dagarna har väl gjort det. Länge sedan jag har upplevt en så slitande saknad. Tror det är för att det känns som att man kommer längre och längre ifrån en del av vännerna. 

Hittade team-saknaden här om dagen också när jag kände doften av chokladsmöret/nutella samt att Lifehouse's Everything råkade spela i bakgrunden. Mitt i allt blev det sommar igen och jag lät minnena skölja över mig. Det var en bra tid i livet den sommaren. 

en del av de otroligt saknade och fantastiska människorna ♥

Forever I am chosen to be loved

Texter har alltid inspirerat mig. Oavsett om det är sångtexter, noveller eller i filmad form. I grund och botten finns det alltid någon form av text. 

Att se filmer om och om igen och komma på ett djupare plan, se saker man inte såg först, förstå på ett annat sätt. Att läsa om böcker igen och igen och den känsla när man äntligen förstår vad författaren tänker, och när man mer och mer börjar förstå karaktärerna. Eller när man bara lägger sig ner med hörlurarna och bara lyssnar och tar in låttexten. Det är så beskrivande, rörande, texten rör vid ens inre. 

Från ett till annat. Idag var en sådan dag när ena rasten så ligger spänningen, nervositeten och förväntan i luften; studentresultaten är på kommande och nästa rast får man resultaten svart på vitt. En lektion senare är rasten här, och när man kommer in på kansliet förändras atmosfären där finns alla de blandade känslor mellan lycka, missnöje, förvåning och besvikelse. Vissa är nöjda med sina resultat, andra missnöjda, en del besvikna över att de endast är ett antal poäng från ett högre vitsord. Förvåning över att poängen höjts sedan de preliminära. Grattis, du är student. Men jag är inte nöjd. 

Allt handlar om skriven text. Oavsett om det är studentproven eller det vi läser/lyssnar på/ser på under vår fritid. Text. Egentligen är det bara en rad ord i slumpmässig ordning. Men i sitt sammanhang får det hela en betydelse. 

I will follow You forward

Det där med att ha sämre dagar. Alla har vi sämre dagar, detta har varit min sämre dag. Som jag dessutom skrev här någon gång förra veckan om att allt går i vågor eller att man vandrar på går uppåt och neråt som berg och dalar. Nå, nu är jag åtminstone nere i en av dalarna. 

Spenderar dagarna inne på mitt rum för mig själv, bara för att jag känner mig obekväm på alla andra platser, ovälkommen. Allt jag ser om mig själv är dåligt, och jag skyggar för min egen spegelbild. Den är förfärlig. På samma gång känns det som om man är väldigt ohövlig när man bara stänger in sig och inte spenderar tid med dem man bor med och sina vänner. Allt är jobbigt, alla drömmar jag har skrotar jag sönder, för jag bara vet att de aldrig kommer att uppfyllas. Även om jag hoppas. Det sägs ändå att hoppet är det sista som lämnar en. 

Det där med att tänka positivt, något jag alltid haft som något slags motto, som jag går runt och försöker uppmuntra andra till, att se den andra sidan. Även detta är otroligt svårt nu. Att se det positiva. Det jag ser är nedvärderande blickar vart än jag går. "Du är inte välkommen här" mm. 

Fast på samma gång är det bara genom att gå igenom svårare tider som man kan bli starkare. Går man inte igenom något svårt kan man inte komma ur det svåra som en starkare individ. 

Out of these ashes, beauty will rise

Ibland är det meningen att man bara skall vara tyst. Ibland skall man skratta fast det inte känns så på insidan. Ibland ser man endast blint på den ena sidan, när det finns en andra sida av allting. Ibland är livet riktigt jobbigt, men om det inte vore jobbigt skulle man inte uppskatta när allt är bra. 

Ibland måste man leta med ljus och lykta för att finna det man letar efter, ibland finns det rakt framför ögonen. Ibland är allting åt skogen. Ibland känner man hur man inte alls hör hemma där man är. Ibland känner man sig bara i vägen, malplacerad. 

Ibland känner man sig inte värdig. Ibland undrar man hur andra orkar bry sig om en. Ibland undrar man hur det kommer sig att någon över huvudtaget vill vara ens vän. Ibland känns det som om smärtan och saknaden håller på att riva sönder en inifrån.

Saker och ting är som de är, precis så som de skall vara. Åtminstone just då. Det blir nog bra. Tänk positivt, och stirra dig inte blind på den ena sidan när det finns en sida till.

Lyssna på texten i denna.

I’ll always love you the way that a father should love his daughter

Egentligen är det väldigt förvirrande att det blir mörkt så fort på dagarna. Idag slutade vi redan klockan 12, som var denna veckas undantag. Redde upp i rummet och for ut i någon timme och när man kom hem igen tyckte man att klockan skulle kunna vara något runt åtta, sådär passligt mörkt ute och allt. Men nej du, klockan var inte mer än en stund före fyra. 

Ordnade riktig stämning i köket i dag. Inte mindre än 15 levande ljus, fint sällskap, snön som faller utanför fönstret och julmusik. Glögg fixades senare också. Det blir inte mycket mer julstämning än så. Eventuellt hade man kunnat tänka att julgodiset saknades, men. 

En trevlig kväll med trevligt besök har det varit. Känner mig stel som en pinne efter att ha spenderat mer än en timme på ett dragigt golv. Men är soffan ockuperad så är den. Har även fantastiska "sambon"! Den ena som diskar fast hon inte har lust, dammsuger ens rum medan man är ute och yrar, och den andra som sjunger fina sånger när man kommer hem, eller annars bara får en på gott humör. 

Nu är det en sådan tid när allt är åt skogen, ingenting är roligt. Inte vill man göra något, och man är bara leid. Whopido.

Greater things are yet to come

Dagens fundering. Dörrar är egentligen ganska intressanta. En öppen dörr är en inbjudan att komma in. En stängd dörr kan ses som en del av en vägg. På andra sidan den stängda dörren finns en hel värld. Jag lever i min egen värld. Mitt hem är min värld, det jag känner till. Min värld är förstås mer än bara mitt hem, men ändå, min värld är det jag känner till. 

Tänk det, min vardag, det som jag ser som vardag är bara min vardag. Någon annan har ett helt annat liv, eller en helt annan vardag. De lever i en annan värld. Tänk sedan på ett trapphus. Om vi säger att det finns fyra lägenheter per våning, och fem våningar. Så i detta trapphus kan man säga att det finns 20 olika världar. Så när man öppnar dörren så öppnas en annan värld. På ett sätt. Detta snurrade runt i min hjärna på vägen till skolan idag. 

Min vardage börjar vara ett faktum. Imorgon slutar vi faktisk redan vid lunch, så då skall jag gå till försäkringsbolaget och eventuellt gå runt och försöka lokalisera lite julklappar och även få någon snilleblixt när det gäller julklappar. Att hitta på julklappar kan vara svårt. Sedan är det förstås tenten man har på onsdag man borde läsa till. Hur bra det nu går att skriva en tent efter en och en halvtimmes danspass med den hurtiga-instruktören är en helt annan sak. 

Studentresultat utlovas på fredag. Jag saknar nyland och alla fina människor där. Jesus är fantastisk. Musiken förgyller. De levande ljusen i höst-/vintermörkret är mysiga. Vänner är obetalbara.

I miss all the little things, I never thought that they'd mean everything to me

Fars dag. Detta firades med att åka hem till pappa där man bjöds på jultårta. Diskussioner kring min bil, och  efter en stund kom vi fram till att det kanske inte ser så ljust ut. Slirade sedan iväg in till stan på helt snötäckta vägar, ibland så att vägen helt smälte ihop med de snötäckta åkrarna på sidan om. 

Är rädd för att jag tappat gnistan för powerpointen i Sion. Det bara bråkar. Speciellt varje gång jag skall ha med det att göra. Inte så uppmuntrande precis. Efter gudstjänsten blev det handlat lite mat åt min ekande tomma mage. Överraskningsfest åt en av klasskompisarna tillsammans med trevliga och galna människor har man även hunnit med. 

Humöret kanske inte det bästa idag. Har även fryst konstant. Plus den där känslan när man fryser och sedan vet man att man skall gå ut där det är ännu kallare. Det är då man börjar frysa ännu mer och inte alls ser fram emot att gå ut, får rysningar av blotta tanken. 

Snön verkar vara här för att stanna, och bara för att det är sagt kommer den snart att försvinna. Lillajul om två veckor gott folk. Snart är julen här fortare än man anar. 

Dagens låt. Lifehouse - From where you are

With one voice we will sing

Denna dag har väl varit ganska lång den också. En dag med fyra och en halv timmes ledarskola tillsammans med celledarna. Jag har saknat den gemenskapen. Att samlas tillsammans och be, få undervisning och äta tillsammans. Det är nog faktiskt speciellt att äta tillsammans i en större grupp. Insåg idag att det var något som jag saknat från sommarens team. När jag kom hem efter ledardagen sov jag i någon timme, det blev lite sent igår, samt lite tidigt för att jag skall vara helt nöjd i morse. 

När man sovit någon timme var det än en gång dags att träffa en massa finfina människor på en förlovningsfest jag var på. De är så söta. Riktigt trevligt var det också. Värsta skridskobanan när man kom ut genom dörren och skulle nerför trappan, men tar man det lugnt och försiktigt gick det nog bra. 

Ruggigt väder att köra i, slask och svinigt halt. Sedan när vi var ungefär ett kvarter hemifrån var det ett gäng ungdomar som kastade en kaskad av snöbollar på bilen. Dagens ungdom. Illa. Fast bilens ägare hade nog den största reaktionen av oss i bilen. Konstigt att bara vara passagerare nu när man i princip vant sig vid att vara den som kör. 

Livet är nog rätt så underbart. Vad vore nu livet utan Jesus och alla Bröder och systrar i Honom? Människor är fantastiska. This is the place I call home, the place where I belong right now. Vännerna gör vardagen till äventyr och fantastiska upplevelser. Även om saknaden efter de som bor längre bort river i en, så vet man att de har en speciell plats i ens hjärta eftersom saknaden är så stor. Dessutom gör saknaden att återseendet blir mycket roligare. 

Your love never fails

Veckans längsta dag börjar vara till ända. Fredagar har en tendens att vara väldigt långa. Fast på ett bra sätt. Idag har man hunnit med fyra timmar skola, tentskrivning, chill, skjutsande av kämppis, inhandlande av gåvor inför helgens förlovningsfest och farsdag. Ett skönt SuperFridayChurch, fina samtal, en söndrig baklykta på stackars skrutten och pizza med finfina människor. 

Det vad dagens saldo. Och ja, jag är nu en baklykta fattigare när det gäller min skrutt. Jag gjorde inget, jag hade bara parkerat bilen, helt lagligt. Nåja, sådant händer, och inte kan man ta det så hårt. Ingen skadades, och vem vet? Det kunde vara värre. 

Har kanske inte så mycket att tillägga om dagen. Några filosofiska tankar har jag väl inte direkt heller. Det har nog varit en bra dag. Är väl bara aningen trött. 

Låt oss inte tröttna på att göra gott.

Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 

Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, 

och framför allt mot dem som delar vår tro.

(Gal 6:9-10)

Kärleken tar vara på varje tillfälle att göra gott, och tänker alltid på att vara till välsignelse för andra.