Come find hope in the love of the Father

Det har varit en helt okej dag. Otroligt lång, men, jag klarade ju mig. Skolan var då helt okej, trög som få, men den gick väl an. Efter skolan lämna ja kvar en stund för att lära mig lite om storskärmen vi kommer använda till årets show. 

Sedan blev det plötsligt bråttom till ledarskolan, så jag bestämde mig för att ta bilen. Rusade ut till bilen, satte i nyckeln och vred om. Tystnad. Vred om igen. Tystnad. Min bil är död. Illa. Och eftersom jag nu har ännu mer bråttom springer jag in tillbaka, tar nycklarna till cykeln och rusar iväg. Men jag hann, otroligt nog. 

Efter ledarskolan fick jag träffa en massa människor. Far först till B med I och M på plättar. Riktigt najs, och riktigt snygg lägenhet. Efteråt far jag till skola för att träffa G, och träffade också en massa från skolan som var där och såg på Idol. 

Senare lämnar jag, S, G, J och N utanför vårt och står där i någon timme och flippar, skrattar och har det riktigt trevligt. Imorgon blir också trevligt. Kort skoldag. Efteråt skall farsan försöka fixa min bil, hoppas verkligen det, för jag behöver den i helgen. Senare ska jag och mam på middag, vet int vart vi bestämd vart vi skulle, tror inte vi gjorde det heller. Men, vi får se. 

Sedan blir det SuperFridayChurch! Wohoo! Det börjar vara ett tag sedan nu, och det blir nog riktigt bra har jag på känn. Har ingen powerpoint denna helg heller, så inga måsten överhuvudtaget. Skönt. Sedan imorgon kväll kommer min vän från nyland, och jag ser framför mig en riktigt bra helg! Nice.

Dimman ligger tät utanför fönstret, och tröttheten kommer krypande.

Det är dags att sova.

Open hearted I will search and I will find

Jag hade rätt som jag skrev igår. Min och rektorns logik är inte samma logik. Men, på ett sätt förstår jag nog nu rektorn, och på ett sätt tycker jag det nya är rätt så bra. Vi har prep inför realskrivningarna, eller finska för dem som har någon kurs som haltar lite. 

Annars har dagen varit helt bra. Trots att jag vaknade av att jag trodde mig höra någon slå knytnäven i mitt nattduksbord, men ingen var ju där. Kollade även med mina kämppisar, och ingen har knackat på min dörr heller. Skumt. Hörde nu även på kvällen en låt som ingen spelade och ingen annan hörde. Ne, nu är det väl nog kört. Jag håller på att bli galen. Illa. 

Har egentligen inte gjort så mycket annars. Chill med kämppisarna. Funderingar på vad jag skall säga på fredagen (ska göra lite reklam) samt vad jag skall pyssla med i helgen. Ser ut som om den blir väldigt ensam. Men, jag måste väl vara lite kreativ och hitta på något. Så illa kan det inte vara. Hoppas jag. Vännen från nyland kommer ju fortfarande upp, så allt är inte åt skogen.

Det är höst mina vänner. Fina färger i naturen nu, men jag tycker det är lite kallt, fast kallare lär det ju bli också, så det är väl bara att vänja sig. Borde ta mig ut och fota någon dag bara det fina vädret håller i sig och jag skulle ha tid. Fast de kan jag säkert göra i helgen, bara det fina vädret håller i sig. 

En bild från Uppsala när jag var på Youth-konferensen förra året.

There's freedom in the shelter of the Lord

Håller på att bli förkyld. Illa. Skulle varken ha tid, eller någon som helst lust att bli sjuk nu. Nog för att man sällan vill bli sjuk. Fast ibland när man har riktigt mycket på gång så kan det vara skönt att varva ner, men då beror det ju på vilket sätt man tar det. Man kan halvt jobba ihjäl sig också, eftersom man ändå måste göra alla de där sakerna trots att man är sjuk. Hm. Men hur som helst är det ingen höjdare att ha snuva, huvudvärk och bieffekterna av snuvan. Vad skall man kalla det? Tjockt huvud? Ja, så får det bli idag. Alltså, ingen höjdare. Alls.

Det var en riktigt skön kväll igår alltså. Mera sådant. Aningen frustrerade var vi också lite allt emellanåt, men det får man ta, kul hade vi ju också, så det borde väl jämna ut sig. Typ. Ne, det var nog en riktigt bra kväll, men det sa jag redan. Idag fick vi två lediga timmar mitt på dagen, eftersom jag blev klar med en uppgift, och vi inte hade mer att göra. Spenderade mina två lediga timmar till att diska och chilla. Fick idag också veta att jag skall infinna mig i skolan kvart över sex nästa tisdag morgon. Gäsp. Hur sjutton skall det gå till? Nåja, på nå vänster skall det väl no fixa sig. Hoppas jag. 

Jag hoppas att jag inte måste ha prep. finska imorgon, jag menar det skulle vara ganska så onödigt. Vi läser ju prep. bara för att öva inför studenten, och nu är den skriven. Så enligt min logik måste vi inte ha prep. finska imorgon, men min logik är inte alltid rektorns logik. Rätt så sällan faktiskt. 

Kvällen har gått åt till cell, och sedan när jag kom hem blev det uppmuntran och diskussioner över nätet med vänner. Vänner långt borta, och vänner lite närmare. Det har varit en bra kväll, har väl inte haft så bra kontakt söderut som ikväll på länge. Det känns bra. Eller det känns åtminstone så. Som att det är bättre idag. 

Helgen tror jag också blir riktigt bra, bara den skulle kunna komma någon gång. Tre dagar skola kvar, och sedan på freda kväll blir det SFC (Super-FridayChurch), som blir grymt bra, och resten av helgen har jag faktiskt inte så stor koll på. Men de blir bra. 

‘Cause you know I’m here for you

En konstig dag om jag får säga det själv. Fast det har väl ganska många varit på sista tiden, så, inget nytt på den fronten inte. Idag har jag skrivit andra delen av studentprovet i modde. Skrev en uppsats på typ fem sidor om just bloggande. Satt nästan fyra timmar i salen, och sedan jag lämnat in provet for jag till skolan och chillade en stund. Såg även prao-eleverna kratta skolgården. Det var lite kul, men fint väder var det ju också, så det borde inte ha gått någon nöd på dem.

Kvällen har bara gått åt. Har varit och pantat lite från festen limsa-konsumtion, varit en sväng till sion, och sedan chillat med S. Vi har kollat film och dampat lite. Uppmuntrat vänner och skrattat. Det har varit bra. Det är skönt att skratta från hjärtat, och glädjen när man får glädja och uppmuntra ens vänner. Det är faktiskt något jag finner glädje i: att uppmuntra mina vänner. Som ett citat på min vägg lyder: "Människorna är till för varandras skull".

 Känns lite som om min fantasi har tagit slut. Eller fantasi kanske är fel ord, men jag kommer inte på något bättre just nu. Det är säkert studentskrivningarna som tagit kol på den. Jag kommer alltså inte på något att skriva. Men det har varit en bra kväll tycker jag. Mer än så har väl inte hänt. Egentligen. Eller, nu är studentskrivningarna klara för denna gång, och nästa först i februari. Woho. 

Find the time..

Take the time..

Make the time..

..to smile, to speak a kind word,

to recognize another person.

Give me eyes to see more of who You are

Sov ganska så länge idag igen. Mycket på grund av den sena kvällen igår. Men det var en bra kväll, så jag skall väl inte klaga. Jag hade det trevligt, många vänner omkring en, och även de vänner som kanske inte var där fysiskt. Jag njöt. 

Idag har jag väl egentligen inte gjort så mycket, jag var hem-hem till mamma idag en sväng. Syrran var vild idag, vi har nog inte busat så mycket på länge, och jag insåg plötsligt att jag nog saknat det en del. Annars var det nog helt skönt att vara hem. Mat fick jag också, och det är ju nästan lyx att fara hem till mamma och äta, jag menar, nog i jämförelse med den mat man äter som fattig studerande. Och då får vi ändå bra mat i vår skola. 

Efter min vända hem-hem rusade jag vidare till sion för att förbereda powerpointen till dagens möte. Det gick väl helt okej, lite strul, men det ordnade sig, om ändå alla kunde komma till mig med alla sina ärenden i tid och inte just när mötet skall börja och man har en massa annat som skall göras. Morr. Det som kanske är det värsta är väl att man börjar bli van. Det borde ju inte vara så att de förväntar sig att vi kan fixa allt på två röda sekunder. Nåja, det finns saker att jobba på, och det betyder att vi bara kan göra/ändra saker och ting till det bättre. 

Resten av kvällen spenderades i soffan med S och våra datorer. En film kollades det även på samt en av Hillsongs dvd:n. Maten inför morgondages skrivningar är nästan klar, och jag njuter nog nästan av att det är sista skrivningen för denna gång. Nästa blir i februari. 

Livet är nog rätt så underbart ändå. Tack Jesus. 

Touch me with Your love, deep within my heart

En bra kväll.

En annorlunda eftermiddag.

Och en hel hög med finfina människor!

Låg och drog mig rätt så länge i morse, eller, snarare efter att jag vaknat. Sedan for jag och S till prisma och handlade limsa, chips och dylikt inför kalaset. Vagnen full, och jag vet nog inte när jag senast skulle ha köpt så mycket på en gång. Men väntar man på mer än 40 gäster blir det en hel del man skall ha. 

M-L har bakat hela dagen, och vi hade nog en hel del sorter att bjuda på sedan när gästerna kom. Fast när jag steg in i köket tidigare idag tvär-stannade jag kom innanför dörren. Köksbordet svämmade över, diskbänken svämmade över av ingredienser, skålar, formar och dylikt all medan M-L bakade. Ugnen var i full användning och alla ytor vi hade i köket, även golvet kom till användning, plus ett av de andra rummen för de färdiga mästerverken. 

Vi hade marmorerade brownies, chokladmuffins, pizzasnurror, bullar, hallon-cheescake, citronpaj, kex, godis, salta kex, batong, chips, blåbärspaj, tonfiskpaj och skinkpaj. Glömt något? Antagligen. En del av gästerna tog även med något att äta, t.ex blåbärspajen. Det gick väl åt ungefär 16 liter limsa, någon liter saft och en del kaffe. Fast det finns väl kvar en del av allt ännu, nästan i alla fall. Speciellt chipset och sedan kanske brownisarna. 

Har väl haft hit runt en 50-pers. Minst. Är nu totalt slut efter en riktigt najs kväll. Den har varit riktigt bra,  även om det varit lite varmt ibland. Feelisen på topp, och det har varit riktigt bra. Men nu är det bara sängen som väntar, om jag bara orkar ta mig dit. Kanske nog bäst, annars tycker nog inte min nacke om mig imorgon heller, och den lär i så fall vara gnälligare än idag. 

Your love never changes

Ne, nu får det vara nog! Nog skall man lyckas varje dag nog. Jag försov mig, igen. Jag gör det varje dag nu, och speciellt denna gång känns det inte alls bra. Inte det minsta heller. Idag var det ett möte/planeringstillfälle jag skulle ha måsta vara på eftersom jag har ansvaret för powerpointen i sion, men icke. De känns inte alls bra. Jag vill ju bara kunna vakna i tid, är det nu så mycket begärt? Tydligen. När man inte hör väckarklockan är det lite värre med att vakna. Men ändå.

Gårdagen var helt okej. Min ena sambo/kämppis fyllde 18 ågår, så de firade vi med gemensam frukost plus kladdkaka vi andra hade bakat under natten. Sedan fortsatte dagen med studentskrivningar, kalas (min fasters man denna gång), skjutsande och till sist fortsatte födelsedags-firandet med lovsångsövning med födelsedagsbarnets lovsångsteam. Vad jag gjorde där är en bra fråga, men där var jag i alla fall. Efter övningen kom nästan alla till oss där det vankades pizza, citronpaj och det som var kvar av kladdkakan från morgonen. Vi hade det jättetrevligt, även om vi blev aningen slöa allihop efter en stund. 

Idag ska vi också fortsätta firandet, eller ikväll, med det "riktiga" kalaset om man nu säger så. Det väntas komma mycket folk hit, och kan kanske bli aningen trångt, men inte kan man väl ta det så hårt, kul blir det i alla fall. En film och lite fixande inför kalaset ännu ikväll står ännu på schemat, men annars är det chill. Bara jag skulle bli av med min huvudvärk och min sjuka nacke så blir nog allting bra ännu idag. Hoppas jag.

You make all things, work together for my good

Kände mig aningen borta och avtrubbad igår. Och totalt slut. Men det gick väl an, tror jag. Vi slutade redan tjugo över två igår, och då hade S kommit till stan, så eftermiddagen var räddad. Efter skolan for vi ut på stan och satt på café en bra stund. Det var skönt, och min spralliga och glada vän överförde en hel del av sin glädje. Det var kul. Och sedan när hon kom hem till oss sprang hon runt och fjolla lite, det var också kul. Sprallig är nog ett rätt så beskrivande ord. Det är ett tag sedan någon har sprungit runt så i lägenheten. Det var roligt att se. Glädjande.

Kvällen fortsatte hos P, där det blev många diskussioner om många olika saker, te och chill. Det var mycket skönt, och väl behövligt. Jag var väl borta lite längre än jag menat från början, men det var nog lugnt. Hoppas jag i alla fall. P fick åtminstone sin biljett till Bergen bokad, så något nyttigt fick vi gjort.

Idag har varit en helt okej dag ändå tycker jag. Utsikten för dagen kanske inte var den bästa när dagen började, eftersom jag idag igen skulle ha fyra timmar finska efter varandra. Kan ju säga då att vi vanligtvis inte har finska efter maten på torsdagar, men eftersom vi är mitt i studentskrivningarna har vi finska prep på filosofin och studiehandledningen. 

Dagens överraskning blev då när rektorn då kom in när vi trodde vi skulle ha finska prep, han singlade slant, och det hela slutade med att han tyckte vi skulle gå ut på en promenad. Förvirringen var väl ganska så total, men vi tog oss ut i blåsten och tog en promenad. Hela klassen följde efter rektorn som gick några steg framför resten av högen. Vi stannade då och då när rektorn hade något att säga om en plats vi gick förbi. Men när rektorn sedan svänger av och går in i Rewell Center är förvirringen tillbaka. Förvirringen hos eleverna lättar inte heller när rektorn sedan går in på Arnold's med 17 förvirrade elever på släptåg. Det hela slutar med att han bjuder alla på munk och kaffe/limsa. De va en bra lektion de.

Resten av dagen har varit helt bra. Efter skolan har jag hunnit vara med mam en stund, hämtat ut mina nya linser, ätit och sedan rusat vidare till ledarskolan. Efter ledarskolan blev det att handla inför skrivningarna imorgon, och sedan hem och chilla. Mina sambos/kämppisar är på teater, så jag är ensam hemma, vilket betyder att ur högtalarna strömmar lovsången. Och jag kan förstås inte annat än att sjunga med.

Ibland förundras jag över min skola. De som bor där runtom måste undra ibland. Idag stod en från klassen ute på gården och spelade elgitarr mitt i blåsten. Det roliga var att vi som satt inne hörde vad han spelade i högtalarna, och killen stod där ute i blåsten. Först tyckte jag det var ganska kul, till jag kom fram till att de testar skolans nya teknik inför julshowen.

Men ändå, grannarna till skolan måste ha kul. Tänk nu allt vad de får se. Elever som fäktas med riktiga svärd, och de som skjuter med pilbågar, de som går på styltor, cyklar på enhjulingar. Folk som springer omkring med diverse olika saker och alla de gånger vi roadar(?) till diverse olika grejjer. Som min vän som sa till mig en dag när hon hade sett några som gick på några styltor på stan tänkte hon direkt att de var från min skola. Vi är kända tydligen. Oj, alltså alla tokigheter vi har gjort i våra dagar. Skolans elever alltså, varit å handlat i pyjamas, gått på stan i snögubbe-dräkt, hela skolan som varit på picnic bakom skolan och allt annat vi nu har gjort. Men kul är det, och annorlunda.

Lovsången har blivit en del av vardagen nu, det är alltid en låt som snurrar runt i huvudet, (Your love never fails) och på en del raster samlas man runt pianot och lovsjunger. Lovsången är konstant på när man är hemma, och Jesus är med. Fantastiskt. Vet du vad? Du är underbar och älskad!

Finding hope in the love of the Father

Är detta mitt liv? Är det denna strid jag utkämpar varje dag? Men tack och lov så är jag ju inte ensam i den striden. Jesus är med mig, och likaså många av mina vänner. Tack!

Började dagen med att inte få en blund sovd på hela natten, inte tills morgonkvisten när jag sov två och en halv timme. Lyckades ändå försova mig, och är nu väldigt trött på att försova mig jämt och ständigt. Oj, nu blev det en lite omedveten ordvits där, men den får vara. Fortsatte dagen med skola, men det var ganska så jätte lugnt hela dagen. Var inte trött eller sömnig på någon lektion heller, så jag var nöjd med det. 

Fast, när man sedan kom hem och hade satt sig i soffan kom tröttheten sköljande över en som jag vet inte vad. Plötsligt var den bara där, och jag kände mig helt färdig. Kanske det påverkar en att man bara sovit två och en halv timme i alla fall. For sedan till stenhaga för att få lite miljöombyte när det gäller handlandet, plus att jag slapp gå i regnet in till stan då också. Lite finurlig måste man få vara ibland också tycker jag.

Vi har haft gäster hela kvällen, men det har nog varit riktigt bra. En välsignelse. Är nu rätt så slut, och rätt så orolig, men det var jag även före förstås. Men jag har kanske fått en ny syn på saker och ting, jag vet inte riktigt, men jag tror det. Jag behöver inte skaffa ett jobb, jag har gott om arbete som det är här hemma. Här behövs jag dessutom också. Frasen "Strong tower" far igenom mitt huvud. Känner mig ibland lite så, jag förstår den synvinkeln, men även en fast grund behövs. Den har jag, och även stötte-materialet runt grunden, mina vänner. 

Jesus visade ett av de citat/ordspråk jag har hängande på min vägg idag, och sanningen i det ordspråket kom väldigt starkt idag. Detta är sant.

"Människorna är till för varandras skull".

Draw me close in Your arms

Dagen där inget riktigt blev som det skulle, och kontrollen av tid och rum var helt åt skogen. Det var nog en fin förklaring på dagen tycker jag. Fast kvällen kanske inte riktigt inkluderas i den sammanfattningen, eller vad vi nu skall kalla det. 

Inledde dagen med en liten försovning, fast det var ändå inte en så stor grej, enda konsekvensen blev väl kanske att jag glömde ta med en sked till dagens studentskrivningar. Men med lite fantasi ordnade sig det hela ändå. Idag var det då den skriftliga delen i det engelska språket som gällde. Efter att jag skrivit färdigt for jag hem via och sedan till skolan för att tigga lite sen lunch av vår fantastiska köksa. 

Hemma igen gjorde jag nog inte alls så mycket, såg på NCIS, och råkade somna. När jag senare vaknade upp kände jag mig grymt disorienterad och hade ingen aning om vad klockan var. När jag väl såg vad den var tyckte jag att den var på tok för lite, hade ju mycket tid kvar att slå hål på denna måndags eftermiddag. 

Min räddning blev väl kanske när jag insåg att vi hade cell idag. Det var bra. Det kan behövas att komma bort hemifrån allt nu som då. En riktigt bra kväll blev det sen sist och slutligen med fint folk. När jag kom hem senare hade vi en gäst, så jag lämnade i vardagsrummet och diskuterade lite. 

Har fått tala med en av mina många saknade vänner idag, så det värmde nog att få kontakt igen. Borde faktiskt bli bättre på att ta kontakt med människor. Inte kan det ju vara så svårt. Fast jag vet nog, det är jag själv och mina tankar som stoppar mig. Borde egentligen inte vara så, för jag vet att de tankarna inte är sanna. Det var fel. 

Det är något speciellt när man kopplar en speciell doft/lukt till ett specifikt minne, eller då en specifik låt till ett skilt minne. Har nu virat in mina burkar och dylikt i silvertejp till studentskrivningarna, så nu kommer jag alltid att förknippa den lukten med minnet av när man sitter i den där salen och skriver sina svar. Ett annat exempel jag kan dra här ur rockärmen är låten I Receive av Israel Houghton. Till den låten förknippar jag sommaren och SC10 (summer challenge). Och ett speciellt minne är när vi är ute på en längre resa i bilarna, och jag ser ut över det sköna lanskapet med de höga bergen i horisonten, solen skiner och feelisen är på topp. 

Remember, God is always by your side

Ojoj, jag och mina galna sambos/kämppisar. Kom hem kanske lite väl sent idag, och ja, mina två kämppisar var väl på ganska så konstigt humör, men många skratt har det varit i alla fall. Vi har väl alla våra galna stunder ibland. 

Det har varit en varierande dag. Har kanske inte så mycket att säga egentligen. Gudstjänst i sion, före de hände det inte så mycket. Jag var och handlade inför morgondagens skrivningar. Imorgon är det den skriftliga delen i engelskan som gäller. Efter sion for jag till Veikars och hämtade syrran och förde henne till Solf. Tillbaka i stan sedan for jag till E och J en stund, fick tala en hel del, och det var nog behövligt.

Det har kanske inte varit den bästa helgen, men jag har återigen blivit påmind om hur viktigt det är att ha vänner omkring en. Även om de inte finns där just då utan är längre bort,  är det som en trygghet att veta att de står på ens sida och alltid backar upp en. Även när det är jobbigt.

Father, lead me 'cause I can't do this alone

En dag utan händelser. Fann mig själv ensam hemma efter att min ena kämppis for iväg utan ett ord. Jag vet vart, och det är kanske lite därför det stör mig. Blev inte ens inbjuden eller underrättad. Eller, jo, fast endast frågad som chaufför.

Spenderade dagen med att se film och NCIS avsnitt. Måste ge lite ära åt Disney, dagens uppmuntrare. Talade även med J idag som imorgon bitti (söndag morgon) lämnar landet och åker till karibien för ett halvt år. Har inte sett henne på länge, och det lär nog ta ett tag ännu med andra ord. Hon har ett stort äventyr framför sig, och jag väntar på att höra från henne och se hur det går. 

En av mina vänner var i vasa idag, men inte ett ord från henne. Detta har väl inte precis varit min dag. Inte på långa vägar. Saknaden av en massa vänner har gjort sig starkt påmind idag också, väl vald tidpunkt tycker jag. Ensamheten blev inte alls mer påtaglig av det hela. 

Bugoino, Bosnien & Hercegovina

Warszawa, Polen

Osijek, Kroatien

I wanna be where You are

Studentskrivningar är egentligen ganska så konstiga. Fast nog var det ganska kul att sitta där, skriva lite och  lite nu som då äta lite godis, eller vad man nu hade med. Jag hade med tre gånger för mycket, men för att se det positiva i det hela är väl att dels så vet man till nästa gång, plus att man har något att äta när man kommer hem då också. 

Efter skrivningarna blev det en lite ändring i planerna. Mitt i allt hade vi två från skolan som skulle komma och filma i vår lägenhet till en video som skolan ska ha. En reklamvideo för skolan kan man väl säga. Vi hade nog ganska roligt, åtminstone jag, fick många komplimanger om lägenheten också. Fast, ja, det var nog fart på oss när jag kom hem. Heh, vi hade 25 minuter på oss att städa och laga lägenheten representabel, och ja, det var en hel del som skulle fixas. Kul hade vi, men var helt färdiga sedan, men klara blev vi faktiskt, om än i sista stund. 

Sedan senare på eftermiddagen fick jag trevligt besök, och vi satt väl mest och talade tills jag skulle börja fara mot sion och förbereda powerpointen för kvällens SuperFridayChurch. När jag sedan kom dit var faktiskt allt redan ordnat, så jag hade inte så mycket att göra. Mycket nytt folk var på plats sedan när vi började, och vi var ganska många igen. Jag gjorde reklam för powerpointen eftersom vi börjar vara ganska få, och under mötet kraschade programmet vi använder tre gånger. Tre! Stort tack till M som hjälpte mig! Ingen av åskådarna lär ha märkt något, men vi bakom datorerna var desto mer stressade samt frustrerade. 

Men det var ett bra möte, ett starkt möte och dundrande bra lovsång! Feelisen var på topp och de flesta av de närvarande ungdomarna dansade och hoppade nedanför sen till lovsången efter predikan. Feelis med andra ord. Många skratt, stor glädje. Fast mitt i den glädjen fanns en saknad. Önskar ni var där också ♥.

Tiden går snabbt när man har roligt. På kvällen när jag var hemma igen kom jag att tänka på studentskrivningen, och det slog mig att det faktiskt var tidigare på dagen, på morgonen, konstigt. Nu känns det ännu mer avlägset. 

Idag får det bli en dag med inget program, chill och film. Fast om någon vill hitta på något är det ju bara att ringa. 

You are my strength

Ah! Jag kan äntligen se igen! Vilken upplevelse, jag menar, allt är så skarpt och tydligt, och inte minst vackert! Jag kan även se människors ansikten, de som står på avstånd då menar jag. Nog är det lite jobbigt när man ser att någon hälsar på en från ett större avstånd, men man har inte en blåblek aning om vem det är; för man ser ju inte något. 

På två dagar har vi nu haft fjorton lektioner, och åtta av dem har varit finska. Och vi jublar av glädje! Nä, väntas nu, så var det ju inte. Hm, jag är ju inte ett så förtjust i skolämnet finska heller, så att ha fler än hälften av lektionerna på två dagar är just finska är kanske inte en höjdare. Idag totalt sex lektioner språk, plus ännu två lektioner biologi. Man är aningen slut efter åtta timmars skoldag. 

Dagens: Jag blev nästan påkörd när jag cyklade hem. Det regnade in. Handlade inför morgondagens studentskrivningar. Satte namnlapp på min cykel. Betalade en räkning. Nya linser. Städade rummet. Ledarskola. Tänkte bli påkörd igen, denna gång av en cyklist. Bönesvar! 

Studentskrivningar imorgon. Den sorten som jag anser "riktiga", de där man sitter i en stor sal med ett dussin andra abiturienter och skall sitta där i ca sex timmar. Visst man får gå efter tre, men i alla fall. Sedan alla formaliteter som är insnört i det hela, och ja, allt det andra också. Lite bättre är det väl när man får ta med sig lite smått och gått att små-äta medan man skriver. Plus mysigaste kläderna man har, mjukisbyxor, lös tröja, stickasockor och en varmare tröja. 

Att avsluta dagen med ett på sitt sätt bönesvar, fast ändå inte. Det är lite svårt att förklara. Hade inte direkt bett om de, men Gud vet ju allt om en, mer än man själv vet, och vet allt man behöver, så. Vet faktiskt inte från vem, och överraskande var det i alla fall, men behövligt. Ja, det är najs. 

Ibland visar livet sina soliga sidor även om det är jobbigt. 

There is something about Your name

Hittade en massa gamla bilder igår från de två tidigare åren. Oj, nog har man varit liten nog. Inte skulle man tro att man förändrats på två år, men tydligen, eller kanske inte så mycket jag, men mina klasskamrater. Kom även fram till att jag saknar min gamla frisyr lite, fast jag får se, gillar den som jag har nu ganska starkt också. 

en bild på mitt kortare, och då mörkbruna/röda hår

Just nu tycker jag att det är ganska torrt på skriv-fronten. Har väl inte direkt någon lust att skriva, och vet nog inte heller vad jag skall skriva. Inga djupa funderingar på lager heller, så ja, det är lite torrt nu. Kan förklaras av alla de skrivuppgifter vi varit tvungna att göra på sistone. Fast en artikel fick jag skriva här om dagen, och det var nog roligt att få skriva en artikel igen, det börjar vara ett tag sedan nu.

Vår skola har alltid varit lite konstig, jag menar, vi har övat julsånger nu i kanske 3-4 veckor. Inte undra på att man är lite trött på alla julsånger sen när alla andra börjar spela dem. Det är väl kanske det som är charmen med att fixa en julshow. Plus att man kan väl ganska lugnt säga att den är konstig även på andra sätt. 

Har annars skrivit höstens hörförståelser, två stycken, och fortsätter på fredag med textkompetensen i modersmål. Känns ännu inte särskilt verkligt att man skriver studenten, trodde att det skulle slå mig när jag satt och skulle skriva första hörförståelsen. Fast det har nog inte slagit mig än, kommer väl slå mig nu på fredag. Har fyra skrivtillfällen kvar, och det skall väl nog gå helt okej.

Sjungande grannar är alltid lika trevligt, eller? Nä, inte när man försöker koncentrera sig på att få en läsförståelse skriven, huvudvärken är inte till så stor hjälp den heller. Visst, jag kan ju inte direkt gå och klaga eftersom jag vet att jag själv har haft på musiken ganska högt flera gånger. Enda skillnaden är väl att jag inte haft mic till ljudsystemet och sjungit med. Inte sjunger de ju helt rent heller. 

Det är helt mysigt att gå hem när det regnar, speciellt om man råkar ha ett väldigt stort paraply som gör att man känner sig som ett dagisbarn igen. Man kan nästa gömma sig under paraplyet, eller ha paraplyet så lågt att man bara ser sina egna fötter och trottoaren ett par meter framför. Det var en mysig känsla, och det måste ha varit ganska roligt att möta mig på gatan också. Tänk mig med ett mega-paraply och ett stort leende som lyser upp hela ansiktet.

All I need is You, Lord

En dag när man inte gör så mycket alls. En dag med många frågetecken, mysterier, frågor. En dag med Jesus, frid, vänskap och hopp.

Jag står inför några utmaningar. Beroende på hur jag klarar dem tror jag att hösten kommer att formas. Vi behöver varandra, ibland mer än vi först tror. Att fungera som den starkaste individen i ett hem kan vara jobbigt. Då hamnar man att söka styrka utanför hemmet, och det är inte min starkaste sida. 

Det hela är svårt att förklara. Vi är själva inte riktigt säkra på det hela ännu, och det är mycket att arbeta med. Riktigt passligt läge nu också med studentskrivningarna och allt annat skolarbete. Vi kämpar på, söker tröst hos varandra. 

Glädjen när någon ringer på dörren och det är frågan om spontan-besök är fantastisk. När vi hade gäster nu i helgen fann jag stor glädje, och värme. Vänner behövs verkligen. De kan stötta en och lyfta upp en när man själv inte längre kommer ihåg hur man gör. De är värdefulla, ovärderliga. 

Inleder den nya veckan imorgon med studentskrivningar. Men annars gillar jag den kommande veckan, bortsätt från studentskrivningarna då och diverse skolprojekt. Inser i skrivande stund att jag har lyckats planera veckan med att träffa vänner varje dag. Vilken lycka! 

Surrounded by love

I dag har det varit en bra dag. Diskussioner, frihet, samtal med vänner, gäster, många skratt. Med andra ord en helt fantastisk dag. Har även hunnit chilla en hel del, men inte i min sedvanliga fåtölj, utan i köket tillsammans med en av dem jag bor med. 

Somnade på soffan igår. Vaknade mitt i natten med stel och sjuk nacke. Bytte rum och fortsatte sedan natten i min egen säng. Steg faktiskt upp före tio, bara för att förflytta mig tillbaka till soffan. Annars idag har vi haft hit några gäster som också bett för våran lägenhet, och har nog märkt en skillnad nu efteråt. Det är lugnare här än tidigare. Skönt. 

Kvällen funderade vi på att spendera åt några filmen, fast egentligen ville vi ha gäster. Så då kom Beni över till oss en bra stund. Det var riktigt kul, hade några team-flashbacks också. Har inte skrattat så mycket på länge, eller jag skrattade väl kanske inte så mycket, men roligt för flera hade jag nog. 

Under kvällens lopp får vi ytterligare tre gäster, många diskussioner, funderingar och skratt. Samtalade med flera av mina nära vänner över nätet, och på den fronten har det varit en riktigt bra dag. Mera gemenskap till folket! Har kanske lite svårt att förklara kvällen och hela dagen, men om ni inte förstår annat så kan jag ju säga att den varit fantastisk!

Kärleken från mina medmänniskor har verkligen nått fram till mig idag. Vänner. Ni är fantastiska! ♥

There is no one like You, God

Sitter ensam hemma uppkrupen i soffan med en film rullande i bakgrunden. Det är najs. Ibland är det faktiskt skönt att vara för sig själv, bara det inte blir i alltför stor a doser. Idag är en sådan dag när det är skönt att vara för sig själv. 

Igår kväll och idag efter skolan har jag och Sannah suttit i köket och talat och varit online. Jag har verkligen gillat de stunderna, och jag tror också jag har behövt det. Det är bra nu. Jag har funnit ro igen hos min Fader i himlen. 

Spenderade fyra timmar i skolan idag åt att skriva tre textkompetenssvar, eller jag satt inte fyra timmar, men vi hade så länge på oss. Hittade sedan gamla bilder från föregående år (i årsböcker), vilket jag och Sannah hade väldigt roligt åt. Att se gamla bilder av vänner man först nyligen lärt känna är faktiskt ganska kul. Hittade T från den tiden när han gick på FKF, och då hade han blont krulligt hår. Aningen annorlunda från nu. Vad vi skrattade. 

Det har varit en bra dag idag. Riktigt bra. Lagade även upp några bilder idag här på bloggen under min fria timme medan jag väntade på lunchen. Inte så många bilder från teamet, men det får räcka. Tror jag, plus tre bilder från onsdagens medeltida upplevelsedag. 

I believe in angels

The kind that heaven sends.

I am surrounded by angels;

but I call them Friends

Bilder..

Här kommer lite bilder dels från sommaren och dels från den medeltida upplevelsedagen vi just hade. 

Första konserten vi hade

Osijek, Kroatien

"What if God was one of us.."

Hm, wc:n längs Europas vägar

Capljina, Bosnien

:)

Bugoino, Bosnien

Saknade vänner  ♥

Emilia

 Tillbaka i Finland 

Tillbaka i skolan, och medeltida upplevelsedag

En del av tjänstefolket samt narrarna

Sannah

My heart will sing, no other name, Jesus!

Jah, för andra gången denna månad så det första jag gör ät att slå huvudet i blombrädet. Bra början på dagen. Skolan var tung, jag som trodde att studentskrivningarna började först nästa vecka. Idag har vi skrivit en läsförståelse, skulle ha haft två hörförståelser, men den andra blev det inget av pga. slött internet.  

Imorgon skall vi spendera fyra härliga timmar åt att skriva tre textkompetens-svar. Woho! Nåja, sen är det helg i alla fall. Idag kunde jag även konstatera att objektivet till min kamera är sönder, inge fotograferande på ett tag med andra ord. 

Vi kan då summera denna dagen med att det inte har varit någon bra dag. Skulle verkligen behöva träffa nå folk denna helg. Någon som vill hitta på något?

Något som jag dock har lärt mig uppskatta är vår "kvälls-vana"; vi sitter i köket med våra datorer. Nåja, vi e alla lika osociala, men vi är tillsammans i alla fall. Vi sitter inte på varsitt rum bakom en stängd dörr i alla fall. Det är hemtrevligt. Det är gemenskap, en sorts i alla fall.

Plus att ha vänner som står nedanför köksfönstret är alltid najs! Mera gäster till folket! Eller åtminstone hem till oss!  Vår ringklocka är fortfarande till för att användas. Tänk ändå att det är så enkelt att uppmuntra någon. Att få någon på bättre humör. Har tänkt på det flera gånger. Till exempel när vi var nere i Bosnien började vi leka med en lampa och min kamera på Lukkes initiativ vilket resulterade i ganska så schyssta bilder, och mitt humör var mycket bättre. 

Ibland är vänner helt oslagbara! Tycker om er!

A true friend is an angel sent by God

A true friend stands by your side through the good and the bad

And loves you when you don't even love yourself

Your love is all that I need

Att stiga upp före kl 6 på morgonen har tydligen en viss påverkan på mig. Jag menar, jag har varit helt hyperaktiv hela kvällen sedan jag kom hem. Jag menar det flippade nästan totalt där ett tag. Fast vi hade ju roligt i alla fall, plus att resten (nästan) var på samma nivå, så det är nog lugnt. Tycker dock lite synd om vår gäst. 

Skulle då upp tidigt idag, och infinna sig vid skolan kl 06.15. Kl 06.30 började vi roada, for till Korsholms vallar och roadade upp allting där. Det är dags för den medeltida upplevelsedagen. Jag har alltså varit tjänstekvinna Felica idag, och blivit aningen rökt. Betydelse: jag hamnade att ta hand om elden och grytan som kokade över elden, och dylika uppgifter. Hade även koll på tiden och bytena av stationer som vi hade, och om någon uppgift är stressig är det den där man ska hålla reda på tiden. 

Borde nog ta någon dag när jag sätter in en massa bilder från olika saker jag varit med om på sistone. Skulle vara kul. När vi senare var klara och återvänt till 2010, samt roadat klart och fått tillåtelse att sluta för dagen segade jag mig hemåt. 

Har haft en bra kväll, kanske aningen flippad vid vissa tillfällen, och använt mig av humor och skämt ganska så mycket idag. Mer än normalt i alla fall. Fast det har varit skoj. Enda problemet är att jag skulle vilja vara så oftare, men det är ett speciellt humör jag borde vara på i så fall. Men vi får se. Många bra diskussioner med mina vänner över nätet idag också, mycket givande sådana. 

Är nu helt färdig efter den tidiga morgonen och dagens jobb. Tror ikväll är en sådan kväll där man somnar till en film. Jo, så får det bli, ska bara sno en bit av den där kladdkakan jag bakade och som det lämnade en hel del av först. 

Give me grace to see beyond this moment here

Detta har jag kommit fram till idag: Man kan inte sätta sig själv i andra rummet gång på gång. Ibland måste man bara prioritera sig själv. Detta kom jag bara inte på idag, jag fick uppleva konsekvenserna av det. Inget jag rekommenderar direkt. 

Vi skulle ha haft inflyttningsfest/öppet hus imorgon kväll. Skulle ha haft. Det blev inställt. Såg verkligen fram emot att träffa lite människor, och på det sättet prioritera mig själv och vad jag vill för en gångs skull. Men nej. Det är nu jag inser att jag faktiskt sett fram emot detta. Jag har satt mig själv i andra rummet ett bra tag nu. Goda orsaker, och jag ångrar inget. Det jag ångrar är att jag inte tagit initiativ att göra något för mig själv, sätta mig själv i första rummet lite också. Nu är allt rasat. Nej, inte allt. Jag har ännu min fasta grund. Jesus. 

Någon som vill betala en tur-retur biljett till och från Hesa i helgen? Skulle vara skönt att vara komma bort. Men det är antagligen ingen bra idé. Studentskrivningarna börjar nästa vecka. Det är även mycket i skolan. Ingen vila, ingen ro. Men förgyll gärna min dag; ringklockan på dörren är till för att användas.

Användningen av korta meningar är stor idag. Illa. Imorgon gäller det att infinna sig i skolan kl. 06.15, har ännu ingen aning om hur jag ska ta mig upp, eller hur jag skall vakna till att börja med. Min reservplan grusades idag, så jag borde komma på något nytt. Har inte tid, borde sova nu. 

Inte kan man ta det så hårt. Det beror bara på vad du gör av det du har, och på din inställning.

Our God is love

Impulser och vilda saker kan jag rekommendera. Jag var vild och impulsiv igår, vilket ledde till en riktigt najs kväll. Inte något jag gör vanligtvis men man får vara vild ibland. Det kan till och med vara hälsosamt, eller i vissa perspektiv i alla fall. 

Ibland är livet allt orättvist. Har ni tänkt på det? Jag menar, att allt händer samtidigt, eller samma person. Som om man då inte skulle ha det helt tillräckligt från förr, eller varit med om samma förr. Varför måste det då hända igen? Jag har inge bra svar på den frågan, men det är plågsamt att se på när olycka efter olycka drabbar en som står en nära. Vad man då bör komma ihåg är att Gud är alltid med en, oavsett. Han leder en på vägen och håller en under sina vingars beskydd. Gud, dig kan jag alltid lita på.

Har annars inte gjort så mycket idag. Tagit hand om "mina" sjuklingar (mina sambos). Hoppas fortfarande att de inte kommer att smitta ner mig passligt till studentskrivningarna som börjar nästa vecka. Fast det ser inte så bra ut just nu. Men inte kan man väl ta det så hårt. 

Imorgon är sista förberedelsegången inför den medeltida upplevelsedagen vi kommer att hålla på onsdag. Så, medhjälpare Felicia till er tjänst. Eftersom jag inte är någon morgon-människa kommer onsdagen bli aningen jobbig; vi förväntas vara vid skolan kl 06.15. Jag menar, jag är en sådan som drar ut på morgnarna så länge som möjligt. Hur skall jag komma mig upp den tiden på morgonen? 

Disponenten tycker att vi borde förse våra cyklar med namnlapp, annars så kommer de att föras bort. Fast, hallå? en cykel med namnlapp? Hur skulle det se ut? Den bild jag får är en lapp hängande från styret där det står "Blixten, tillhörande lägenhet 5". Blixten i stort då, och det andra lite mindre där under, eventuellt även "ägare av blixten: Amanda". Jag vet inte varför, man jag har ganska roligt åt det hela. Är det då meningen att man ska hänga denna namnlapp över styrstången varje gång man parkerar cykeln i cykelförrådet? Hm, jag tyckte det var aningen roligt i alla fall. 

Vill aldrig sluta förvånas

Inte kan man ta det så hårt. Det är vad jag bruka säga rätt så ofta nu för tiden. Men inte kan man ju göra det heller, man går ju in i väggen på kuppen i så fall. Spenderade fyra timmar bakom datorerna tillhörande powerpointen i Sion idag. Lite längre än ett vanligt möte. Men jag klagar inte, för jag trivs!

Om ni läste mitt förra inlägg där jag skrev om ett meddelande jag fått för 2,5 år sedan. Jag bestämde mig igår att tacka denna vännen för vem hon var och är, för att hon fanns där för mig då. Jag skrev det och förväntade mig aldrig att få ett svar. Men när svaret plötsligt kom chockas jag ännu mer. Det är nu skönt att veta att det redan då var någon som hade framtidstro om mig, att det redan då fanns någon som trodde på mig, någon som brydde sig om mig, och som på något sätt ändå visste att allt skulle ordna sig. Jag går åter och åter igen tillbaka till detta meddelande, läser det igen, och kan inte tro att detta stämmer.

Inga desto djupare tankar på lager idag. Gud är god, och jag har fått vara med om så mycket den sista tiden. Jag ser spår överallt av Guds verk, och bara njuter av att få vara Hans barn. Finner inga ord, är mållös över hur vissa saker har utvecklats. Ja, idag är jag en ordlös person.

I will never be the same again

Som flera andra lördagar har ja spenderat denna lördag åt chill. Många funderingar, men faktiskt bara positiva idag. Vandrade på stadens gator en stund idag också, såg hela halva stadens mopo-gäng fräsa förbi som en lång mask genom stadens centrum. Talat med en saknad vän som det var ett tag sedan vi talades vid. Funderat på det förflutna och på framtiden.

Det slog mig idag att jag faktiskt bor i en stad. Skratta inte, men det är faktiskt så. Jag ser inte Vasa på det sättet som en stad, utan det är mitt hem. Denna insikt förändrade min syn på staden, och jag kunde konstatera att orsaken till att jag inte sett Vasa som en stad är att jag känner den. Jag vet hur vägarna går, jag vet hur jag hittar, var mina vänner bor, det är mitt hem. En stad för mig är ett främmande ställe som jag inte vet så mycket om, och oftast tappar bort mig i.

När jag senare satt i min sedvanliga fåtölj i rummet slår det mig hur mycket som har förändrats på två och ett halvt år. Hittade ett meddelande jag fått från en av mina gamla vänner som hade värmt mig då och ingett mig hopp. Idag värmde detta meddelande mig igen, och jag kunde inse att det som vännen önskade mig i meddelandet nu var verklighet. Jag såg att jag har ett helt nytt liv idag. Det ända egentligen som är samma från den tiden är min familj. I princip i alla fall. 

Jag gillar mitt nya liv. De möjligheter det fört med sig, allt som jag har fått vara med om och uppleva de senaste två åren. Alla de fantastiska människor jag fått lära känna. Jag har lärt känna mig själv bättre. Plus det viktigaste som hänt mig sedan dess; jag har Jesus i mitt liv nu. Det skrämmer mig att om det som hände då inte skulle ha hänt så har jag inte den blekaste aning om vem jag skulle vara idag, om jag skulle vara överhuvudtaget. 

Lev livet mina vänner! Allt är ju egentligen ändå vad man gör det till, plus vad man har för inställning och attityd till det. Jag tror att detta året kommer att bli så arma najs! Men jag kan ändå inte bara sitta och vänta, för då kommer jag högst troligen att bli besviken. Jag får jobba på det, men i slutändan är allt nog värt det. 

"A friend is somone who 

reaches for your hand

but touches your heart."

Tack för att Du finns!

There is nothing like Your love

Livet är ändå rätt så underbart. Idag har jag kommit fram till att saknaden är nog en del av själva livet. Man har ju något att se fram emot, plus känslan när man får träffa den saknade igen. Den känslan vill jag inte vara vara utan, så jag får leva med saknaden. Men det är okej, saknad är egentligen en ganska najs känsla, medan den ändå inte överväldigar en.


Idag har det varit en riktigt bra kväll. SuperFridayChurch i sion, var jag träffade en massa människor som jag inte träffat på länge. Dessutom lite team-nostalgi när Axu och Jonas "rök ihop". Roligt när man inser att man faktiskt har saknat sådant. Sonja fick jag också träffa igen som jag inte har sett sedan teamet. Även många andra kära återseenden, fast dessa var det kanske inte varit så länge sedan sist. Men det förändrar inte det faktum att det var jättekul att se alla idag igen. 


När jag var ensam hemma idag bestämde jag mig för att ta lite egen tid med Gud. Lovsången strömmar ur högtalarna, och Jesus möter mig. Det är total glädje, kärlek. Jag är fri, jag är älskad, jag duger precis som jag är. Jag känner mig hel igen. 

Unfailing love

Jag menar oj! Vilken dag! Jag kan nog bestämma mig för att detta varit en riktigt bra dag. Okej, början kanske inte var den bästa, den kunde ha varit några gånger bättre. 

Jag kan ta lite bakgrundsinformation först. Jag har huvudändan av min säng invid fönstret, och vid fönstret finns det förstås ett blombräde. Denna morgon vaknar jag, och skall vända på mig. Detta resulterar i att jag slår i huvudet i blombrädet. Hårt. Vilken fantastisk väckning. Resultatet av denna händelse är huvudvärk halva dagen. 

Jag tar min huvudvärk till skolan, där de två första timmarna spenderas där vi skall skriva student hörförståelserna, plus att vi övar en samtidigt. De följande två lektionerna blir att skriva uppsats i det finska språket. Vilken underbar morgon. Eller?

Nåja, kvällen kompenserade det hela, så jag ska nog inte klaga. Först ringer A och säger att hon befinner sig utanför, och behöver ett ställe att lämna cykeln. När hennes cykel är i tryggt förvar i cykelförrådet kommer hon upp till mig en sväng. Riktigt najs! Senare på kvällen träffar jag I, G och E utanför lägenheten. Hänger med dem en stund, och sedan går vi upp en våning till vårt. Det hela slutar med (när mina "sambos" kommit hem) att vi har kvällsmat vid vårt. Många skratt och en glad själ. A ringer senare och vill ha tillbaka sin cykel, J är med henne, så vi lämnar sedan och talar lite, plus att han hänger med upp en stund också. 

Jag har fått bönesvar idag, eller delvis, det är inte klart än, men jag kan se det nu. Det som varit på mitt hjärta och varit min dröm nu i minst ett halvt år. Åh, jag är så glad! Gud är fantastisk! Nu när jag tänker på det har jag faktiskt fått ganska många bönesvar idag. Tack Jesus för din kärlek! Jag fortsätter bara förvånas av Jesus, och av de människor runt mig. Jag är älskad, för den jag är, och det finns människor som faktiskt bryr sig om mig. 

Jag och mina sambos har suttit i vardagsrummet ikväll efter att våra gäster for, och jag har nog saknat det. Gemenskap är något fantastiskt, och att sitta med sina vänner och lyssna på lovsång är också rätt så underbart. Jag kan inte sluta le, jag kan inte sluta tacka Honom. Jesus, Du är underbar. Tack Jesus för att jag är din. 

Du är älskad min vän. 

I hear Your voice and this is my awakening

Jag hade glömt känslan av frihet, den frihetskänsla jag får när jag kör. Satte mig bakom ratten och körde iväg för första gången på ett bra tag idag. När lovsångsmusiken började strömma ur högtalarna kunde jag inte annat än att höja volymen och sjunga med. Jag behövde detta. 

Jag har återigen funnit mig själv sittandes i min fåtölj. Ensam. Jag vet egentligen inte hur det blev så här. Det känns som om jag lever i en korridor kantad med stängda dörrar. Dörrar som jag inte har tillträde till. Dit får jag inte gå. Varje gång jag stiger ut genom min egen dörr möts jag av mörkret och stängda dörrar. Jag vet orsaken, men det faktum att det bara lämnar mig kvar ensam gör att orsaken inte tröstar mig ett dugg. 

Saknaden har varit om än mer påtaglig idag än igår. Det finns en tunn linje mellan saknad och sorg. Sorgen har varit min trogne följeslagare idag. Jag måste träffa mer människor. Jag klarar inte av att sitta instängd i mitt rum varje kväll i flera veckor. Just nu har jag väl bara mig själv att skylla. Det är faktiskt inte så svårt att ta fram telefonen och slå en signal. Problemet är kanske att de jag saknar mest befinner sig ca fem timmars resa härifrån. 

Jag hör inte hemma här. Jag ser det nu. Kom, ta mig härifrån. Jag vill leva igen, leva i kärleken. Kom, ta denna sorg ifrån mig. Jag vill le igen, jag vill vara i din trygga famn. Älska mig för den jag är. 

Hittade en lapp där det stod: Vänskap är trygghet, omtanke när dagen blir svår. Ger ro i oro, tänder ljus i mörker. Gud talade till mig. Jag är inte ensam, jag är älskad för den jag är. Vänskapen finns fortfarande där, kärleken och omtanken finns också kvar. Inget och ingen kan ta detta ifrån mig.